Det sänds en intressant dokumentär på SVT Play just nu som heter The Swedish Theory of Love. Där beskrivs det hur teorin om att ”Jämställdhet endast kan uppnås om samhället består av fria individer” uppstod och marknadsfördes i Sverige, under Olof Palmes tid. Då skapades idén om att frigöra människor från varandra. Göra människor oberoende och fria. Förskola för alla blev en självklarhet, så mammor kunde ges möjlighet att vara i yrkeslivet. Gamla skulle inte vara beroende av sina barn, utan skulle få plats på ålderdomshem. Saker vi svenskar idag tar för givet. Sen lyfts insemination för frivilligt ensamstående på ett humoristiskt sätt och att ensamma människor dör utan att upptäckas vinklas som om det beror på att andra lämnat dom ensamma. 

Målet med dokumentären verkar vara att bevisa att det är fel att människor mår bättre av att vara fria, oberoende och självständiga individer. Att människor egentligen mår bättre när dom är beroende av varandra. Nu ska jag demolera hela den teorin. Nej, jag tror inte att människor i beroendeposition älskar mera och, nej, jag tror inte att alla gamla vill bli torkade i rumpan av sina barn. Jag tror på idén om att det är viktigt att vi strävar efter att ha fria, självständiga medborgare. 

För att förklara hur jag tänker ska jag illustrera ett exempel: 

Stina är beroende av Göran. Göran missbrukar sin makt över Stina. Varför skulle Stina då vara kvar i relationen? Mår hon då inte bättre ”ensam”? Varför skulle Stina vara lyckligare i ett land där hon inte har möjlighet att separera från Göran? Mår Stina inte bättre då om hon får separera från Göran – som en fri, oberoende och självständig individ – än att tvingas leva i en beroendesituation? Vissa människor kanske förtjänar att lämnas? 

I Sverige så är människor ”ensamma” enligt statistiken genom att dom kanske är singlar/skiljer sig/bor i ensamstående hushåll. I andra länder kanske folk tvingas leva med elaka människor bara för att dom råkar vara familj/släkt, men i Sverige så måste en sällan det hela livet. Det finns ofta alternativ. 


Det enda jag håller med om i vinklingarna av denna märkliga dokumentär är när forskaren Zygmunt Bauman – en 90-årig polsk sociolog – får komma till tals. Han beskriver att den välfärd vi lever i (notera VÄLFÄRD – inte en värld full av ensamma individer) och möjlighet till oberoende gör att vi ges möjlighet att interagera mindre med andra människor. Värlfärden gör att vi delar in våra liv i två världar – nämligen internet och verkligheten. 

”Det stämmer inte att lycka är detsamma som ett bekymmersfritt liv. Ett lyckligt liv innebär att man övervinner bekymmer och löser svårigheterna. Man möter svårigheterna, gör sitt bästa och anstränger sig. Lyckan infinner sig när man ser att man har löst svårigheterna. Den glädje man känner när man har bemästrat svårigheter – eller bekämpat problemen, trotsat dom och löst dom – den glädjen går förlorad när välfärden ökar. 

Du har allt. Du har tillräckligt gott ställt för att slippa hunger, elände och fattigdom. Men något du inte har – och som staten inte kan hjälpa dig med, eller politikerna det är att vara med andra människor. Att vara med andra människor, att vara en i gruppen. Det får du klara själv. Människor som tränats att vara självständiga förlorar förmågan att leva tillsammans med andra människor. För du har redan berövats förmågan att umgås. Det är fruktansvärt tröttande. Det kräver ett stort engagemang och mycket kraft. Du ska förhandla fram och tillbaka, diskutera, komma överens, åstadkomma något. Självständighet berövar oss förmågan att göra det. 

Vi delar nu upp våra liv i två världar: Internet och verklighet. På och av. Livet på internet är i mycket hög grad fritt från risker. Risker i livet. Det är enkelt att skaffa vänner på internet. Du märker inte att du är ensam. Om du inte gillar någons attityd bryter du bara kontakten med dom. I det verkliga livet kan du inte undgå att se mångfalden bland människor. Människor är olika: förbipasserande främlingar. Du måste våga samtala. Du måste inse det faktum att människor är olika. När du samtalar vet du aldrig vem som har rätt. Kanske är det så att istället för att bevisa att du är klok och andra korkade bevisar det att andra är kloka och du är korkad. 

Självständighet berövar oss förmågan att göra det. Ju självständigare du är, desto svårare är det att slänga oberoendet och ersätta det med ett mycket behagligt ömsesidigt beroende. Bortom självständigheten finns inte lycka. Bortom självständighet finns tomhet, ett liv utan mening och en fullständigt ofattbar leda.”

Vad Bauman egentligen säger är ju att människor blir ensamma på grund av välfärden och det nya sättet att kunna kommunicera på internet, där det är lätt att avfärda människor som tycker annorlunda som dumma, och som gör att människor får svårare att kommunicera med varandra i verkligheten. Han betonar också hur viktigt det är med ett behagligt ömsesidigt beroende. Men betyder inte det  samma sak som att vara oberoende? Ett ”behagligt, ömsesidigt beroende” betyder ju inte att den ena är mer beroende av den andra, utan att båda är lika beroendeFör att illustrera hur jag tänker med mitt exempel så frågar jag dig nu: 

Är det Stinas uppgift att få Göran att inse att det är behagligt att vara i ett ömsesidigt beroende och att han måste sluta missbruka sin makt? Eller är det bättre om Stina då är oberoende och kan lämna relationen? 

Mitt svar är: Nej och ja! Om Stina är fri att lämna en destruktiv relation så är det bra. Om Göran inte förstår och kan lyckas med att missbruka sin makt i relationer så är det ju hans problem att lösa. Inte Stinas problem att lösa. 

En person som jag tycker recenserar dokumentären klokt är Jan Söderqvist, för SVD. Det är inte bara jag som tycker att filmmakaren tagit sig vatten över huvudet. 

Så till alla nyseparerade och ensamstående, som sett denna dokumentär och tänkt att ni kanske är galna och ensamma ändå, vill jag säga: Om en person lämnar en relation för att den andre i relationen missbrukar sin makt i relationen så är den andre personen galen. Inte den som lämnar. Behagligt ömsesidigt beroende är likställt med att vara oberoende.