Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: november 2016 (sida 1 av 7)

Sociala monster? 

Jag blir ofta besviken och upprörd på mig själv när jag tänker på tidigare misstag jag har gjort. Min självrannsakan tvingar mig att återuppleva misstag jag gjort eller bekymmer som jag orsakat andra om och om och om igen. Men samtidigt så känns det som om det är snudd på omöjligt att prata med andra om misstag man själv har gjort eftersom det verkar som att vi i vårt samhälle idag sällan tillåts att göra misstag. Åtminstone får vi inte göra misstag i offentligheten, för då måste huvuden omedelbart rulla. En dålig dag med en sur tweet kan resultera i livslångt uteslutande från vidare uppdrag för resten av livet. Det fascinerar och skrämmer mig. Att använda sitt verkliga namn på nätet är som att balansera på en silkestråd över en öppen eld. Om en gnista snuddar vid tråden så faller vi rakt ner i avgrunden och syns aldrig mer. 

Jag läste nyligen en artikel där en person hävdade att istället för att försöka framhäva sig och synas i sociala medier, bloggar eller på nätet överhuvudtaget för att verka unik så är det mest unika idag att INTE synas på nätet alls, och därmed kan det klokaste karriärdraget vara att helt enkelt hålla sig borta från sociala medier. Jag är benägen att hålla med i det resonemanget, men samtidigt så har jag själv då och då försökt hålla mig undan från rampljuset, men det resulterar i en väldig tystnad. Alla är så upptagna av sina egna liv – vilket leder till att det som inte syns på sociala medier blir omöjligt att uppfatta att det överhuvudtaget hänt. Att sitta ned och prata med vänner och bekanta om vad som hänt på senaste tiden händer sällan. Det är mer bekvämt för oss att kunna läsa om vad vänner gör än att ta sig tiden att fråga hur vänner mår. När en person publicerar bilder eller text i någon form hör folk plötsligt av sig och vill veta mer – just för att en påminnelse om någons existens plötsligt gjorde en uppmärksam på att det var dags att stämma av läget. 

Jag är väl medveten om att jag förmodligen i hög grad gör exakt likadant. Men det tragiska i detta är ju att interaktionen människor emellan blir glesare. Monologer mot monologer ersätter diskussioner. Vad andra gör och har på sig blir intressant kuriosa och hur andra mår blir oviktigt. Människor avhumaniseras. 

Vi är mer intresserade att döma andra än att ta reda på varför andra resonerar som dom gör. 

Att någon ändrar sig och får en ny åsikt i en fråga är det ingen som bryr sig om, ifall en gammal åsikt fortfarande finns fastkedjad på en plattform någonstans på nätet. 

Vad tycker du? Stämmer det jag skriver överens med din egna verklighet? 

Tips: Har ni förresten sett SVT:s programserie Sociala Monster? Den finns just nu på deras app och är både en intressant, rolig och spännande programserie 🙂

Första advents-firande! 

Min första advent började kl 05:00 på morgonen… I samband med amningsavslutningen så har E sovit förfärligt dåligt. Sen i somras till innan amningsavslutet kunde han sova kl 19-06/07, men nu sover han kl 20-05 🙄 För att fatta mig kort om saken: Jag gör mitt bästa för att inte kollapsa. 

Hur som helst så befann vi oss i alla fall på första advents-högmässan i Domkyrkan kl 11, vilket var en väldigt mysig stund! 

Bästa sättet att komma i julstämning för mig är att få påminnas om varför vi egentligen firar julen, finstämmiga julsånger, god mat och stämningsfull belysning. 

Denna första advent får verkligen fulla poäng i julstämningspoäng-skalan! 

Efter kyrkan bjöd mina föräldrar på julbord! Jo, det är sant, haha 😅 Det fanns till och med julskinka på bordet, och E fick presenter, så det känns nästan som om julafton redan har varit. 


Vilken rolig barnboks-idé! Jag ser fram emot att E kanske nästa år känner igen alla platser som beskrivs i boken också. Den är så mysig! 


Julbordet och sällskapet var superfint. Nu ser jag fram emot att julkalendern snart tar fart så en kan börja räkna ner inför julen på riktigt! 

Tack, mamma/mormor, för den mysiga jullunchen ❤️🎄✨

Tror du på någonting? 

Kan vi prata om det här med religion, rent generellt? 

Jag är en person som är väldigt öppen för olika sanningar. När jag gick igenom en svår tid i mitt liv sa en nära vän till mig: 

”Maja, gå inte med i en sekt eller så nu! Du är nog alldeles för lätt att övertyga till sånt.” 

Och jag tar inte alls illa upp av att hon sa så, för hon känner mig väl och jag håller helt med henne om vad hon sa. Jag är en väldigt öppen person och har nästan alltid många argument för och emot det mesta. Om någon bara kommer med tillräckligt bra argument så tar jag åt mig av dom. Jag kan verka hård och oemottaglig i diskussioner med andra, men i själva verket så kanske jag bara testar vad dom har för argument, och håller kanske egentligen med den andra fastän det låter som om jag är emot personens åsikter. Lika ofta tror nog många att jag håller med dom i deras argument, fastän jag kanske är helt emot. Men min åsikt får dom flesta nog veta förr eller senare 🙃

För inte länge sedan mötte jag en person på stan som försökte övertyga mig att gå med i en väldigt radikal religion, men det blev en diskussion där jag sa till honom att:  

”Sveriges befolkning är ju minst religiösa i hela världen, och vi ifrågasätter att Gud finns i hög grad, men om nästan hela världen tror på Gud så vad är det som säger att vi har rätt och alla andra har fel?”

Han höll förvånat med mig och sen gick jag. Det argumentet fick han utav mig, haha 😃 

Av nån anledning har jag vänner som både ser övernaturliga saker, vänner som är djupt kristet religiösa, vänner som ”tror på  nånting” och vänner som ”tror på vetenskapen”. Kanske är det så för dom flesta? Eller är era vänner väldigt lika er själva i sin tro? 

En vän till mig trodde allt var bra med mig i en period när jag hade det svårt, och då kom jag till henne i en dröm hon hade, där jag rödgråten sa att: ”Det är inte bra”. Hon förstod inte drömmen då, men när sanningen kom fram såg hon kopplingen till den starka drömmen hon haft om mig, under samma period. Ett slags övernaturligt tecken, alltså. 

Jag tänker att det alldeles säkert finns ”övernaturliga” saker, händelser och förekomster, men alla kanske inte ser eller tolkar allt på samma sätt. Bara att vi finns är ju så mycket hokuspokus att jag inte riktigt förstår att folk bara tror på vad dom ser. Självklart måste det finnas sånt vi inte kan förklara! Ingen kan ju ens reda ut varför vi finns. 

Ofta tänker jag att jag skulle vilja tro mer eller se mer, men samtidigt är jag rädd inför vad jag skulle kunna se. Ändock tror jag att religion – förutom själavård – även ger  en stark gemenskap i samhället. Något som vi kanske inte riktigt har i vårt svenska samhälle idag, men som jag tror att vi alla egentligen skulle behöva mer av.

Vad tror du på? Vill du tro på eller se saker annorlunda från hur du ser dom idag? 

Klassisk blunddocka, Corolle 

Jag sökte länge efter en giftfri docka till min son, men kände inte att jag kunde hitta en som stämde överens med vad jag sökte, nu när sonen börjat bli lite äldre. 

Nu har jag faktiskt hittat en väldigt fin docka som är helt i stil med vad jag sökt, och har bestämt mig för att det är gott nog för oss att dockan är skapt efter år 2007 och följer EU:s hårda standardkrav. 

Dockan jag till slut valde kommer från Corolle och är en klassisk blunddocka. Dockan finns utformad i stil med olika etniciteter och är otroligt söt! Den går även att tvätta i tvättmaskin (i tvättpåse) på 30 grader. Jag köpte dockan i den fysiska butiken Liten Karin, på Haga Nygata i Göteborg, men den finns även i flera internetbutiker, exempelvis på abc leksaker

Till dockan beställde jag även en dockvagn från Brio – som exempelvis finns på internetbutiken Lekmer – och är utformad som en modern, klassisk, barnvagn med svängbara hjul framtill

Båda dessa val känns inte bäst ur giftfrihets-synpunkten, men jag är väldigt nöjd med valen ur genusmedvetenhet-aspekten. För mig är det viktigt att min son blir en omtänksam person och närvarande pappa (om han väljer att bli pappa senare, men det vill jag gärna uppmuntra till eftersom jag självklart vill ha barnbarn, hehe 😉) och en väg för att nå dit är då förstås att ge honom möjligheten att utveckla dom omhändertagande kvaliteterna han har – nu med dockan och dockvagnen. Sonen älskar ju bilar (vilket han redan har mycket av), så jag tänkte att en vagn – med fyra hjul 😜 – kanske uppmuntrar till lek med dockan

Hoppas ni fann dessa tips som bra och goda råd! Tipsa mig gärna tillbaka om ni finner andra fullgoda alternativ ❤️

Äntligen!!! Ehm… Lördag? 


Nu på morgonen försökte jag skapa helgkänsla för E, men kände inte av det mycket själv, måste jag erkänna. Känner mig sååå efter i skolan och inför att försöka ”komma ikapp” just nu. På måndag får vi hemtentan… 

Känns bara så himla typiskt att dom gångerna jag bokar barnvakt sällan är för att göra något kul, utan oftast för att jag måste göra något jobbigt istället 😅

Hoppas DU inte känner av jobbrelaterad/studierelaterad stress och istället kan känna att du verkligen får helgmysa och gosa massvis, med lite inbyggd skadeglädje att du inte är i min obekväma sits just idag, hehe 😉 

Så… trevlig helg! ❤️🙏✨

Äldre inlägg

© 2017 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑