Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: november 2016 (sida 2 av 7)

Jag har ett golv löst

Sååå… var golvet i köket upprivet. När nya golvet läggs? Ingen aning. Men han som tog bort golvet var omtänksam i alla fall och lämnade lägenheten som en fortfarande beboelig plats, och jag kan använda köket som vanligt. 

Idag kommer också min IKEA-leverans, med dom nya bokhyllorna! Får se om jag nu äntligen kanske kan bli av med dom sista kartongerna i vardagsrummet… 

En fyrkantig person 

Min vän Johanna sa till mig sa för några veckor sedan att ”Jag kan uppfattas som så fyrkantig” och jag kan bara instämma med henne. Inte nödvändigtvis att hon är det, men om att detsamma måste gälla mig. 

Jag kan vara så rak i min kommunikation att folk omkring mig nog ofta häpnar. Det stämmer nog inte riktigt överens med det övriga i min person, som är att jag är otroligt inkännande av människors reaktioner. Därför kan jag ofta hamna i väldigt märkliga situationer som jag upplever är stela, men förstår inte varför. Det lustiga är att jag nästan aldrig inser i stunden hur fyrkantig jag måste uppfattas förrän flera dagar, veckor eller år senare

En sådan situation uppstod för några veckor sedan. Jag mötte en företagsledare och hade väldigt tydliga mål med mitt möte med honom, vilket var att jag 1) Vill gärna jobba där 2) Få reda på vad han söker för personer till företaget, så jag kunde ha möjlighet att redan nu under utbildningen anpassa min utbildning till vad som efterfrågades. 

Så, helt uppladdad kl 07:30 på morgonen (efter att ha blivit väckt kl 04:00 på morgonen av sonen), möter jag VD: n och uppfattar det som om tiden jag har att prata med honom är knapp, så jag hasplar ur mig:

”Okej, jag undrar över vad du söker hos personer du anställer?” 

Hahaha, alltså jag skrattar så jag gråter nu när jag skriver detta! 😂 

Det blev en väldigt stel stämning – förmodligen för att han inte alls var inställd på att få en sådan rak fråga tidigt på morgonkvisten – och NU, flera VECKOR senare, inser jag att en ofyrkantig person förmodligen hade frågat sin första fråga som något i stil med Hur har din morgon varit?”. Eller ännu hellre: inte sagt särskilt mycket alls. 

När jag berättade detta för min pappa (som tidigare har varit företagsledare) och frågade hur han hade uppfattat mig i den situationen så skrattade han otroligt nog inte utan ryckte på axlarna och svarade snällt:

”Det blir nog bra. Du får fila lite på kanterna bara.” 

Nytt golv i köket 


Den här veckan är inte en mycket bättre pluggvecka än tidigare veckor. Inser att jag måste lägga in en högre växel och studera på kvällarna nu (hur jag nu ska orka det!?)

Nu på morgonen ringde dom som ska fixa golvet i köket (efter vattenläckan), så kl 09:00 öppnade jag dörren för dom som ska bryta upp golvet… Vilket ju känns… sådär.

Men nu sitter jag i alla fall på biblioteket och förhoppningsvis får jag NÅGOT gjort idag. Önska mig lycka till! 😊❤️✨

Amningsavslut 💔

Jag har försökt dra ner på amningen i några veckor nu. Har till och med sagt det till grannarna, med förhoppningen att dom ska ha överseende för diverse avgrundsvrål hemifrån oss… 

Hade tänkt köpa den välrenommerade boken från Jay Gordon, som tydligen ska ge goda råd för bra amningsavslut, men har inte riktigt kommit till skott. Har istället försökt följa diverse råd jag tidigare har snappat upp av metoder för amningsavslut och försökt pröva mig fram när amningsaversionerna varit som värst. 

Ett steg i rätt riktning – mot amningsavslutet – var nog att jag lyckades börja söva E med boken Kaninen som så gärna ville somna. Sen började jag erbjuda vatten och att läsa ”Kaninen” (som han själv säger) vid nattliga uppvak, vilket var mindre populärt hos lille herrn om jag nekade amningen, men om han visste att han kunde få amningen eller läsa ”Kaninen” så gick det lättare.

Dock har mina amningsavslutsinitiativ inte varit särskilt populära, och ska jag erkänna sanningen så har det väl egentligen gått sådär…

Men när jag var på BVC förra veckan berättade jag att jag fortfarande ammar men egentligen kände mig rätt så redo att sluta (WHO rekommenderar ju amning av barn i minst 2 år, och om en månad är ju E två, så…), och nu känns det som om E kanske snappade upp vad jag sa då?

 I måndags kväll så drog han i min tröja och sa ”Hålla tutten”. Då drog vi upp tröjan och tittade på tutten tillsammans och så sa han ”Smaka tutten. Nej.” Och skakade på huvudet med ledsen min. Jag blev SÅ LEDSEN och villa bara ropa ”JO, DET ÄR KLART DU SKA FÅ TUTTE”, men insåg att det var bäst för honom om jag hakade på så jag sa inget och sa istället ”Klappa tutten! Som klappa vovven”. Då skrattade han åt mig och så klappade vi tutten tillsammans, lekte tittut med den, och så vidare. 

Så gjorde vi samma procedur några gånger. Efter ett tag frågade han efter ”Macka” istället, så vi gick och åt lite, lekte med bilar och satte oss sen och såg på Skavlan tillsammans en stund. 

Alltså, åh, jag storgråter när jag skriver det här. Det känns så fruktansvärt sorgligt. När jag tänker på det mer så inser jag att: 

  1. Min lilla bebis har blivit stor.
  2. Jag tar bort nånting som varit en trygg punkt, främsta tröst och närmsta kontakt med mig fysiskt i hela hans liv efter graviditeten. Vilken dramatisk omställning för honom! Och för mig. Vi har ju suttit ihop i 3 år. 
  3. Eftersom jag vet att jag bara vill ha ett barn så förstår jag att kommande dagarna kanske blir dom sista dagarna med amningen för mig i hela mitt liv.

Till slut somnade E med nallen i famnen, vattenflaskan i handen och medan jag läste ”Mamma Mu och Kråkans Jul”, vilket var ännu en premiär för oss. Med mig har han bara somnat när jag har läst ”Kaninen”

Åh, vad det gör ont i bröstet att skriva allt detta. Men varför blir jag då så ledsen? Han var ju inte ledsen. Han grät inte, han skrek inte, han var inte arg… Allt gick bra. 

Men jag tror jag nu har drabbats av insikten att en era är förbi för oss båda, och nu väntar en annan typ av kommunikation, närhet och tröst för oss båda. En så svår vemod som jag känner nu har jag kanske aldrig tidigare känt i mitt liv. Känner mig ganska överraskad av detta eftersom jag själv tog initiativet till ett amningsavslut, men insikterna om vad det verkligen innebär kanske inte riktigt fallit mig in förrän nu. 

Men nu väntar framtiden. Mitt lilla stora hjärta, jag älskar dig ❤️

Nordiska Kompaniets Julskyltning 2016 

Vilken julig helgdag jag och E fick tillsammans i söndags! ✨

Morgonen började med lång frukost, i vanlig ordning, (för att väcka mig ordentligt… Inte helt nådigt att bli väckt kl 06:00 varje morgon i två års tid 😅) men sedan packade vi ihop oss och promenerade bort mot Nordiska Kompaniet! 

Där mötte vi underbara Göteborgsmamman Malin Stensson, med familj! Dom är alla så fina personer och jag är så glad att vi hittat varandra, för jag och E trivs så bra i deras sällskap ❤️


Där väntade också frukostmys med Emma, Siranee och Ellie, som alla driver några av Göteborgs största bloggar! Det kändes så mysigt att få möta alla goa mammor igen 😃

Bästa kaféet Barista bjöd på kaffet och morgonfikat! Dom gör så mycket gott att förtära, och även så mycket gott för världen! Det känns alltid bra att fika hos dom, och det kändes onekligen lyxigt att få fika loss på oändligt med godsaker där på morgonkvisten, hehe 😍 

NK:s VD presenterade årets tema i julskyltningen! Årets julskyltning har utgått ifrån 20 barns egna teckningar om hur dom ser på julen ✨


Och det visade sig att mina vänners båda döttrar, Hjördis och Selma, varit med och skapat julfigurerna som presenterades i NK:s julskyltning! 

Här agerar dom tomtens medhjälpare som hjälpte tomten från sin släde och fram på röda mattan, in till NK, efter skyltningens avteckning. 🎄🎁✨


Göteborgsmamman Malin och supergoa Påsmällen-Emma! Båda två driver Göteborgs största bloggar men är trots det så ödmjuka och välkomnande personer. Fint när det får vara så ❤️



Julsången ledde fantastiska Elisabeth Wanngård! Hon ledde Göteborgs Lucia-kör innan, men nu har hon istället bildat Luciakören som helt tagit över alla prestigefyllda uppdrag som Göteborgs Lucia-kör innan hade.


Efter morgonkalaset mötte jag upp min farmor Lilian, som utan tvekan är en av Es och mina bästa vänner 😊 Kom på mig själv med att säga, strax innan, att ”jag ska möta min vän Lilian sen” istället för att säga farmor, haha 😅 


Låt er inte luras av bilden att detta skulle vara en snögubbe… det är ju en glassgubbe, förstås! 


Sen fick jag Barista-dille efter deras goda kaffe på morgonen, så vi gick dit och åt lunch också, hehe ❤️


Därefter lyckades jag och E locka med Lilian hem en stund 😊

Vi fick alltså en ovanligt fin söndag och nog infann sig julstämningen allt hos mig, fram emot kvällen! Nu längtar jag efter att få fira första advent 🎄🎁✨

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑