Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: februari 2017 (sida 1 av 5)

Farväl, Bonnier! 

I den här artikeln går det att läsa att Bonnier-koncernen (som ger ut många fysiska tidningar) har infört en ny typ av avtal till sina skribenter, som säger att Bonnier kan sälja en skribents levererade material (text & bild) vidare till andra tidskrifter, och då endast ge 10% av grundersättningen till skribenten och behålla 90% själva. Tidigare hade de inte rätt att göra så utan skribentens samtycke och då utgick en betydligt högre ersättning. Återpublicering brukar normalt ligga runt 50% av grundarvodet. Om vi förutom den här artikeln även tar avstamp från teorierna i litteraturen Nätokraterna så blir helhetsbilden väldigt intressant.

Om vi föreställer oss att Nätokraterna har rätt i att folket kommer söka upp självutvalda nyhetsförmedlare/skribenter  att ha tilltro till, så är det utifrån det perspektivet intressant att reflektera över att detta kanske till och med är ett resultat utav att de stora Nyhetstidningarna sagt upp alla sina fastanställda journalister, och att stora tidskrift-koncerner i princip stjäl sina frilansande skribenters arbeten. Det innebär att de stora mediehusen i princip tar livet av sig själva. För vad är en nyhetstidning utan fast anställda journalister? Jo, en plattform. Men vad händer när kundkretsen följer med skribenten, och därmed lämnar plattformen? Jo, innehållet på plattformen – och plattformen själv – försvinner, förstås. 

Vi lever i intressanta tider. 

På en toalett på Condeco 


Söndagen den 26 februari, år 2017, kommer jag alltid minnas som dagen då E för första gången säger ”Jag älskar dig” till mig, helt spontant, på en toalett på Condeco. Sen la han till ”Mitt hjärta”. 

Mitt hjärta smälte förstås, och trots att vi stod inne på en skitig toalett som stank kräk så ska jag bära med mig det kärleksfulla ögonblicket i tid och evighet. 

E, jag älskar dig med ❤️

Influencers – Samtida Nätokrater 

Har du sett intervjun med Alexander Bard, i tidningen ResuméBard säger bland annat: 

Det nya med internet är att kommunikation går i alla riktningar. Vi har fullt upp med att ta emot kommunikation och kommunicera tillbaka. När vi människor en gång lärt oss att kunna påverka det vi tar emot skapas ett helt nytt landskap. Vi ignorerar alla som skriker åt oss. Megafonen når inte fram längre. Tvärtom, den som skriker från en annonsplats har förmodligen dödat sig själv i samma ögonblick. […] Allt som görs i dag uppstår i en konstant interaktivitet mellan mig som kund och dig som producent. Det betyder att vi alla blir ”procumers”, det vill säga att producenten och konsumenten upplöses som roller. […] Det är inte som att marknadsförare plötsligt kan bli kommunikatörer. De är bra på att skriva ett klatschigt budskap som de trycker ut, men urusla på att lyssna, vilket är grundläggande för att kunna kommunicera. Kommunikation handlar om att ha en dialog, inte att sitta i ett hörn och prata. Det betyder i sin tur att vi behöver helt andra talanger än de som sköter marknadsföringen i dag. […]

Vem ska betala journalisternas löner?

– Ingen. Alltså försvinner de. Det finns ingen naturlag som säger att det ska finnas journalister.

Vem ska sammanställa och verifiera informationen?

– Ingen. Det är därför vi har det kaos vi har i dag, med Donald Trump som president. Och så kommer det att vara fram till dess att efterfrågan dyker upp. Då kommer man att uppfinna nya medier som gör detta genom kuratorer. Återigen: det blir en betygsättning av nyhetsflödet där de bästa och mest faktuella kommer att vinna.

Jag tror på och instämmer med mycket av vad Bard säger. Jag tänker alltså att framtiden för kommunikatörer – eller snarare kanske i framtiden en slags ”goda lyssnare och producenter” – är ljus och framtiden för journalister mindre ljus. Skribenter kommer alltid behövas – som kan paketera information i texter och formulera sig på ett bra vis i skrift – men inte nödvändigtvis i form av just yrket journalister. 

Influencers är det stora trendordet – för opinionsbildare – inom bloggosfären, kommunikationsbyråer och marknadsföring. Vi kommer i framtiden att i huvudsak vända oss till trovärdiga kommunikatörer på egna plattformar, för att få den sanning levererad som vi tycker stämmer bäst med den egna verkligheten. 

Jag har själv skummat igenom Alexander Bards omtalade bok Nätokraterna. Boken innehåller många begrepp och historiebeskrivningar som Medie- och Kommunikationsvetarprogrammet erbjuder i sin utbildning, men vad som också beskrivs om det troliga framväxande nya samhället känns som en fullständigt rimlig framtidsbeskrivning för mig, utifrån hur vi lever idag. Det spännande med detta är att en framtida Influencer kan födas vart som helst i samhället! Såväl en som föds på Hisingen, Östermalm eller  i Luleå kan vara en framtida influencer. Mycket av framtidsbeskrivningarna boken beskriver tycker jag finns parallellt med traditionella medier redan idag. 

Något som jag dock tycker att författarna till Nätokraterna missar är vilken viktig relevans forskare kommer få inom snar framtid. Bara genom att studera kärleken till Hans Rosling – som hann växa fram på kort tid – och sorgen över hans bortgång, är en indikation på vilken vikt vi kommer lägga vid källan hos informationen i framtiden. Och vi kommer själva att söka oss så nära källan som möjligt för att göra oss en uppfattning om samtiden! Kanske att en framtidens Influencers precis har blivit anställd på Göteborgs Universitet som forskare? 

Vi är trötta på klickjournalistiken, och snart kommer vi vilja möta information och sanning på ett annorlunda sätt, jämfört med hur vi möter den idag. 

Morgonstund 

Vilken superfin vårdag vi fick idag! E och jag fick oss en promenad i den strålande morgonsolen, och tog oss bortåt Trädgårdsföreningen. Trädgårdsföreningen är ju verkligen en idealisk plats att ta med barn till – bortsett från att det inte finns skydd varken runt lekplatsen eller mot vattnet, men för den uppmärksamma föräldern är det en fin plats att ta med barn till för att leka, gunga, sparka boll och mata fåglarna. 

Jag får ofta många spontana komplimanger för min pälsmössa när jag går på stan. Och ofta med kommentaren ”En riktig Ronja Rövardotter-mössa! Den passar verkligen dig”. Har fortfarande inte riktigt listat ut varför främlingar därför anser att den passar just mig så bra 😅 Någon som vågar sig på att gissa? Mössan fann jag på Stadsmissionen på Södermalm för några år sedan. 

En riktigt fin dag. Skönt att sol och värme börjar komma tillbaka till oss! Jag ska erkänna att det både var frost och is ute idag, men det kändes ändå vårligt ute. Att det sen öste snöblandat regn på oss vid tretiden (och att det öser regn utanför just nu) är redan glömt och förlåtet. 

/MVH Göteborgare ☀️⛈❄️

Fredagskänsla 

Med inlämningen till nästa vecka klar, jobb som kunnat undanstökas och i och med att vi äntligen är friska – i kombination med dagens strålande sol – så har jag verkligen en riktigt fin fredagskänsla! Har ni det också? 

På lördag morgon och på söndag dag så ska det tydligen bli soligt över Göteborg, så då ska jag se till att vara ute med lillskrutten. Då ska jag verkligen försöka känna att jag är ”ledig” (som ensamstående förälder är man ju aldrig ”ledig”, men ni vet vad jag menar) och njuta av vårkänslorna. Imorse när jag lämnade E på förskolan så fick jag beskedet att INGA av barnen var sjuka! Nu får vi verkligen hoppas att det är en ny trend. 

Hoppas ni alla får en riktigt fin helg! ❤🌤🌈

Äldre inlägg

© 2017 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑