Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: mars 2017 (sida 1 av 5)

Drömhäng 💖

Dom vackraste människorna jag vet lagade middag till mig och E igår kväll! Så himla lyxigt. Jag tror dock att E bara åt tårta och chips  😁💐✨


Jamen, ni fattar ju hur bra jag har det! 🎈

Tusen tack, mina hjärtan, för en fantastisk vårkväll! 💖

Könsneutrala barnkläder

När jag letar barnkläder till E så tittar jag på både pojk- och flickavdelningen. Det gör jag för att bredda mina vyer om vad jag vill att mitt tvååriga BARN ska ha på sig. Barn – inte ett vilt och farligt litet monster (som klädjättarna tydligen vill att små pojkar ska klä sig som). 

Ett företag som jag tycker är väldigt bra på att göra söta och könsneutrala barnkläder tycker jag är klädjätten Zara. Det var lite oväntat för mig, faktiskt. Vi tror ju att vi i Sverige ligger i framkant vad gäller allt, men när det handlar om barnkläder så vinner alltså det spanska företaget över både H&M, Lindex och Kappahl, i mina ögon. Dessutom råkar Zara ofta erbjuda ekologiska bomullskläder, till väldigt förmånliga priser. 

Alla t-shirtarna ovan hittade jag på Zaras barnavdelning för flickor. Högst neutrala motiv och färger, men med lite fina paljetter och glitter på. Såklart att pojkar också ska få lov att känna sig fina och uppklädda ibland! 

Dessutom är det väldigt enkelt och smidigt att beställa kläder från Zaras hemsida. Kläderna kommer ofta inom 2-3 dagar. Kläderna kan beställas hem, men om det känns krångligt att tajma in budet så är det bara att skicka ett sms till DHL för att be dom att lämna leveransen till närmsta buduthämtningsställe. Så Zaras hemleverans kan jag varmt rekommendera! 

En annan tröja som jag beställt från Zara (men som jag just nu inte minns om den kommer från pojk- eller flickavdelningen) är denna: 


Lite humor har jag ju kvar i kroppen, trots att jag numera är en jättetråkig mamma 😛✌️️

Firande av jubilaren

I söndags morse så gick E och jag upp, åt frukost och lite tårta och hade det mysigt. Sen ville E ringa till min syster. Hon svarade inte, så då provade vi att ringa till min bror. När han inte svarade så ringde vi till min pappa, men när han inte svarade så började jag faktiskt tycka att det var nåt skumt i görningen. En sekund senare ringde det på ytterdörren, och från den dundrade hela min familj in, med fina presenter, frukost, jordgubbar och champagne! 🍾✨


Det är en otroligt väluppvaktad 25-åring som skriver det här nu. Jag fick så otroligt fina presenter i födelsedagspresent! Bland annat 25 vita rosor och en vacker golvlampa från mina föräldrar, en mikrovågsugn från mina syskon och ett strykjärn från min farmor. Mycket praktiska saker, men åh herregud så tacksam jag är för det! Ett nytt hem kan inte få nog med omvårdnande kärlek. 


På eftermiddagen ordnade min fina familj med mera firande för mig. Så himla omtänksamt och fantastiskt fint ordnat av alla 💖 Jag kände mig alldeles rörd av all kärlek från dom här alltså. 

Tusen tack för att ni skapade en fantastisk och väl minnesvärd 25-årsdag för mig! 💐✨

Livet som 25 år 

Mina föräldrar har alltid sagt till mig att dom känner sig som 25-åringar. Att man liksom förblir ungefär densamma person som man är, från att man är 25 år och framåt. 



Här kan ni alltså se sista bilden på mig som 24-åring! Bättre än såhär blir jag tydligen inte. 

Nu är jag 25 år och närmare 30 år än 20 år. En skillnad som jag faktiskt upplever som ganska dramatisk. Det är så mycket man ska ha hunnit när man är 30 år, eller hur? Det är en slags milstolpe. Och dessutom så när man är 30 så är man liksom snart 40 år. Och då ska man ju dessutom ha hunnit en himla massa saker! 





Jag har alltid firat mina födelsedagar ganska så storslaget, men tack och lov så insåg jag mina begränsningar i tid inför den här veckan, och valde bort stort firande i år. Funderade på om jag skulle orka fira mig själv alls, men då föreslog mina föräldrar att vi kunde fira deras födelsedagar och min födelsedag samtidigt, hemma hos dom. Och det tyckte jag ju kändes väldigt praktiskt. Sen fick jag en inbjudan där det stod ”Välkommen till Majas 25-årskalas!”, hehe 😅👌 Kanske är tur att ens föräldrar i alla fall alltid kommer tycka att man är en bebis? 


Hursomhelst så har jag skjutit upp firandet på obestämd tid, och istället åt jag och Angelica lite halvt oplanerad middag hemma hos mig igår kväll! Väldigt mysigt och väldigt lagom för i år.

Grattis till mig på 25-årsdagen! 

Framtidsmässan i Austin

I framtiden så kommer robotar att ta hand om gamla, vi kommer riskera att bli kära i våra operativsystem och vi kommer kunna både prata och chatta med robotar som om dom vore både våra personliga assistenter och bästa vänner. Låter det rimligt? Enligt Gullers grupp, som nyligen besökte SXSW-framtidsmässan i Austin, är det vad vi måste förbereda oss på, inför framtiden. 

Jag fick riktiga obehagsrysningar på den här föreläsningen, faktiskt, för jag tycker tanken på att kunna prata med en – till synes – ”levande” robot känns otroligt läskig. 

Dom stora frågorna, om framtiden, för mig är nu: 

  • Hur kan vi rusta oss för den här typen av framtid? 
  • Hur kommer detta påverka människans sätt att kommunicera? 
  • Hur påverkar det kommunikatörens arbete? 

Jag tycker att det finns många intressanta science fiction-filmer som berör det här ämnet – utifrån den etiska aspekten kring robotar – såsom Her, som Gullers exempelvis tipsade om. En i publiken tipsade om serien Black Mirrors, som tydligen går på Netflix just nu. 

Science fiction-filmer jag känner till, sedan innan, i ämnet är exempelvis: 

  • A.I. Artificial Intelligence – film från 2001
  • I,Robot – film med Will Smith i huvudrollen, från 2004
  • Wall-E – animerad film från Pixar, från 2008
  • Äkta Människor – produktion av SVT, från 2012/13
  • Westworld – serie som går på HBO just nu, från 2016

A.I. Artificial Intelligence

Under föreläsningen tänkte jag mycket på filmen A.I. Artificial Intelligence, som verkligen berörde mig kraftigt när jag såg den första gången. Jag var själv ett barn när jag såg filmen, och filmen handlade om ett barn som är en robot, men vars högsta önskan är att vara en människa. Robotpojken överges av sina (mänskliga) föräldrar, och pojken glömmer aldrig och slutar aldrig sakna sin mamma. Fy, jag vill gråta när jag skriver detta. Tänk om det är så vi gör i framtiden? Skaffar ett ”robotbarn” som en slags ersättning/ett övningsbarn inför att skaffa ett riktigt barn, men som vi överger i skogen när vi får ett mänskligt barn? 

Tänk dig att DU var en robot – med en intelligens och känslor som är exakt som du är nu. Hur hade du känt inför att du är skapad av människan? Älskar du människan, som gav dig ”liv”? Vill du leva för att servera och underhålla din skapare, eller känner du kanske så mycket vanmakt inför din situation att du börjar drömma om att förinta människan (som i filmen I, Robot)?

Framtiden är verkligen full av både hot och möjligheter. Möjligheter är verkligen synonyma med hot och hot är synonyma med möjligheter. En insikt som drabbade mig var att eftersom robotar kommer kunna lära sig att kommunicera bättre med människan ju mer den kommunicerar med människan, så finns det kanske en risk att människan dels anpassar sitt språk och sitt sätt att kommunicera till hur robotar kommunicerar med oss, samtidigt som robotar anpassar sitt språk till oss. Hur kommer det påverka människans och robotars sätt att kommunicera, generellt sett? Svaret och följdfrågan blir ju som min vän Anna svarade när jag luftade mina tankar i ämnet: ”Ja, vad kommer först – hönan eller ägget?”

Hur tror du att människan och robotar på sikt kommer påverkas av den snabba teknikutvecklingen som sker nu? 

Äldre inlägg

© 2017 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑