Sociala medier - rykten eller reklam?

I förra veckan – innan terrorattacken i Stockholm – så var jag på en föreläsning med Sveriges Kommunikatörer. Det är sannerligen inspirerande att höra dessa föreläsningar! Något av det bästa jag vet är att nörda ned mig i komplexiteten kring digitala medier, fysiska mötesplatser och kommunikation, och att träffa personer som är etablerade i branschen är underbart för mig. Just den här föreläsningen var i samarbete med Göteborgs Universitet och Handelshögskolan – alltså doktor Marie Grusell samt Handelsstudenten David Johansson. Rubriken på föreläsningen var ”Kommunikation på sociala medier – digital reklam?”. 

Ordet ”reklam” är ju ett ord som de flesta av oss är allergiska mot. Men vi är också bara obekväma med reklam som vi inte vill ha. Reklam vi vill ha – som stämmer med våra algoritmer – är välkommen, men reklam vi inte vill ha besvärar oss. Samtalet kom att kretsa kring vikten av research om sin målgrupp, betydelsen av val av sociala medier, samt skillnaden mellan personlig och privat. 

Mina reflektioner: På sociala medier blir vi mer och mer medvetna om hur offentligt det sociala medieinnehållet är. Vi är försiktiga med vad vi skriver på sociala medier, men vi är också försiktiga med vad vi läser och gillar, för vi förstår att det ger utslag på hur Google behandlar oss. Om jag gillar ”rätt” saker så kommer jag också att få ”rätt” reklam. Eftersom algoritmerna gör grovjobbet för att hitta min målgrupp så är det upp till mig, som kommunikatör, att med största precision kartlägga vem/vilka min målgrupp är, hur den beter sig och hur jag därmed kan nå målgruppen. 

Kommunikation idag handlar sannerligen om smidig balansgång i en snabbföränderlig värld! 

Tusen tack, Marie och David, för att ni delade med er så generöst utav era erfarenheter och perspektiv ?✨

Hur sociala medier används tycker jag är extra intressant att reflektera över, nu efter terrorattacken i Stockholm, i fredags. Medan dom stora och väletablerade medierna delade ryktesspridningen och ”fake news” (väldigt otaktisk krigspropaganda) så fungerade sociala medier – i mitt flöde – varnande för falsk ryktesspridning och lugnande, med hashtaggen #openstockholm. Medan krishanteringen hanterades uselt av sanningssökande medier så behöll folket själva sitt lugn och sin handlingskraft. Detta tycker jag är väldigt intressant. Hur användningen av sociala medier verkar mer proffesionellt än väletablerade nyhetsplattformar, som var för aktivt sökande efter ”klick news”. Det hade varit intressant att höra föreläsarna och publiken föra en dialog över det fenomenet, men det får vi säkert höra mer om på framtida möten. 

Hur var krishanteringen i era flöden på sociala medier? Delades det falska nyheter eller manade andra varandra till lugn? Hur tror ni svenska medier hade agerat vid ytterligare terrorattack, i närtid? Hade dom varit försiktigare med delandet av ”nyheter” då, eller tror ni dom hade agerat likadant igen? Tycker ni att medierna har ett ansvar att dela ”sanningsenliga” nyheter, eller fungerar även lite ”ryktesbaserat” skvaller ibland?