Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: maj 2017 (sida 1 av 4)

Helvetesveckan 

Igår morse, när jag gick upp för att lämna sonen på förskolan, så hade jag helt enkelt inte hjärta att göra det. E hostade som aldrig förr, och jag likaså. Alltså fick E vara hemma igår. Imorse försov vi oss otroligt mycket och kom ovanligt sent till förskolan. Själv kom jag förstås ännu senare till universitetet. Utanför datasalen mötte jag Emma i min klass, som frågade hur det gick för oss. Jag förklarade att både jag och E var sjuka igår, men att det väl bara är att köra på ändå. Då svarade Emma att hennes grupp hade trott att inlämningen var imorgon. 

”Men vad skönt för er att få en extra dag då!” svarade jag glatt, som då tänkte att inlämningen var på torsdag. 

”Men inlämningen är ju idag klockan 16..?” sa Emma lite försiktigt. 

Jag frustade till av skratt till svar. 

”Nu skojar du, va?” skrattade jag fram, med skräckslagen min, innan jag kastade mig in i datasalen. 

Klockan var då 10:30 och det innebär att vi hade fem och en halv timme på oss att sammanställa fyra dokument och sex grafiska utformningar. Tydligen hade det skapats ett utbrett missförstånd i hela klassen, då flera hade lyckats missförstå inlämningstiden. På något mirakulöst vis lyckades jag och Angelika ändå lämna in 45000 tecken, plus cirka 30 000 tecken i bilagor, samt de grafiska utformningarna. Fråga mig inte hur det gick till.

Imorgon gör vi power point-presentationen och på torsdag har vi den muntliga presentationen. 

Sänd oss gärna en liten tanke till på fredag med lyckönskningar om att allt kommer gå bra… Vi kan uppenbarligen behöva all lycka vi kan få! 

Tack till alla föräldrar

Som jag tidigare skrivit så vill jag en dag som denna lyfta alla ensamstående föräldrar, som ofta agerar rollen som både mamma och pappa. Grattis på alla föräldrars dag! 

Eftersom vi idag därmed alltså firar alla föräldrar så vill jag därför även passa på att idag lyfta båda mina föräldrar. Utan mina föräldrar hade jag inte varit i närheten av vart jag är idag. Nu har jag haft turen att ha två närvarande föräldrar. Även nu är dom närvarande morföräldrar, nu när jag själv har fått barn, vilket betyder otroligt mycket för både mig och sonen. 

Men mina tack slutar faktiskt inte där. För jag har dessutom två andra föräldrar i mitt liv, som jag vill tacka. Min farfar lever inte längre, men mina två farmödrar gör det. Min farmor och farfar skiljde sig när min pappa var liten, och därför har jag även min bonusfarmor. Båda mina farmödrar är därmed idag ensamstående föräldrar, och fungerar som fantastiska bonusföräldrar för både mig och E! 

Så stort TACK vill jag idag lyfta till alla mina föräldrar! Tack för att ni stöttar mig i allt vad jag tar mig för här i livet ❤️

Unga Journalister 

Nu idag så har jag deltagit i mitt första styrelsemöte som ledamot för Ung Media Sveriges frilansförening Unga Journalister! 

Det känns så otroligt roligt att få vara en del av ett större sammanhang. Efter vårt första möte tillsammans idag tror jag att vi kommer utgöra en fantastisk grupp och att vi kommer kunna åstadkomma en hel del bra saker i år. 

Tusen tack, Unga Journalister, för att ni tror på mig och valde att ta in mig i styrelsen! 

Mediernas nya verklighet 

Skärmdump från Resumé

Det har varit intressant för mig att följa  händelseserien om Mats Qviberg och Metro den senaste tiden. Mats Qviberg köpte upp Metro och inledde sin karriär som medieägare med att tala ut i Nyheter Idag och Gomorron Sverige om hur han skulle rensa upp sin personalstyrka från ”stalinister” – vilket han då menade var förändringsobenägna personer.

Jag tycker dels det har varit intressant med hans egna utspel, Metros gensvar och övriga mediers gensvar – och nu hans plötsliga försäljning av sin andel. Det ska bli intressant att se hur tidningen hämtar sig nu efter detta (om läsarna har intresserat sig i ämnet). Det är nästan så man undrar om hela alltet var ett spel för gallerierna, för att öka Metros försäljning efter Qvibergs avhopp. Händelseförloppet har fått mig att fundera mycket på hur vårt samhälle kommer att utvecklas. Tidigare funderingar i ämnet ventilerade jag under rubriken Tidningarnas dödsera.

Jag läste nyligen en artikel i GP med Sandra Rönnsved och Emelie Johansson, från Ung Media Sverige, där dem bland annat förklarade att unga knappt syns i medier. När Ung Media Sverige och Svenska Journalistförbundet presenterade undersökningen “Unga i Media”, i mars 2014, visade det sig att av totalt 4 614 pappers- och webbartiklar fick unga upp till 25 år komma till tals i 4,4 procent av fallen.

Det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag funderar på vad det kan bero på. Är det för att unga inte har så mycket klokt att säga? Är det för att unga inte hunnit åstadkomma nåt? Eller är det för att vi vill bespara unga från att säga något genant idag, som de får ångra senare?

Snart kommer en ny lag bli verklighet, där unga inte får ha konton på internet om de är under 16 år, utan målsmans tillstånd. Det kan hända att Sverige inför en 13-årsgräns, men just nu är det lika sannolikt att gränsen blir på 16 år. Liksom Emanuel Karlsten skriver så innebär det att 15-åringar får ha sex och köra moppe, men får inte finnas på Facebook utan målsmans tillåtelse. Tänk er en verklighet där unga inte får synas i medier. Är det så att unga inte har något vettigt att säga om vi väljer att inte låta dem höras? Kan det då inte bli så att unga känner att de inte finns om vi gömmer dem under lagar och ordningsregler? Om medier inte lyfter ungas röster i etern, och de själva inte får hävda sig, vad kommer hända med samhället då?

Frågorna får mig att stanna upp och applicera det hela på händelsen med Qviberg och Metro. Är det verkligen så att företagsägare som Qviberg – och deras politiska åsikter – inte finns om vi tystar dem i offentligheten? Vad händer om vi alltid väljer att sätta en munkavel på alla som talar om sin personal som stalinister?

 Tänk om det är så att vi rör oss mot en tid då kommunikatörer och journalister kommer regera fullständigt i den offentliga debatten. Tänk om grävande journalister plötsligt inte finns? Tänk om alla politiker består av kommunikatörer? Tänk om alla chefer består av kommunikatörer? Tänk om alla anpassar sig så till dagordningen att inget obekvämt får komma till tals alls eller ens hamna i blickfånget? Tänk om munkaveln gör att alla börjar ljuga? Tänk om det gör att alla slutar lyssna?

Jonas Gardell har fått otroligt mycket kritik för sin artikel där han beskriver att han vill lyssna på oliktänkande. Ett tillvägagångssätt som jag tycker är otroligt klokt och förnuftigt. För vad händer om vi slutar prata med oliktänkande och bara lyssnar på de som tycker som oss själva? Vad händer om bara en viss typ av person får synas i medierna? Jag tänker att det omöjligen kan vara den rätta vägen att gå. Vad tror du? 

25 och 30 år! 

Erik och Linnéa är bästa paret som fyller 25  och 30 år – samma dag på året! Vad är oddsen för det och kan det bli mer perfekt!? 

I helgen firade vi deras födelsedag(ar?) tillsammans och det blev en fantastisk kväll på alla vis! Är så glad att jag fick dela den här kvällen med dom ❤️ 

Och kul hade vi! Kvällen inleddes med snittar, drinkar och lek och övergick till mera drinkar, tårta och lek! Upplägget var fantastiskt och vi dansade till tidig morgon. Är inte sommarmornar det vackraste som finns? 

Tusen tack för en underbar kväll, Linnéa och Erik! ✨

Äldre inlägg

© 2017 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑