Hur tar du kritik? 

Mitt intryck är att många fokuserar på att försöka lära sig att ta negativ kritik, men att ta positiv kritik tycker jag personligen kan vara långt mycket svårare än att ta negativ kritik. Jag ska förklara varför. 

När jag studerade opera så var det mer regel än undantag att alltid få höra vad man kunde förbättra och sällan få höra vad som var bra. Dessutom fick man nästan alltid också kritik inför andra människor. I en masterclass står en lärare och en elev på scenen. Först får eleven sjunga hela sin aria och agera teatralt. Sedan får eleven en hel hink med kritik öst över sig. Dels av läraren, men också av dom som sitter i publiken. 

I det läget är det toppen om man har förmågan att kunna ställa sig utanför sig själv och kunna granska sig själv lika kritiskt för att kunna utvecklas, och inte gå under av självhat. Men hur gjorde jag det? Jo, genom att värdera positiv kritik på samma sätt som jag värderar negativ kritik. 

Om jag får feedback som är positiv och flyger till stjärnorna på grund av den så är det svårt för mig att behålla mitt fokus och röra mig framåt lika effektivt som tidigare. Det positiva kan stiga mig åt huvudet och jag glömmer vad som är målet och vart jag ska. Vad händer då om jag reagerar på ett likartat sätt när jag får negativ kritik? Jo, på samma sätt som jag tidigare flög till skyarna så faller jag nu platt som en pannkaka och känner mig som en mosad dörrmatta när den negativa kritiken kommer. Och tro mig, den negativa kritiken kommer alltid förr eller senare. 

Så hur och vad kan jag göra för att inte låta den positiva kritiken höja mig till skyarna och låta den negativa skicka mig rakt ned i avgrunden? 

Vad som hjälper mig är att jag ser kritik och konstruktiv kritik som personliga åsikter och väljer att skilja på vad jag tar till mig och vad jag bara lyssnar på. Om någon – exempelvis under sångutbildningen – gav mig kommentarer som ”Vad fantastisk du är! Du sjunger så vackert!” så var mitt standardsvar alltid ”Tack, vad roligt att du tycker det!”. För mig gör det en stor skillnad i mitt eget huvud att säga så än att bara säga ”Tack!”. Ordet tack betyder ”Du har rätt” och ”Tack, vad roligt att du tycker det” betyder att jag omformulerar den tyckandes sanning till att vara just en åsikt – en droppe i havet i jämförelse med hur jag själv värderar min egna prestation. Förstår du vart jag vill komma? 

Jag tillåter mig alltså inte att varken flyga upp i himlen eller gräva ner mig i marken, utan väljer att hålla båda fötterna på jorden genom att hålla mitt fokus på målet och genom att låta andra människors tyckanden förbli vad det är – alltså egna personliga åsikter och tyckanden.