Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: juni 2017 (sida 2 av 2)

Intåg i sommarhagen 

En stor del av min uppväxt har jag spenderat i Göteborg Domkyrkas Flickkör och Ungdomskör. Om det är något jag verkligen önskar min son i livet så är det glädje till sång och musik. I vuxen ålder uppskattar jag nästan ännu mer att ha fått ta del av alla mina äventyr genom den kören. Dels den fantastiska sångutbildningen jag fått från min körledare tack vare Svenska Kyrkan, men också gemenskapen, resor och tävlingar jag fått uppleva tack vare kören. 

På nationaldagen har kören årligen konserten Intåg i sommarhagen, liksom årliga Luciakonserter (alltid slutsålda – måste bokas i augusti, om jag minns rätt), Julkonsert på julaftons morgon, och såklart många, många fler framträdanden på otaliga mässor i olika kyrkor runt om i landet. Så otroligt vackra konserter och jag känner mig lyckligt lottad för alla konserter jag fått både delta i och uppleva. 

Tusen tack till körledaren Petter Ekberg för alla mina fantastiska år i kören! 


På länkarna nedan kan ni höra senaste konserten i sin fulla längd, men jag har också lyft fram mina favoriter, där jag är med, nedan: 

Gå gärna in och lyssna på alla fantastiska barn (de yngsta barnen är 8 år) och ungdomar, och låt dig själv få översköljas av en underbar sommarkänsla 🌤🇸🇪🍃

Lillebror stor 

På Sveriges Nationaldag fyller min lillebror år! Den lyckosten har alltså alltid en röd dag på sin födelsedag och är alltid ledig då. I år skulle han dessutom på bal med sin flickvän på kvällen, så dagen fick firas till max, och vi i familjen fick fira plutten på morgonen. 

Grattis på födelsedagen, Måns! Detta året fyllde han 22 år! Kan knappt förstå att jag själv fick barn redan när jag var 22 år. När jag pratar med äldre generationer så var ju det en vanlig ålder att få barn på, och söker man sig till kranskommuner till Göteborg så är det också ganska vanligt. De flesta nyblivna föräldrar jag känner i Göteborg är över 30 år. Lillebror verkar inte ha en tydlig ”skaffa barn”-plan än. Med lite tur kanske han avvaktar många år så jag får bebisgosa även när min bebis blivit stor! 

På kvällen hade min gamla kör Nationaldagskonsert, och på sommaravslutningen och julavslutningen får vi så kallade ”gamlingar” (vi som en gång har sjungit i kören, men som har slutat) vara med, vilket jag förstås gärna är varje år! Det är alltid en vacker och nostalgisk upplevelse, och så även i år. Sommaravslutningskänslan blir också stark för mig, och det blir en fin övergång från hektisk vår till en mer stillsam sommar. 

En fin nationaldag 🌤🇸🇪🍃 

Aldrig fullkomlig 

Jag skriver ofta självförhärligande om mig själv här på bloggen, och det är förstås ett medvetet val. Jag vill gärna lyfta vad jag gör bra, men sanningen är också att ända sedan jag blev mamma så gör jag faktiskt sällan allting bra samtidigt. 

Vissa dagar är jag en förträfflig student. Andra dagar är jag en god kollega. Vissa dagar är jag en bra vän. Ibland är jag en vass skribent. En del dagar känner jag att jag är en rolig mamma. Men vet du vad? Sanningen är också att när jag är en god kollega är jag ofta en usel mamma. När jag är en förträfflig student försummar jag mina vänner. När jag är en rolig mamma är jag en skitdålig skribent. 

Att vara förälder innebär att aldrig vara fullkomlig. Det är den tuffaste insikten jag har fått som förälder. När jag är bra på en sak så är det alltid något annat som får stå tillbaka, och det kan vara mer kännbart vissa dagar än andra. För det mesta känner jag oftast att jag försummar något, och det kämpar jag ständigt för att inte behöva känna. 

Häromdagen så var jag en frånvarande kollega, men jag var också en bättre mamma än vad jag har varit på länge. Att vara perfekt på allt samtidigt går inte. Att stundvis vara fullkomlig på en sak får helt enkelt ibland kännas som en fullkomlig handling, trots att annat kan få lida parallellt. Ingen kan göra allt samtidigt. 

Så till dig som känner att ingenting nånsin blir perfekt, eller att allt vissa dagar blir halvdant, vill jag bara säga: Om du gör ditt bästa varje dag – utifrån din dagsform – så är det bra. 

Du är bra ❤️

Till oändligheten och vidare!

Helvetesveckan är över! Jag vill tacka från djupet av mitt hjärta för alla hurrarop och positiva tankar som jag fick förra veckan. Jag kände mig verkligen stärkt av det och det mesta flöt på bra, trots allt. 

Jag och Angelika hade vår presentation, och utöver att presentationen innehöll för mycket text på power pointen (vilket vi visste på förhand – men att ont om tid och att minnet behövde hjälp på traven fick segra över förnuftet att korta ned) så tycker jag att presentationen blev riktigt bra! Jag är nöjd med min insats och kände att jag växte med uppgiften. 

Den här veckan inleds sommaren med Eugén på riktigt, och det känns helt underbart! Idag syns jag även i GP, och jag tänkte skriva några ord om det snart. Vi ses i sommarsolen 🌤🇸🇪🍃

Look for the helpers

Vad som har hänt i London inatt är fruktansvärt. Vad som är nästan lika hemskt är att det har blivit en vana för många (inklusive mig själv) att läsa om den här typen av händelser. Det är svårt att ta till sig hemskheterna som händer. Asylboenden brinner och folk blir överkörda och knivhuggna på skolor, broar och gator. Det är lätt att vilja dra täcket över sig, glömma allt och somna om. 


Huffington Post

Känner du till normaliseringsprocessen? Den innebär att i en nära relation blir våld långsamt likställt med en normal vardag, och som något oproblematiskt för både våldsutövaren och offret. I mörka ögonblick får jag dem hemskaste föraningarna och likställer världspolitiken, terrorattacker och västvärldens invånares mottagande med normaliseringsprocessen. Det känns som om våldet bara eskalerar, medan ingen gör något för att hjälpa och förändra situationen till det bättre. 

Men då påminner jag mig om vad som hände min vän Susanna. Dagen innan terrorattacken i Stockholm, nu i vår, tappade Susanna bort sin mobiltelefon. Hon ringde telefonen, och personen på andra änden lovade att möta upp henne och lämna över telefonen till henne. På dagen för terrorattacken – dagen efter hon tappat mobilen – var Susanna på Hötorget, samtidigt som terrorattacken pågick på Drottninggatan. Den som hade hittat hennes mobiltelefon lugnade hennes vänner och bekanta via mobiltelefonen. Morgonen efter kunde Ali – som bott i Sverige i endast ett år, men talade perfekt svenska – lämna över telefonen till henne. 

Look for the helpers. När jag söker efter hjälpare så ser jag många. Svenska Niklas – en alien i London – gjorde vad han kunde för att hjälpa. De som var överlevare fick hjälp på hotell i närheten. Polisen var på plats inom 8 minuter och räddade alla. 

Hjälparna är många, och jag tänker envist fortsätta leta efter dem mer än de som förstör. 

Nyare inlägg

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑