Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Ålderism – är du drabbad? 

Precis som jag skrev i PR-strategi på sociala medier så driver John Mellkvist en PR-strategi, via sociala medier, för att lyfta ålderismÅlderism kan, i stora drag, förklaras som fenomenet att samhället nedvärderar äldres arbetsförmåga, på grund av ålder. Detta fenomen försöker Mellkvist motarbeta – bland annat i sin artikel Gubbarna och tanterna blir trendsättare, i Resumé. 

Det här ämnet tycker jag är otroligt viktigt, och upplever att det verkligen är på tiden att någon vågar lyfta ämnet ”mångfald” i fler aspekter, i medier. Men jag kan också uppleva att vi alla också borde lyfta hur orimligt det är att kvinnor så sällan syns i diverse medier. 

”Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, men förekommer bara i en knapp fjärdedel av det globala nyhetsflödet. Den globala undersökningen Who makes the news – Global Media Monitoring Project Report 2010 visar att andelen nyhetsinslag eller artiklar med en kvinna som huvudsakligt nyhetssubjekt (det vill säga den person som en artikel eller ett tv/radio-inslag handlar om) var 24 procent år 2010. 

I Sverige var siffran något högre, 32 procent. Trots en förhållandevis hög medvetenhet och levande debatt om frågan, har andelen varit i princip den samma i Sverige sedan 1990-talet.” 

Statens Medieråd

Bilder av sidor inuti Svensk Damtidning, nr 32 2017 

I våras sände Kobra ett avsnitt som handlade om kvinnors övergångsålder – även känt som ”menopause” – eller med andra ord ”klimakteriet”, vilket jag skrev om i våras under rubriken Klimakterie-Kobra. Där avslöjade jag också att jag gärna läser Svensk Damtidning eftersom det är en av få tidningar som lyfter och skriver om äldre kvinnor. Jag tycker verkligen att det är tragiskt att äldre kvinnor plötsligt ses som utdaterade och obrukbara på en helt annan nivå än hur äldre män ses. Är det för att kvinnor går igenom klimakteriet? Bör kvinnors duglighet endast baseras på huruvida de kan föda barn eller inte? Svar: Nej, självklart inte. 

På samma vis är det lika märkligt för mig att unga är så illa representerade i medier. Nu i sommar så publicerades min artikel Barn borde få synas och höras fritt – även på nätet, i GP. Där berättade jag om den nya lagstiftningen som snart kommer införas, på sociala medier. 

”I april 2017 antog EU den nya dataskyddsförordningen, GDPR, som innebär att Sverige kommer att vara tvunget att införa en åldersgräns på internet. Med den lagen kan barn och unga under 16 år att behöva målsmans tillstånd för att kunna registrera sig på hemsidor som lagrar personuppgifter, såsom i exempelvis sociala medier. Nu i dagarna presenterar regeringen en utredning med förslag på hur den svenska lagstiftningen ska anpassas till den nya förordningen.

[…]

Av 4 614 artiklar så fick unga upp till 25 år endast komma till tals i 4,4 procent av fallen, i Ung Media Sveriges och Svenska Journalistförbundets gemensamma utredning Unga i Medier. När vuxna inte lyfter ungas röster i medier, parallellt med att unga nu själva inte får hävda sig, vad kommer då hända med samhället? Kommer unga verkligen kunna känna sig sedda och hörda? Kommer de kunna intressera sig och ens förstå nyttan med demokrati i samhället?

Bara det faktum att unga knappt kommer till tals i medier, och att frågan om ungas tillåtelse till närvaro på sociala medier knappt har synts till på dagordningen, menar jag tydligt visar att unga ändå behöver få ha en egen röst – och då även på nätet. Demokrati och yttrandefrihet bör finnas till för alla. Även barn borde få synas och höras.”

Maja Hurtigh

Summa sumarum är att när vi pratar om mångfald så behöver vi prata om män och kvinnor, gamla och unga, hetero och homo, vita och mörka, samt fattiga och rika. Fördomar skadar mer än de förbättrar. 

Samhället behöver alla människor, och att exkludera en hel grupp på grund av fördomar är inte bara förkastligt. Det skadar dessutom vårt demokratiska samhälle. 

3 kommentarer

  1. Håller med niceyaya i stort. Nej som du säger kan föräldrar inte kontrollera allt ändå men det är därför det är viktigt att vara generös i ditt barns internetanvändande så att barnet inte går till en kompis där du inte längre har kontroll, bara för att du vägrat låta dem köpa webkamera. Låt dem upptäcka internet hemma men ja, sätt en åldersgräns eftersom många, många barn är på tok för naiva för att förstå hur deras framtida arbetagivare kan hitta allt de lägger upp etc.
    Mobbing finns även i verkliga livet, javisst, men vi kan ju inte tillåta det på nätet bara för det om det kan undvikas. Har egen erfarenhet av barn som gjort en mindre bra sak. Vi tog tag i det hela och de drabbade insåg att det var ett skämt men det ligger nu där det ligger på internet och kunde lika gärna polisanmälts, d.v.s. socialen hade blivit inblandad och mitt liv rotat i för ett ”skämt” som inte var speciellt roligt eller smart.

  2. Det här med att det finns en åldersgräns för barn är väldigt viktigt – det handlar om att föräldrar ska vara medvetna om vad deras barn gör på internet. Idag finns det pedofili och även nätmobbing – men hur man ska se till att det är säkert att det är föräldrarna som ger tillstånd för detta och hur det är tänkt att genomföras det undrar jag över. När det gäller pedofili – så kan ju en vuxen man sitta och utge sig för att vara ett barn på internet och locka till sig ett möte med ett barn. Nu kommer han att behöva intyga att han är far till den identitet han utger sig för att vara – och barn som har föräldrars tillstånd kan uttrycka sig på internet – samtidigt som de tänker sig för två gånger innan de börjar nätmobba då mamma och pappa kan ha tillgång till deras profil. Bara bra tycker jag. När det gäller äldre som inte får synas på arbetsmarknaden – väldigt konstig filosofi och jag håller med om att det ger en trygghet på arbetsplatsen med äldre som har en annan vishet och ett annat lugn.

    • Maja Hurtigh

      augusti 11, 2017 at 22:41

      Ja, visst är det frestande att som vuxen försöka kontrollera alla ens barns relationer, men som vida känt är så går det ju inte. Pedofili och mobbning finns även i verkliga livet. Våld och pedofili drabbas barn oftast av i nära relationer. Pedofiler kan bygga upp en relation till en familj och ett barn i många års tid innan hen begår övergrepp. Våld mot barn sker oftast i nära relationer. Tänk om barn – som hade kunnat finna hjälp via sociala medier – plötsligt inte kan få den hjälp de behöver? Tänk om vårdnadshavare utnyttjar nya lagen till att förbjuda sina barn till att finnas på sociala medier och avslöja familjeangelägenheter? Argumentet om att det är bra att föräldrarna äger kontrollen är det vanligaste argumentet jag hör om det viktiga med att införa den nya lagen, men jag håller inte med. Vänner och främlingar behöver nödvändigtvis inte vara hotet. De kan vara räddningen.

Hur går dina tankar om ämnet?

© 2017 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: