Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: november 2017

#forumförförtryckare

De senaste dagarna så har det dykt upp ett antal nya upprop i mediesfären, relaterade till #metoo-kampanjen. Det handlar alltså om sociala medier-kampanjen #visjungerut för sångerskor, kampanjen #tystnadtagning för skådespelerskor och #medvilkenrätt, för kvinnliga jurister

Kvinnor samlas i stora nätverk för att slå hål på tystnadskulturen. Systerskapet har aldrig varit så påtagligt som det är idag, och av någon anledning så är det så lätt att då tillfälligt plötsligt få för sig att tänka tankar i stil med: ”Hurra, nu kommer allt att förändras! Imorgon kommer den här fruktansvärda våldtäkts- och tystnadskulturen att vara ett minne blott.”. 

Men ack, så fel en kan ha.

För att undvika risk för åtal om förtal eller dylikt så censurerar jag personers namn nedan. 

I inläggen nedan så framkommer det att Sveriges största sociala medier-forum, för klassisk musik, har censurerat bort delade inlägg i gruppen som handlat om #metoo-kampanjen och #visjungerut-kampanjen. 

Mårten Falk delade #metoo-artiklar i gruppen, och moderatorn för gruppen har alltså tagit bort inläggen från forumet. 





Vad är då reglerna för den här väldigt hårt nischade gruppen? Jo, såhär väldefinierade är de heliga gruppreglerna: 

Ett fåtal kvinnor har vågat ifrågasätta censureringen i gruppen, men de får inte mycket till gehör bland alla tillrop från dessa mycket kränkta män som har tvingats utstå att LÄSA om förtrycket som kvinnor utsätts för. Ve och fasa! Kan någon ens föreställa sig det förtryck som dessa män har tvingats utstå? 

Vem tycker synd om moderatorn? Vem tycker mer synd om moderatorn än om alla de miljontals förtryckta kvinnor som finns, världen över? De förtryckta kvinnor som inte ens får lov att yttra sig om att de är förtryckta. 

UPPDATERING: Moderatorn arkiverade gruppen och den som söker med ljus och lykta efter en ny och bättre grupp får gärna gå med i gruppen Klassisk Musik

Våga ta till orda – som en influencer!

Tack vare feministisk utbildning och politisk aktivism, via sociala medier, så har mycket förändrats till det bättre för nuvarande och (förhoppningsvis) kommande generationer av kvinnor. 

Tystnadskulturen kring sexuella trakasserier och brott i nära relationer  – den mur som tidigare har skyddat förövare – är nu riven tack vare #metoo-kampanjen på sociala medier, vilket möjliggör för kvinnor att kunna hjälpa och stötta varandra på ett sätt som samhället aldrig tidigare har uppmuntrat på ett liknande sätt. Vi lever i fantastiska tider!

Cissi Wallin Blomberg skriver om hur 90- och 00-talister motverkar tystnadskulturen, gällande #metoo, på ett sätt som är helt olikt hur andra generationer har agerat.

Initialt så tänker jag dock att Wallin Blomberg är väldigt blygsam. Det är ju mycket tack vare många generationers arbete som dagens feministiska politik finns. Och det är tack vare 80-talisters – såsom Natashja Blombergs, Cissi Wallin Blombergs, Sandra Beijers, Clara Lidströms och Elaine Eksvärds, med fleras – politiska aktivism på sociala medier som yngre generationer har lärt sig om systerskap och feminism. Förarbetet krävdes, men 80-, 90-, och 00-talisterna tog politiken in i de sociala medierna, och där har den frodats och växt.

Våga vara som modiga 80-, 90- och 00-talister! Organisera dig politiskt, med hjälp av sociala medier. Lita på att systerskapet finns där! Och om systerskapet inte finns i din bekantskapskrets, så våga vara den första som initierar till att skapa det. Sträck ut en hjälpande hand till den som du tror kan behöva det. Försök vara en bra vän.

Våga ta till orda – som en influencer! Var den förändring du vill se i världen och använd dig av din yttrandefrihet. Din röst gör skillnad.

Kan någon tysta kvinnorna på sociala medier? 

I våras delade Resumé den dystra nyheten om att endast en av tio kreativa chefer är kvinnor. Med andra ord är nio av tio kreativa chefer män. 

När det nu framkommer hur mediebranschen har svärtats av sexuellt våld bakom kulisserna så förbluffas jag ännu mer av hur mediebranschen har visat sådan ovilja till förbättring. När TV-program och reklam skapas så ser allt fint ut på ytan, men att det ser så förfärligt ut bakom fasaden och i statistiken finner jag inga ord till. Det är mer än beklagansvärt. Det är ansvarslöst.

”Jämställdhetsfrågan må ha kommit högre upp på agendan i branschen under de senaste åren, men läget i den kreativa toppen säger något annat.”

Resumé

När nu både kvinnor och män organiserar sig på bred front så banar det väg för verklig förändring. 

Det blir tydligt hur oerhört utsatta personer har varit i dessa branscher, i decennier. I århundraden. I tusentals år. Och att starka medieprofiler tidigare har haft en obeveklig makt är ju nu glasklart. Men det är också därför som den här maktförflyttningen är så intressant att studera.

– Det är inte bara på CD-nivå som branschen har ett stort jämställdhetsproblem utan även på AD/copy-nivå i allra högsta grad. Reklamskolorna har under många år tagit in 50/50 på kreatörsprogrammen så det är inte ett problem med rekryteringsbasen, kvinnorna finns. Det handlar om ovilja. Nu är jag hård, men jag är så oerhört trött på att detta fortfarande är ett problem 2017.

– Vi vet att kvinnor består av över 50 procent av befolkningen och står för majoriteten av köpbesluten i samhället. Vi vet också att kvinnor inte kan relatera till 85 procent av den reklam som skapas. Om man slår ihop ett och ett så förstår man ju att bristen på jämställdhet på byråerna är ett slös med reklamköparnas pengar och att reklamen skulle kunna vara mycket effektivare om man hade en jämställd bransch. Så det är ett enormt affärsproblem.

Emmeli Österdal

Kvinnor har i alla tider varit förtryckta. Och de mjuka värden som kvinnor ofta representerat har varit ointressanta i alla tider – fram till nu. 

Kvinnor är generellt sett mer socialt begåvade än män. Om det beror på gener eller uppfostran kan vi väl låta vara osagt, men nu när vi rör oss mot tider då mycket i vår västerländska värld kan komma att präglas av robotisering av olika tjänster så är de mjuka värdena plötsligt något som kan bli än mer svårt och komplext för kommande generationer. Något som till och med kan bli svårt för vuxna att lyckas lära sina barn, när vi lever i allt mindre familjekonstellationer, fler lever i ensamhushåll och iPaden ersätter sociala relationer.

När makten förflyttas från stora mediehus till sociala medier så ändras plötsligt spelplanen. 

Kvinnor är överrepresenterade på högre utbildningar, jämfört med män. Kvinnor odlar också mer djupa vänskapsrelationer än män och är också mer aktiva på sociala medier. Med andra ord finns det en risk att makten i samhället förskjuts från männen till kvinnorna, tack vare sociala medier. Då är det inte den som skriker högst som vinner längre. Det är den som kommer med de djupaste och klokaste analyserna, och de mest mjuka och goda värdena, som vinner.

Eller?

Hur länge kommer männen låta den här maktförflyttningen pågå? Går den att förhindra? Hur då?

Kvinnlig politisk organisering på sociala medier

I artikeln ”Hur gick det till?” skriver Clara ”Underbaraclara” Lidström om hur hennes år har kantats av motgångar, framgångar och en envis tro på feminism. 

Jag har följt Clara Lidström i många år och är övertygad om att hon, Natashja Blomberg, Elaine Eksvärd,  Sandra Beijer och Cissi Wallin Blomberg är de som i grunden har möjliggjort att #metoo-kampanjen fått så stort fäste i Sverige. Under alla år jag har följt dem så har jag lärt mig allt mer om feminism. Det är verkligen helt fantastiskt att tänka på hur mitt liv är så massivt påverkat av digitaliseringen, bloggar, sociala medier och just dessa kvinnor. Vem hade jag varit utan dem? Det är med all säkerhet som just de (och säkert många fler) har varit bidragande till att ha utbildat en hel generation unga kvinnor om feminism.

Jag minns när Isabella Löwengrip skrev sin antifeministiska artikel, år 2014, där Löwengrip bland annat skrev: ”Jag är inte feminist, utan tycker att feminister är ett gäng kränkta vita medelklass-kvinnor sittandes med rödvin runt ett bord och hittar på frågor att strida för”, enligt Aftonbladet. Den artikeln verkar vara borttagen från hennes hemsida idag, och jag är övertygad om att Isabella Löwengrip inte längre resonerar så. Och till hennes försvar så har hon på många andra sätt varit en feministisk förebild, utan att sätta ordet ”feminist” som etikett på sig själv, precis som hon också skrev i den artikeln .

Men det var med den artikeln som jag plötsligt insåg hur mycket jag har lärt mig och faktiskt nått the point of no return! Aldrig mer skulle jag kunna ta av mig mina genusglasögon efter behag, utan efter all läsning och inlärning hos flera feministiska plattformar så hade jag nu själv blivit en inbiten feminist, som förstod att jag hade ett verkligt värde som människa och inte bara som kvinna. Tiden efter det blev turbulent för mig, med mycket ifrågasättande om hur jag verkligen skulle leva mitt liv, samtidigt som min egen mission med att frälsa andra oinsatta tog fart, på riktigt.

De senaste veckorna har säkert varit känslomässiga för många, på många sätt, när fler insett hur starka vi kvinnor är tillsammans! Att vi kvinnor har lyckats organisera oss politiskt, tack vare bloggar och sociala medier, är helt fantastiskt. Låt oss fortsätta med det.

Tusen tack, Clara Lidström, Elaine Eksvärd, Natashja Blomberg, Sandra Beijer och Cissi Wallin, på så många plan ❤️

© 2017 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑