Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: januari 2018

Vem vet? Inte jag!

Januari handlar ju generellt sett ofta om avstämningar och utvärderingar, precis som Clara ”Bossbloggen” Löfvenhamn skrev, häromdagen. Och även jag har funderat på vilken riktning jag ska låta majahurtigh.se ta, under år 2018!

En månad är förstås lång tid, så vilka storslagna planer har jag nu då kommit fram till? Jo, precis allt och inget! Och med lite eftertanke så är det kanske inte så konstigt. För hur ska en egentligen kunna begränsa sig i en värld som är oändlig, utan att fråga vad du som läser här faktiskt vill se mer av?

Vad vill du se mer av?

Så nu vänder jag mig till dig, som ofta säkert är mer expert på innehållet i majahurtigh.se än vad jag själv är.

Vad vill du se mer av, på majahurtigh.se, på Facebook, Instagram och LinkedIn? Berätta gärna om vad DU vill! Vad önskar du dig? Varmt välkommen med alla dina tankar!

Svara gärna på min läsarundersökning, här på länken! 

Om du kan tänka dig att hjälpa mig till att bli bättre så är jag dig förstås oändligt tacksam! Du behöver förstås inte svara på allt, utan kan svara på det du hinner och vill svara på. I sin helhet tar frågeformuläret cirka 3-5 minuter att besvara.

Tusen tack för all din hjälp!

Vad tycker du om att se och läsa om här? Är det något särskilt du har funderat på som du gärna skulle vilja se mer av/mindre av?

Lilla Filmfestivalen

Den här månaden har passerat som i ett vakuum! Jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen.

De senaste veckorna så har jag som sagt mer eller mindre gått i ide och spenderat mer tid med nära vänner och familj. Men det innebär inte alls att jag har gått sysslolös! Tvärtom så har det mesta startats upp igen, och vi har också hunnit med en hel del vintermys-aktiviteter.

Lilla Filmfestivalen

I helgen som gick var jag och sonen exempelvis bland annat på Lilla Filmfestivalen, här i Göteborg, med min syster!

Under en timmes tid så visades flera olika kortfilmer, som hanterade både lättsamma och djupa ämnen. En av mina favoritfilmer var en kortfilm som var helt skapad i vattenfärg!

Det var en så otroligt fin kortfilm som gjorde att jag till och med rördes till tårar. Filmen handlade om regndroppar som blev till liv och gömde sig från solens strålar, som fick dem att försvinna upp, i luften. Jag blev verkligen djupt berörd av symboliken i den här filmen! På drops-film.dk kan den nyfikna få se mer av kortfilmen.

Sen så var många av filmerna av mer humoristisk karaktär, och på något skumt vis så är det så fint att höra fullsatt biosalongs besökare – stora som små – skratta hjärtligt åt en liten larv som, gång på gång, fiser under tio minuters tid.

Det här var nog också första gången som jag och min plutt var på bio tillsammans! Vid något tillfälle så var han lite fundersam över att många barn pratade under filmen, men när jag förklarade att de andra barnen kanske inte förstod att man skulle vara tyst under filmen så nickade han allvarligt. Själv så satt E så fint och stilla, och var tyst nästan hela tiden, förutom när han skrattade högt tillsammans med resten av salongens besökare! När det spelades musik som signalerade att något läskigt skulle hända så höll han inte för ögonen – utan öronen. Klokt! Så brukar jag också göra, haha!

Efter bion tog vi en liten promenad till Haga för att fika på mitt nya favoritkafé Hebbe Lelle, på Haga Nygata. Och jag vet inte varför jag känner så, men när jag ser honom såhär så tycker jag plötsligt att E har blivit så stor!

Jag läste någon gång att en som förälder och vuxen har som störst möjlighet att påverka sina barn när barnen är under 4 år. Den insikten smärtar mig så otroligt mycket! För vad betyder det, egentligen? Kommer jag bara få ha min ”bebis” i ett år till? Kommer jag snart att vara helt sjukt ocool, i hans ögon? Jag hoppas verkligen inte det…

Du som är förälder vet säkert vad det är jag menar att jag oroar mig inför! Att kunna se in i ett litet barns ögon som fullständigt tindrar mot dig är liksom helt ojämförbart med allt annat, här i livet. Att inte längre kunna se det i sina barns ögon måste vara så smärtsamt 💔

Hur små/stora är dina barn? När blev du ”ocool” i deras ögon? Hur hanterade ni det, tillsammans?

Så lunka vi så småningom

Under julledigheten så har jag haft en fullt medveten sociala medier-paus (med lite småfusk på Facebook och Instagram)! Jag har bland annat uppdaterat om julafton, nyårsafton och det gångna året, men annars så har det faktiskt varit ganska så lugnt och tyst från mig, på nätet. Och det är väl för att vi också har haft det lugnt och skönt hemma!

Närmsta kretsen – bästa festen 

Alla julledighetens dagar har liksom smält ihop med varandra och mitt fokus har gått från att blicka utåt – mot omvärlden – till att fullständigt blicka inåt och till min närmsta krets. Så lyxigt att få några dagar dedikerade till familj och nära vänner! Ärligt talat så har det känts otroligt skönt och härligt att ha haft möjligheten till att fokuserat på helt andra saker under några veckor. Jag har inte direkt känt en brådska att kicka igång året med en smäll, utan tycker att det är skönt att ha tagit det lite lugnt. Kanske är vi många som känner så?

Nu lyfter vi blicken 

Men nu börjar jag känna att jag så sakteligen börjar komma tillbaka till vardagsflödet igen! De senaste veckorna har jag redan hunnit vara i Stockholm (på mitt första styrelsemöte för Ung Media Sverige), varit på sonens 3-årskontroll hos BVC (hos samma BVC-sköterska som jag hade när jag var liten!), samt haft förra terminens sista inlämningar och seminarium på Göteborgs Universitet. Och den här veckan drar vårterminens första kurs igång! Så nu kommer förmodligen inspirationen och kreativiteten börja gödas och flöda som vanligt här igen.

Hur mår du, efter jul, mellandagar och nyår? Är vardagen redan i full gång eller lunkar du också in i det nya året, så sakteligen?

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑