Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Lilla Filmfestivalen

Den här månaden har passerat som i ett vakuum! Jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen.

De senaste veckorna så har jag som sagt mer eller mindre gått i ide och spenderat mer tid med nära vänner och familj. Men det innebär inte alls att jag har gått sysslolös! Tvärtom så har det mesta startats upp igen, och vi har också hunnit med en hel del vintermys-aktiviteter.

Lilla Filmfestivalen

I helgen som gick var jag och sonen exempelvis bland annat på Lilla Filmfestivalen, här i Göteborg, med min syster!

Under en timmes tid så visades flera olika kortfilmer, som hanterade både lättsamma och djupa ämnen. En av mina favoritfilmer var en kortfilm som var helt skapad i vattenfärg!

Det var en så otroligt fin kortfilm som gjorde att jag till och med rördes till tårar. Filmen handlade om regndroppar som blev till liv och gömde sig från solens strålar, som fick dem att försvinna upp, i luften. Jag blev verkligen djupt berörd av symboliken i den här filmen! På drops-film.dk kan den nyfikna få se mer av kortfilmen.

Sen så var många av filmerna av mer humoristisk karaktär, och på något skumt vis så är det så fint att höra fullsatt biosalongs besökare – stora som små – skratta hjärtligt åt en liten larv som, gång på gång, fiser under tio minuters tid.

Det här var nog också första gången som jag och min plutt var på bio tillsammans! Vid något tillfälle så var han lite fundersam över att många barn pratade under filmen, men när jag förklarade att de andra barnen kanske inte förstod att man skulle vara tyst under filmen så nickade han allvarligt. Själv så satt E så fint och stilla, och var tyst nästan hela tiden, förutom när han skrattade högt tillsammans med resten av salongens besökare! När det spelades musik som signalerade att något läskigt skulle hända så höll han inte för ögonen – utan öronen. Klokt! Så brukar jag också göra, haha!

Efter bion tog vi en liten promenad till Haga för att fika på mitt nya favoritkafé Hebbe Lelle, på Haga Nygata. Och jag vet inte varför jag känner så, men när jag ser honom såhär så tycker jag plötsligt att E har blivit så stor!

Jag läste någon gång att en som förälder och vuxen har som störst möjlighet att påverka sina barn när barnen är under 4 år. Den insikten smärtar mig så otroligt mycket! För vad betyder det, egentligen? Kommer jag bara få ha min ”bebis” i ett år till? Kommer jag snart att vara helt sjukt ocool, i hans ögon? Jag hoppas verkligen inte det…

Du som är förälder vet säkert vad det är jag menar att jag oroar mig inför! Att kunna se in i ett litet barns ögon som fullständigt tindrar mot dig är liksom helt ojämförbart med allt annat, här i livet. Att inte längre kunna se det i sina barns ögon måste vara så smärtsamt 💔

Hur små/stora är dina barn? När blev du ”ocool” i deras ögon? Hur hanterade ni det, tillsammans?

2 kommentarer

  1. paulinagunnardo

    januari 24, 2018 at 18:20

    Så roligt med filmfestival!! Och jag förstår vad du menar. Vad gäller hur vi kan påverka våra barn så är de första åren förstås jätteviktiga, men åren är viktiga på så olika sätt <3 Så nog kan vi påverka massor livet ut <3 Jag har en tjej som blir 4 om några dagar och en lillasyster som kan komma vilken dag som helst =D yeeey

    • Maja Hurtigh

      januari 24, 2018 at 18:58

      Tusen tack för dina tankar, Paulina! De lugnar mitt bristande hjärta ❤️ Min åldersnoja, från förra året, verkar ha förflyttats från min bild av mig till min bild av min son 😅🙏 Men så roligt med din 4-åring och att ni får en till liten, snart igen! Även om din stora blir större så kommer du ju åtminstone kunna påverka en liten person till i minst fyra år till! 😘👌✨

Hur går dina tankar om ämnet?

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: