Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Månad: maj 2018

Prestationsprinsessa

I en av Influencers of Swedens senaste artiklar skriver Linda Engström att hon reagerar på den hårda konkurrensen och armbågandet som ibland uppstår Influencers emellan.

Engström menar att fler Influencers borde vara försiktiga med att låta prestationspassionen komma kollegor emellan. Att vi bör vara försiktiga med att behandla kollegor som konkurrenter.

Karriären framför allt

Så länge jag kan minnas har jag varit en prestationsprinsessa. Att uppnå känslan av att ha lärt mig något nytt – och att få se, svart på vitt, i höga betyg att jag är klok och smart – har alltid varit en underbar morot för mig.

I perioder har den goda egenskapen vänt sig mot mig och blivit en destruktiv del av mig. Under en period i  åttonde klass, exempelvis, studerade jag så mycket på dagarna och nätterna, och gjorde prov på prov, tills jag fick lunginflammation och blev sjukskriven i tre veckor, som följd…

För jag har alltid värderat passion och prestation högre än min egen hälsa. Ja, faktiskt högre än det mesta annat.

Men sedan jag fick barn har jag fått lära mig att prioritera annorlunda. Dels prioriterar jag annorlunda gällande min egen hälsa, men framförallt prioriterar jag kanske annorlunda på grund av att jag prioriterar min sons hälsa mycket högre än något annat i mitt liv. Min son är den viktigaste personen i mitt liv, och jag älskar honom över allt annat. Hade någon bett mig hoppa utför ett berg efter min son så hade jag gjort det, utan att tveka. Är han sjuk så ser jag till att han får vara hemma och vila upp sig, på ett eller annat vis.

Det har i sin tur lärt mig något annat viktigt om mig själv och om hur jag vill leva mitt liv. Och det viktigaste jag har lärt mig hittills är att allt och alla som på något sätt hotar mig eller min sons hälsa är inte värda min tid.

Diamanter framför allt

När jag läser Linda Engströms ord om konkurrensen och armbågandet som finns Influencers emellan så känner jag igen vad hon beskriver.

Genom åren så har jag mött många som avundat mig och vad jag gör – oavsett vad jag har ägnat min tid åt. Allt jag gör kan säkert se glammigt och härligt ut på ytan, eftersom jag ofta är engagerad i vad jag gör. Många har velat ta del av kakan.

Jag är ofta en generös person, och har många gånger varit för generös. Hitintills har många försökt utnyttja eller såra mig medvetet, under min Influencer-karriär, i syfte att antingen nyttja eller sänka mig för att på så vis skapa sig själva fördelar. Jag har självklart blivit otroligt ledsen och sårad. Varje gång. Men om det är något som mitt förflutna har lärt mig så är det att prioritera.

Idag väljer jag bort de som försöker utnyttja och såra mig, medvetet. De är inte värda min tid och uppmärksamhet, hur fina deras lovord och titlar än må vara. Slippriga sandkorn är ingenting för mig. De letar sig in i alla vrår, gör ingen nytta och är svåra att rensa bort.

Men de som jag verkligen tycker om och bryr mig om, och som själva tydligt visar att de också bryr sig om och vill mig väl, de vårdar jag väl. För de fina och starka relationerna jag har i mitt liv, som står sig starka år efter år, betyder otroligt mycket för mig. Dessa personer och relationer försöker jag vårda och bära som de diamanter de är.

För jag har lärt mig att bra relationer är ovärderliga, och de jag har betyder allt för mig.

Hur prioriterar du?

Vilka personer är viktiga i ditt liv? Vem skulle du kunna hoppa utför berg för?


Malin ”Göteborgsmamman” Granat är en fantastisk, underbar person, nära vän och influencer som alltid peppar, utmanar och inspirerar mig till att nå nya, oväntade höjder! ❤️

Angelica Sollander är en nära vän till mig sedan barnsben, och har alltid funnits för mig i vått och torrt ❤️ Hon är konstnären som inspirerar och påminner mig om vad som är viktigt i livet!

Ilona da Silva är barndomsvännen och ledaren som gör precis allt roligt och lustfyllt, talar klarspråk och som alltid inspirerar mig till att vara den bästa versionen av mig! ❤️ 

A girl’s best friend

Jag har också den stora äran att få ha flera ovärderliga diamanter i mitt liv, även om inte alla är aktiva på sociala medier. Jag hoppas ni alla vet och känner vilka ni är!

Jag är också övertygad om att du som läser här också är en diamant. Tusen tack för allt du ger mig, i mitt liv! 💎

Let’s be lonely together

I en värld som snurrar allt fortare så har jag hittat en allt starkare mening med att stanna upp då och då och reflektera.

Jag är en person som behöver tid för reflektion för att rensa mina tankar och kunna må bra i min vardag. En slags tid för återhämtning och reflektion som jag inte mår särskilt bra över att vara utan.

Och ju äldre jag blir – desto mer har jag lärt mig att respektera och uppskatta hur jag är, och hur jag skiljer mig från andra.

HSP – Highly Sensitive Person

Highly sensitive person, eller HSP, är ett karaktärsdrag, som också omnämns som högkänslig eller högsensitiv. Begreppet myntades av forskare år 1996.

20 procent av världens befolkning är HSP-personer. Studier visar att högkänsliga personer visar högre aktivitet än icke-högkänsliga i hjärnområden som är associerade med medvetenhet, känslighet/gensvar, empati, samt planering av handlingar.

Personer som betecknas som högkänsliga har en större känslighet för subtila stimuli, och djupare kognitiva bearbetningsstrategier.

Wikipedia

Men det var kanske när jag läste om begreppet ”HSP, Highly Sensitive Persons”, som jag på riktigt insåg att jag faktiskt är annorlunda, jämfört med många andra.

Det var då jag insåg att jag behövde anpassa mitt liv till hur jag faktiskt är, och inte till den jag förväntades vara.

Högkänslig konstnär

Jag är en högkänslig person. För att kunna beskriva för andra hur jag fungerar så brukar jag förklara att jag är introvert, även om jag oftast upplevs som extrovert.

För mig innebär högkänsligheten att jag efter varje socialt möte behöver mycket tid för återhämtning, eftersom jag upplever fler intryck än en genomsnittlig person gör. Jag förstår att det kan låta helt galet, men det är så som jag har lärt känna mig själv och min omgivning genom åren.

Tröttheten kommer av att jag kan läsa av situationer och sammanhang på ett sätt som många andra saknar förmågan till att göra. När andra säger att de också är HSP-personer så blir jag nästan nervös av att vara i närheten av dem eftersom jag förstår att de också tar in fler intryck och även läser av mig mycket bättre än vad många andra gör.

Det kanske låter högdraget av mig att beskriva mig själv såhär, men att vara annorlunda än de flesta innebär också att världen inte riktigt är anpassad till hur jag är – vilket innebär en daglig ansträngning för mig som andra inte behöver möta.

Musicerande som helar

När jag studerade klassisk sång på heltid så älskade jag timmarna i övningsrummet. 

För mig så har musiken alltid varit ett sätt för mig att skärma bort allt annat och återkoppla mig till mig själv. Att rensa mig själv intensivt för att sedan fortsätta arbeta lika intensivt.

Att stå på scen har jag aldrig uppskattat särskilt mycket – mer än det fokus som drabbar alla på scenen samtidigt, tack vare publikens närvaro. Men medan jag upplevde att andra övade och levde för de ögonblick de fick sjunga inför publik så var det tvärtom för mig. Jag levde för mina timmar i övningsrummet, och tiden på scen var något nödvändigt ont jag var tvungen att leverera till andra för att få leva resterande tid på det sättet som jag ville leva. Tiden på scenen var det jag betalade för att få fortsätta  utmana mig själv och utvecklas bakom scen.

Wake me up

”So wake me up when it’s all over
When I’m wiser and I’m older
All this time I was finding myself, and I
Didn’t know I was lost”

Så allteftersom jag studerade musik på allt högre nivå insåg jag att jag hade börjat skapa mig ett liv som jag aldrig skulle kunna tycka om. Det var med den insikten som jag istället började satsa på att använda min kreativitet, mitt strategiska tänkande och mina förmågor till att uttrycka mig i skrift till en annan slags karriär – till att vara där jag är idag. För att inte bara skapa mig en profession jag skulle tycka om – utan också ett liv jag skulle vilja leva.

Framgångsrik och fokuserad

Att bara finnas till och flyta med strömmen, generellt sett, har aldrig varit ett möjligt sätt för mig att leva.

När andra arbetar, halvt närvarande, i 8 timmar så producerar jag ofta lika mycket på 2 timmar – fullt närvarande och fokuserad. Inte för att det är sådan jag vill vara (tro mig, jag har försökt vara annorlunda), utan för att det helt enkelt är så som jag är som person. Min startsträcka till att få saker gjorda kan kanske vara längre, eftersom jag bearbetar information och intryck under en längre tid, men när jag väl gör saker så blir de grundligt gjorda på kort tid, och med inslag av typer av reflektioner som andra sällan gör.

Forskning visar att det är en framgångsfaktor att vara fokuserad och närvarande, så det är knappast en egenskap att vara ledsen över att ha. Och även om jag tycker att det kan kännas frustrerande ibland att vara annorlunda, så är det ändå egenskaper jag försöker uppskatta att jag har idag.

Men att vara fullt fokuserad och närvarande i 8 års tid, i sträck – utan inplanerad tid för återhämtning – är helt enkelt en ekvation som inte går ihop i mitt huvud. Och förmodligen inte för särskilt många andra heller.

Omänskligt liv

När jag ser dokumentären med Avicii så förfäras jag både över hur andra behandlat honom och hur han själv länge tillät sig behandlas. För alla lyssnar på Avicii, men ingen lyssnar på Tim. Inte ens Tim själv.

Tim Bergling säger i ett klipp, i dokumentären om honom, att han precis har läst en bok och insett att: ”Jag är introvert”.  När jag hör Tim berätta om sig själv och låta så exalterad över att han insett att han är introvert så känner jag instinktivt att han också är en HSP-person, och inser vilken enorm påfrestning han genomlevt under så otroligt lång tid.

Han stannar aldrig upp och reflekterar över hur han mår. Han verkar ständigt vara omgiven av andra (som inte hör och ser honom som den han är) och verkar sällan ha tid för att återhämta sig från alla intryck. Istället verkar det vara medicin och alkohol som håller honom uppe.

Att kunna leva på musiken och artisteri idag innebär ofta långa resor och mycket framträdanden. Jämfört med ABBA – som turnerade i 7 månader (sammanlagt!) under 10 år och sedan aldrig mer, under en hel livstid – så är Tim Berglings över 850 framträdanden på 6 år helt sinnessjuka.

Tim Berglings liv – som det illustreras i dokumentären – ser ut som helvetet på denna jord, för mig. Att ständigt vara omgiven av människor och ständigt vara på resande fot kan inte vara ett hälsosamt sätt att leva för någon. Men att dessutom vara en känslig konstnärssjäl som upplever det – ständigt omgiven av andra som försöker manipulera honom – det är ett omänskligt sätt att leva.

Let’s be lonely together

”I might hate myself tomorrow but I’m on my way tonight
Let’s be lonely together
A little less lonely together”

Kanske insåg Tim aldrig vem han egentligen var privat, och hur mycket återhämtning han egentligen behövde för att kunna må bra. Eller så var det precis de insikterna som fick honom att känna att han inte hade en alternativ väg ur det livet som han själv och andra skapat åt honom. Att han inte skulle kunna hitta ett annat, meningsfullt sätt att leva på.

Behandla dig själv som du behandlar andra

Tim Berglings tragiska bortgång påminner mig om hur viktigt det är att vi ständigt försöker ta hand om oss själva och våra närmaste på bästa tänkbara vis.

Tims avslutade liv påminner mig om hur viktigt det är att vi alla omger oss av personer som är omtänksamma och tar hand om varandra, men också om hur viktigt det är att försöka leva ett liv som vi själva verkligen mår bra av – och inte ett liv som vi tror att vi mår bra av.

Det påminner mig också om hur otroligt viktigt det är att vi riktar fokus inåt då och då och bestämmer vår riktning utifrån våra inre kompasser, och inte yttre kompasser.

Mina vänner, ta hand om er! Försök lyssna på den inre rösten som talar om för dig vad du behöver – och försök känna styrkan att välja bort det, den eller de som inte ger dig det du behöver.

Hur har dina tankar gått om Tim ”Avicci” Berglings tragiska bortgång?

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑