Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Kategori: Mediekritan (sida 1 av 14)

Kommunikationstrenden 2018

Förra året så förutspådde jag vad som skulle komma att bli den stora kommunikationstrenden, år 2017.

Min trendspaning för år 2017 handlade om att verkliga, fysiska möten och events skulle komma att trenda. Över ett år har nu passerat och det är dags för reflektion. Är verkliga, fysiska möten fortfarande en stigande trend? Vad är effekterna av trenden? Vad kommer effekterna resultera i? Finns det fler anledningar till hur vi kommer kommunicera, år 2018?

Vad är den stora kommunikationstrenden för år 2018?

Fysiska möten i fokus

Ja, fysiska, verkliga möten har stått i centrum för hur vi vill socialisera, under år 2017. Och den stigande trenden står sig fortfarande stark. 

Events har haglat och strösslats runt alla hörn. På LinkedIn så har exempelvis det sociala nätverket LunchIn –  som organiserar luncher med människor i alla yrkeskategorier – haft enormt stora framgångar, i hela Sverige. Nätverket tog sin första form redan i juni och finns väl nu i så gott som alla städer i Sverige.

Idén om att individen är starkast har fått sig en törn och idag formulerar även framgångsrika organisationer värdegrunder som signalerar att vi är starkast tillsammans. Även offentliga verksamheter fokuserar på att skapa en starkare vi-känsla och gemenskap i samhället, och idéer om medborgardialoger trendar i kommuner.

Sociala medier ger efter

Längtan efter mer verkliga, sociala möten har gett effekter på hur sociala medier-plattformer agerar. 

Längtan efter verkliga möten har – i kombination med ny teknik – i sin tur resulterat i att Facebook nu försöker främja mer interaktioner, vänner emellan. Numera premierar algoritmerna sociala interaktioner mellan vänner, och livesändningar via video.

Facebook har dessutom skruvat ned sina algoritmer, för företag. Företag har fått en dramatiskt minskande synlighet på sociala medier.

Stora Kommunikationstrenden 2018

Verkliga möten i fokus

Den stora kommunikationstrenden för år 2018 menar jag handlar om att längtan efter mer verkliga, sociala möten ger fortsatta effekter på hur vi använder sociala medier-plattformer, och hur sociala medier-plattformer använder sig av dessa nya impulser. 

En trend är att vi använder oss mer av rörlig bild – både genom konsumtion och genom användande. Men det finns också en stark mottrend till sociala medier, som handlar om att det blir trendigt att inte vara aktiv på sociala medier alls.

Parallellt med att vi mer använder oss av sociala medier till att se mer på rörlig bild och interagera med vänner (på exempelvis Messenger) med rörlig bild så är en stark mottrend också att inte vara närvarande på sociala medier. Forskning visar exempelvis att psykisk ohälsa ökar och sociala medier anses ofta vara en bov i dramat. Vi vill nu bort från det tillrättalagda och ”perfekta”, till förmån för mer verkliga, sociala interaktioner.

I takt med att nya grupper och grupperingar för människor skapas så kommer vi också att interagera mer med de nya relationerna som skapas eller förstärks, men mer utanför den digitala sfären. Och de relationer vi vill hålla vid liv, digitalt, kommer ske alltmer med rörlig bild.

Storebror ser dig

Men varför skulle sociala medier vilja främja umgänge utanför sociala medier? Är det verkligen enbart av ren godhet som detta nu plötsligt händer? 

Det här kan komma att låta väldigt konspiratoriskt, men jag är övertygad om att tillvägagångssättet att få folk att interagera mer med varandra gynnar Facebook till att kunna skapa bättre metoder till att kunna lyssna av sina användare.

”… Om du precis stått och pratat med din kompis som sett ett par snygga röda manchesterbyxor i en affär – då skulle du ju såklart reagera på om en annons för röda manchesterbyxor plötsligt dök upp på din Facebook, eller hur?

Så då skulle det ju kunna kännas som att Facebook måste ha lyssnat på din konversation. Men i själva verket så är det kanske helt logiskt att du fick annonsen för att många personer som liknar dig (samma ålder, boendesituation, gillar samma saker) köpt röda manchesterbyxor. Olika mönster ledde helt enkelt Facebooks artificiella intelligens till att tro att denna reklam var relevant för dig.”

Elin Häggberg – Teknifik 

Många ställer sig helt emot antagandet att Facebook skulle lyssna av sina användare – a la ett ruskigt Storebror ser dig-koncept. Men jag tänker att det är ett väldigt naivt tankesätt. För varför skulle sociala medier inte granska och övervaka sina användare?

Fysiska möten stimulerar verkliga samtal

Facebook har tidigare hittat ett ultimat sätt för att kunna samla information om människor via det skrivna ordet, men nu vill de alltså försöka förmå oss till att dessutom prata mer med varandra via sociala medier, och i verkligheten. 

För hur ska Facebook kunna komma människor riktigt nära om de inte kan se vad människor tänker, av de som inte själva interagerar, utan endast bombas av intryck från företag på sociala medier? Ett utmärkt sätt för att kunna uppnå detta är förstås genom att tvinga människor till att prata mer med varandra.

Och genom avlyssning skapas en omedelbar närhet som är svår att skapa om vi inte också interagerar med andra. Därför behöver Facebook att vi umgås mer, även bortanför sociala medier.

Men hur i hela friden skulle Facebook kunna uppfatta och organisera det sagda ordet?

Storebror hör dig

Redan idag finns det företag som erbjuder företag omvärldsbevakning av det sagda ordet.

Det som sägs på sociala medier samlas och kategoriseras effektivt av företag, som gör det enkelt för andra personer och företag att samla in information om vad som sägs om dem. Så varför skulle inte Facebook kunna göra detsamma med alla samtal som förs på sociala medier – och i verkligheten?

Skillnaden här är bara att Facebook inte behöver ta omvägar till lyssnandet genom att scanna av Youtube, Facebook, radio, och så vidare. Facebook ÄR den direkta lyssnaren, utan att behöva mellanhänder. Självklart bevakas vi av företag, idag. Och så länge de inte delar ALL information om varje individ så kan de fortfarande så småningom sälja den opersonliga informationen till företag OCH fortfarande skapa perfekt skräddarsydd reklam till varje enskild individ.

Foto: Tomasz Bazylinski

Att finnas på Facebook innebär att vi godtar konstant övervakning. Att äga en smartphone innebär att vi godtar övervakningen. Att äga en TV (som också ofta är utrustade med en webbkamera) innebär att vi godtar övervakningen.

Storebror hör dig. Frågan är vem storebror är. Och vad han tänker göra med dig.

Hur går dina tankar om ämnet?

Håller du med mig? Är det möjligt att Facebook – tillsammans med andra företag – övervakar oss ständigt idag? Eller är det en fullständig omöjlighet? Dela gärna med dig av dina reflektioner!

Från dröm till verklighet

I slutet av förra sommaren så började jag söka praktikplats, inför våren 2018! Flertalet möten planerades och bokades in under hösten, och jag fick chansen att träffa många fantastiska personer.

Bara genom att besöka olika företag och byråer så känner jag att jag har lärt mig otroligt mycket om olika sätt att arbeta med kommunikation, och det absolut roligaste och mest lärorika som jag upplevde i höstas var alla dessa inspirerande möten! Om jag hade kunnat så hade jag förstås velat vara en längre tid hos alla som jag fick chansen att träffa.

Det blev en svår uppgift att slutligen faktiskt välja praktikplats. Till syvende och sist fick jag lov vara selektiv, så när jag väl valde praktikplats utgick jag från vad jag kände att jag vill lära mig mer om nu, under våren 2018!

En dröm ger åt tanken vingar

Så vart kommer jag att göra min praktik, våren 2018? Blev min dröm om praktikplats på en kommunikationsbyrå sann? 

Kommunikationsbyrån som jag kommer praktisera hos, nu i vår, är Creuna! Creunas huvudsakliga fokus är på digitala strategier, och eftersom jag när ett stort intresse för det så känns det här som helt rätt väg för mig att gå, nu i vår.

”I Sverige har vi två kontor, ett i Stockholm och ett i Göteborg. Här avlöser projekt, kunder och möten varandra och våra uppdrag sträcker sig från digitala strategier som förändrar våra uppdragsgivares organisationer och arbetssätt, till teknisk vägledning, utveckling, design och innehållsarbete för stora webbplattformar. Addera digitala koncept och strategiskt arbete med sociala medier så har du täckt in en stor del av allt det vi sysslar med dagligen.”

Creuna

Jag hade hört väldigt mycket gott om Creuna innan jag sökte mig dit, och efter mina egna möten med Creuna så har även jag ett väldigt gott intryck av både företaget och alla som arbetar där!

TACK!

Tusen tack, Anna Lindqvist och Sara Persson, för er tilltro till mina förmågor!

Nu när praktikperioden närmar sig med stormsteg så känner jag mig helt fantastiskt glad och förväntansfull inför vad som komma skall! Min stora förhoppning är att jag både kommer lära mig många nya saker, men också kunna bidra med nya perspektiv under min tid hos er.

Drömmen om praktikplats på en kommunikationsbyrå är stark 

Och stort TACK också till dig, som under hösten hjälpte mig på min väg mot min dröm! 

Startskottet till mina ansökningar inleddes ju med att jag publicerade artikeln ”Drömmen om praktikplats på en kommunikationsbyrå är stark”, i slutet av sommaren 2017.  Tack vare ditt engagemang – med att gilla, dela, tipsa och rekommendera – så blev min dröm sann.

Nu är det hög tid för nya kunskaper att ta form – och för nya drömmar att ta vid!

Vilken personlighetstyp är du?

Under det senaste halvåret så tycker jag att LinkedIn har svämmats över av  idéen om olika personlighetstyper, indelade i olika färger. Dessa olika personlighetstyper är då vanligtvis färgerna gul, grön, blå och röd!

För ett tag sedan beställde jag hem boken Omgiven av idioter, av Thomas Erikson, men den ligger fortfarande kvar på min enorma hög av böcker som jag har beställt hem för att läsa. Men eftersom detta är ett ämne som har trendat så tycker jag mig ändå ha fått en uppfattning om hur de olika personlighetstyperna definieras.

Vilken personlighetstyp är du?

Kostik Harju, som är en av Ung Media Sveriges medlemmar, är med i det fantastiskt roliga filmklippet här nedan, som nyligen blev viralt.

Jag tycker att filmklippet nedan förklarar de olika personlighetstyperna otroligt bra, och jag skrattar så jag gråter när jag ser det! Kanske för att jag känner igen mig så otroligt mycket i alla personlighetstyperna, även om jag just i klippet nedan mest känner igen mig som grön, haha!

Även när jag läser om de olika personlighetstyperna gul, grön, blå och röd så kan jag känna igen mig i alla personlighetstyper. Vissa hävdar då att en person som känner så då hamnar i ”dead center” och att man då kan vara ”brun” eller ”färglös” – och därmed troligtvis är en psykopat (ooops!) – vilket andra hävdar inte alls stämmer, utan att det då snarare handlar om att personen i fråga har en unik förmåga till att kunna anpassa sig till olika personer och situationer.

När jag frågar andra om hur de uppfattar mig som person så uppfattar de mig också som väldigt olika! En vän till mig menar att jag i huvudsak är grön. En coach jag träffat ett par gånger under de senaste månaderna uppfattar mig som i huvudsak röd, och sedan grön och lite gul.

”Du har begränsat med tid, slösa inte bort den genom att leva någon annans liv. Låt dig inte fångas av dogmer – det är som att leva med resultatet av någon annans tänkande. Låt inte bruset av andra människors åsikter dränka din egen inre röst. Och viktigaste av allt, våga följa ditt hjärta och din intuition. De vet på något sätt redan vad du verkligen vill bli. Allt annat är av underordnad betydelse.”

– Steve Jobs

Tydligen så är röda personligheter vanligaste personlighetstypen bland chefer. Enligt Career test är jag i främsta hand Ledare, Harmoniker och Entreprenör. Senast jag gjorde testet 16 personligheter så blev jag ENTJ-T – alltså ”Anförare”-personligheten. En annan person som anses vara en ENTJ-T-person är Steve Jobs!

Hur uppfattar du dig själv och hur uppfattar andra dig?

Är du mestadels grön, gul, röd eller blå? Vilken av de 16 personlighetstyperna blir du i personlighetstestet? Hur uppfattar Career test dig som person?

Vad är varumärken utan Influencers?

I artikeln Företag bygger luftslott – med influencers ifrågasätter jag  hur mycket samhällsansvar borde företag ta i samhället, förutom det faktumet att företaget i sig själv bidrar till samhället genom att kunna anställa personal och bidra till landets ekonomi i form av skatter.

Många företag väljer att – utöver skatter – bidra aktivt till samhället även på andra vis, i enlighet med idén om Corporate Social Responsibility.

Corporate Social Responsibility, CSR (Företags samhällsansvar), handlar om idén att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv.

Därefter väljer företaget ofta att kommunicera ut vilket samhällsansvar företaget valt att ta. På så vis hoppas företag kunna skapa trovärdighet och legitimitet för både kunder och anställda.

Influencers bygger varumärken på värdegrunder

På det här sättet arbetar många Influencers. Influencers väljer ofta en nisch – byggd på sina personliga värdegrunder – och vinner på så vis mycket tillit från sina följare, även i andra frågor. 

Exempelvis väljer influencers kanske ämnen som handlar om psykisk ohälsa, feminism, hållbarhet eller liknande ”goda” frågor.  På så vis vinner influencers ofta mycket tillit från sina följare också gällande exempelvis köp av nya produkter. Därmed blir det också enkelt för företag att skapa samarbeten med dessa influencers, som genom sin spridning bidrar till att företagets försäljning kan öka.

En fundering som gäckat mig på senare tid är hur det egentligen står till med företag som väljer att samarbeta med influencers, och som lägger hela sin marknadsföringsbudget på samarbeten med influencers.

Kan varumärken byggas på andras värdegrunder?

Idag finns det många företag som arbetar med att bygga sina varumärken i samarbete med influencers. 

Få kan ha missat Filip Tysanders succé med klockmärket Daniel Wellington, som haft en succéartad försäljning av sina klockor, även om företaget idag hävdar att det är en död marknad. Många är inspirerade av hur företaget Daniel Wellington lyckats med sin kommunikationsstrategi.

Strategin på sociala medier involverar även massvis med kändisar, bloggare och sociala mediestjärnor. Så kallade ”influencers” får betalt för att visa upp sig med Daniel Wellington-klockor och ge bort rabattkoder till de egna följarna. Daniel Wellington och stjärnorna lever i symbios.

Veckans Affärer

Ett av många företag som försökt kopiera konceptet är företaget NA-KD, som grundades år 2015, som jag också skrev om i artikeln Företag bygger luftslott – med influencers.  I och med att jag nyligen skrev om NA-KD så har jag givetvis bombats av reklam från NA-KD på sociala medier, under den senaste tiden.

En sådan typ av reklam nådde mig via Youtube, som jag vill granska tillsammans med er.  Filmklippet visas här nedan (OBS! Detta är inte ett samarbete!).

Youtube-klippets huvudsakliga budskap verkade kort och gott vara: ”Alla influencers älskar oss! Alla följer oss!”.

Vad är ett företag utan värdegrunder?

Genom att samarbeta med en influencer så når du en stor del av hens publik. Du får både ta del av den personens förtroendekapital och räckvidd – so far so good.

Men när ett varumärke satsar stenhårt på att samarbeta med influencers och inte marknadsför sig på något annat sätt: Vad finns då kvar? Har varumärket då ett eget varumärke? 

Att alla andra gillar något betyder garanterat inte att jag själv kommer tycka om det. För mig räcker inte argumentet ”Alla andra älskar oss!” för att jag ska tycka om ett företags produkter. Och det är inte så jag får förtroende för ett varumärke.

Å andra sidan tillhör jag uppenbarligen inte målgruppen. Kanske kan ett företag bygga hela sin identitet på andras identitet?

Vad tror du?

Kan ett företag överleva långsiktigt, enbart på byggandet av andra varumärkens identiteter? Kan det fungera som en god grund att stå på, för att sedan kunna bygga vidare på ett eget varumärke?

Företag bygger luftslott med influencers

Under ett bra tag nu så har jag funderat en hel del på hur företag arbetar med Corporate Social Responsibility (CSR). Hur mycket samhällsansvar borde företag ta? Bör alla företag arbeta med CSR? Eller är det okej att vissa gör det och andra inte? 

Unga ställer krav på företag

Unga ställer idag väldigt höga krav på företag gällande att de ska ta samhällsmässigt ansvar och ta ansvar för miljön, förutom att de ska skapa vinst.

Corporate Social Resonsibility, CSR (Företags samhällsansvar), handlar om idén att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv.

Det talas mycket om ”hållbarhet”, om att varumärken ska ta ansvar för sin påverkan på djur och natur etcetera, vilket säkert inte har undgått någon att lägga märke till.

Arbetar alla företag med CSR?

NA-KD är ett företag som har haft en otroligt stark uppgång, redan sedan de grundades, år 2015.

Efter 2 års positiv uppgång för NA-KD så har jag funderat en hel del på hur det kan ha gått så bra för företaget.

NA-KD: s målgrupp verkar i huvudsak vara unga kvinnor. Spontant så tänkte jag därför att företaget därmed kanske tar ett särdeles stort samhällsansvar, alltså Corporate Social Resonsibility, för att ha lyckats attrahera den här målgruppen.

Men så försökte jag ta reda på om den föreställningen verkligen stämde…

Hur arbetar NA-KD med CSR?

På vilket sätt arbetar NA-KD med CSR, i likhet med andra framgångsrika företag som grundades i nära anslutning till NA-KD? 

Arbetar NA-KD med socialt samhällsansvar?

Tar NA-KD ett samhällsansvar? Såsom exempelvis märket Aéryne gör. Aéryne grundades i Borås av Siri Vikman år 2014. Förutom att försöka skapa vinst så arbetar företaget också för att hjälpa kvinnor i Indien till att kunna utbilda sig.

Eller arbetar de kanske med miljön i fokus?

Tar NA-KD ansvar för miljön? Såsom smyckesmärket Johanna-N, som grundades år 2013. Johanna-N har ett hållbarhetstänk som genomsyrar hela verksamheten, och produktionen skapas i nära kontakt med grundaren Johanna ”Slowfashion” Nilsson.

Vad är NA-KD: s varumärke? 

Första gången jag läste om företaget NA-KD så var det på Isabella Löwengrips blogg.

På bloggen delar Löwengrip frikostigt sina läsare på artiklar om hur hon exempelvis besöker NA-KD: s företag i Göteborg, att hon har rensat ur sin garderob för att ge plats till NA-KD: s kläder, och så vidare, för att visa upp NA-KD: s kollektioner.

Finns det verkligen en möjlig anledning till varför det har gått så bra för det företaget, förutom sett till snålskjuts-åkande på diverse influencers personliga varumärken?

NA-KD inte mer än en vanlig affär

Av vad jag kan utläsa så arbetar NA-KD inte med någon typ av samhällsansvar.

Jag tror att den huvudsakliga anledningen till företagets starka uppgång är på grund av att NA-KD satsat stenhårt på marknadsföring med Influencers – och därmed har vunnit mark genom att åka snålskjuts på enskilda personers starkt etablerade varumärken.

Men vad är då NA-KD utan influencers uppbackning? Svar: Ingenting mer än en vanlig klädkedja, med ambitionen att bli ett globalt företag.

Jag är förstås imponerad över att grundaren till NA-KD, Jarno Vanhatapio (som också grundade Nelly.com), har haft en så otroligt stark uppgång och kunnat öka sin omsättning och anställa så många anställda på så kort tid. Men utöver de kvaliteterna hos NA-KD så handlar det alltså om ett företag som i grunden inte är varken finare eller bättre än något annat klädmärke som inte valt att ta ett större ansvar i samhället, annat än att eftersträva ekonomisk vinst för sina ägare och lön till sina anställda.

Faktum är att det överraskar mig att influencers överhuvudtaget vågat samarbeta med NA-KD,  precis i företagets uppstart.

Är NA-KD bättre än H&M?

Ändå så stoltserar många unga på stan med NA-KD: s kläder, samtidigt som samma personer verkar välja bort att handla på exempelvis H&M av rena principskäl. Men med vilken princip som grund?

Vem kan kasta första stenen?

Ofta kan en höra argument i stil med att ”Jag handlar inte på H&M längre, på grund av att klädfabrikernas arbetare inte får bra lön”, vilket är säkert är en rimlig kritik mot företaget.

Men med handen på hjärtat: Hur många känner till klädmärken som kan stoltsera med att deras fabriksarbetare har ”bra löner”, och hur många av dessa köper alla sina kläder av företag där fabriksarbetarna har ”bra löner”? Hur höga löner har dessa personer själva, som bara kan handla i sådana butiker? Varför har de så höga löner, till skillnad från andra?

Vad är en ”bra lön”?

Och vad är en ”bra lön” – för vem? H&M exempelvis är Sveriges tredje största arbetsgivare och därmed skapar arbete, med ”bra lön”, för otroligt många unga i Sverige. 

Är det kanske de svenska lönerna vi ska sänka, till förmån för lönetagare i andra länder? Säg mig: På vilket sätt bidrar NA-KD till Sverige med sina 100 anställda, jämfört med H&M, med sina 100 000 anställda?

Förvånas du också över hur NA-KD  har kunnat flyga under radarn på detta vis? Är det verkligen okej? Eller ställer vi kanske för höga – och ibland orimliga – krav på vissa företag, jämfört med andra?

Hur länge tror du NA-KD kan åka snålskjuts på influencers personliga varumärken? Kan de falla lika snabbt som de har lyft?

Äldre inlägg

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑