Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Kategori: Mediekritan (sida 2 av 15)

Vilken personlighetstyp är du?

Under det senaste halvåret så tycker jag att LinkedIn har svämmats över av  idéen om olika personlighetstyper, indelade i olika färger. Dessa olika personlighetstyper är då vanligtvis färgerna gul, grön, blå och röd!

För ett tag sedan beställde jag hem boken Omgiven av idioter, av Thomas Erikson, men den ligger fortfarande kvar på min enorma hög av böcker som jag har beställt hem för att läsa. Men eftersom detta är ett ämne som har trendat så tycker jag mig ändå ha fått en uppfattning om hur de olika personlighetstyperna definieras.

Vilken personlighetstyp är du?

Kostik Harju, som är en av Ung Media Sveriges medlemmar, är med i det fantastiskt roliga filmklippet här nedan, som nyligen blev viralt.

Jag tycker att filmklippet nedan förklarar de olika personlighetstyperna otroligt bra, och jag skrattar så jag gråter när jag ser det! Kanske för att jag känner igen mig så otroligt mycket i alla personlighetstyperna, även om jag just i klippet nedan mest känner igen mig som grön, haha!

Även när jag läser om de olika personlighetstyperna gul, grön, blå och röd så kan jag känna igen mig i alla personlighetstyper. Vissa hävdar då att en person som känner så då hamnar i ”dead center” och att man då kan vara ”brun” eller ”färglös” – och därmed troligtvis är en psykopat (ooops!) – vilket andra hävdar inte alls stämmer, utan att det då snarare handlar om att personen i fråga har en unik förmåga till att kunna anpassa sig till olika personer och situationer.

När jag frågar andra om hur de uppfattar mig som person så uppfattar de mig också som väldigt olika! En vän till mig menar att jag i huvudsak är grön. En coach jag träffat ett par gånger under de senaste månaderna uppfattar mig som i huvudsak röd, och sedan grön och lite gul.

”Du har begränsat med tid, slösa inte bort den genom att leva någon annans liv. Låt dig inte fångas av dogmer – det är som att leva med resultatet av någon annans tänkande. Låt inte bruset av andra människors åsikter dränka din egen inre röst. Och viktigaste av allt, våga följa ditt hjärta och din intuition. De vet på något sätt redan vad du verkligen vill bli. Allt annat är av underordnad betydelse.”

– Steve Jobs

Tydligen så är röda personligheter vanligaste personlighetstypen bland chefer. Enligt Career test är jag i främsta hand Ledare, Harmoniker och Entreprenör. Senast jag gjorde testet 16 personligheter så blev jag ENTJ-T – alltså ”Anförare”-personligheten. En annan person som anses vara en ENTJ-T-person är Steve Jobs!

Hur uppfattar du dig själv och hur uppfattar andra dig?

Är du mestadels grön, gul, röd eller blå? Vilken av de 16 personlighetstyperna blir du i personlighetstestet? Hur uppfattar Career test dig som person?

Vad är varumärken utan Influencers?

I artikeln Företag bygger luftslott – med influencers ifrågasätter jag  hur mycket samhällsansvar borde företag ta i samhället, förutom det faktumet att företaget i sig själv bidrar till samhället genom att kunna anställa personal och bidra till landets ekonomi i form av skatter.

Många företag väljer att – utöver skatter – bidra aktivt till samhället även på andra vis, i enlighet med idén om Corporate Social Responsibility.

Corporate Social Responsibility, CSR (Företags samhällsansvar), handlar om idén att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv.

Därefter väljer företaget ofta att kommunicera ut vilket samhällsansvar företaget valt att ta. På så vis hoppas företag kunna skapa trovärdighet och legitimitet för både kunder och anställda.

Influencers bygger varumärken på värdegrunder

På det här sättet arbetar många Influencers. Influencers väljer ofta en nisch – byggd på sina personliga värdegrunder – och vinner på så vis mycket tillit från sina följare, även i andra frågor. 

Exempelvis väljer influencers kanske ämnen som handlar om psykisk ohälsa, feminism, hållbarhet eller liknande ”goda” frågor.  På så vis vinner influencers ofta mycket tillit från sina följare också gällande exempelvis köp av nya produkter. Därmed blir det också enkelt för företag att skapa samarbeten med dessa influencers, som genom sin spridning bidrar till att företagets försäljning kan öka.

En fundering som gäckat mig på senare tid är hur det egentligen står till med företag som väljer att samarbeta med influencers, och som lägger hela sin marknadsföringsbudget på samarbeten med influencers.

Kan varumärken byggas på andras värdegrunder?

Idag finns det många företag som arbetar med att bygga sina varumärken i samarbete med influencers. 

Få kan ha missat Filip Tysanders succé med klockmärket Daniel Wellington, som haft en succéartad försäljning av sina klockor, även om företaget idag hävdar att det är en död marknad. Många är inspirerade av hur företaget Daniel Wellington lyckats med sin kommunikationsstrategi.

Strategin på sociala medier involverar även massvis med kändisar, bloggare och sociala mediestjärnor. Så kallade ”influencers” får betalt för att visa upp sig med Daniel Wellington-klockor och ge bort rabattkoder till de egna följarna. Daniel Wellington och stjärnorna lever i symbios.

Veckans Affärer

Ett av många företag som försökt kopiera konceptet är företaget NA-KD, som grundades år 2015, som jag också skrev om i artikeln Företag bygger luftslott – med influencers.  I och med att jag nyligen skrev om NA-KD så har jag givetvis bombats av reklam från NA-KD på sociala medier, under den senaste tiden.

En sådan typ av reklam nådde mig via Youtube, som jag vill granska tillsammans med er.  Filmklippet visas här nedan (OBS! Detta är inte ett samarbete!).

Youtube-klippets huvudsakliga budskap verkade kort och gott vara: ”Alla influencers älskar oss! Alla följer oss!”.

Vad är ett företag utan värdegrunder?

Genom att samarbeta med en influencer så når du en stor del av hens publik. Du får både ta del av den personens förtroendekapital och räckvidd – so far so good.

Men när ett varumärke satsar stenhårt på att samarbeta med influencers och inte marknadsför sig på något annat sätt: Vad finns då kvar? Har varumärket då ett eget varumärke? 

Att alla andra gillar något betyder garanterat inte att jag själv kommer tycka om det. För mig räcker inte argumentet ”Alla andra älskar oss!” för att jag ska tycka om ett företags produkter. Och det är inte så jag får förtroende för ett varumärke.

Å andra sidan tillhör jag uppenbarligen inte målgruppen. Kanske kan ett företag bygga hela sin identitet på andras identitet?

Vad tror du?

Kan ett företag överleva långsiktigt, enbart på byggandet av andra varumärkens identiteter? Kan det fungera som en god grund att stå på, för att sedan kunna bygga vidare på ett eget varumärke?

Företag bygger luftslott med influencers

Under ett bra tag nu så har jag funderat en hel del på hur företag arbetar med Corporate Social Responsibility (CSR). Hur mycket samhällsansvar borde företag ta? Bör alla företag arbeta med CSR? Eller är det okej att vissa gör det och andra inte? 

Unga ställer krav på företag

Unga ställer idag väldigt höga krav på företag gällande att de ska ta samhällsmässigt ansvar och ta ansvar för miljön, förutom att de ska skapa vinst.

Corporate Social Resonsibility, CSR (Företags samhällsansvar), handlar om idén att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv.

Det talas mycket om ”hållbarhet”, om att varumärken ska ta ansvar för sin påverkan på djur och natur etcetera, vilket säkert inte har undgått någon att lägga märke till.

Arbetar alla företag med CSR?

NA-KD är ett företag som har haft en otroligt stark uppgång, redan sedan de grundades, år 2015.

Efter 2 års positiv uppgång för NA-KD så har jag funderat en hel del på hur det kan ha gått så bra för företaget.

NA-KD: s målgrupp verkar i huvudsak vara unga kvinnor. Spontant så tänkte jag därför att företaget därmed kanske tar ett särdeles stort samhällsansvar, alltså Corporate Social Resonsibility, för att ha lyckats attrahera den här målgruppen.

Men så försökte jag ta reda på om den föreställningen verkligen stämde…

Hur arbetar NA-KD med CSR?

På vilket sätt arbetar NA-KD med CSR, i likhet med andra framgångsrika företag som grundades i nära anslutning till NA-KD? 

Arbetar NA-KD med socialt samhällsansvar?

Tar NA-KD ett samhällsansvar? Såsom exempelvis märket Aéryne gör. Aéryne grundades i Borås av Siri Vikman år 2014. Förutom att försöka skapa vinst så arbetar företaget också för att hjälpa kvinnor i Indien till att kunna utbilda sig.

Eller arbetar de kanske med miljön i fokus?

Tar NA-KD ansvar för miljön? Såsom smyckesmärket Johanna-N, som grundades år 2013. Johanna-N har ett hållbarhetstänk som genomsyrar hela verksamheten, och produktionen skapas i nära kontakt med grundaren Johanna ”Slowfashion” Nilsson.

Vad är NA-KD: s varumärke? 

Första gången jag läste om företaget NA-KD så var det på Isabella Löwengrips blogg.

På bloggen delar Löwengrip frikostigt sina läsare på artiklar om hur hon exempelvis besöker NA-KD: s företag i Göteborg, att hon har rensat ur sin garderob för att ge plats till NA-KD: s kläder, och så vidare, för att visa upp NA-KD: s kollektioner.

Finns det verkligen en möjlig anledning till varför det har gått så bra för det företaget, förutom sett till snålskjuts-åkande på diverse influencers personliga varumärken?

NA-KD inte mer än en vanlig affär

Av vad jag kan utläsa så arbetar NA-KD inte med någon typ av samhällsansvar.

Jag tror att den huvudsakliga anledningen till företagets starka uppgång är på grund av att NA-KD satsat stenhårt på marknadsföring med Influencers – och därmed har vunnit mark genom att åka snålskjuts på enskilda personers starkt etablerade varumärken.

Men vad är då NA-KD utan influencers uppbackning? Svar: Ingenting mer än en vanlig klädkedja, med ambitionen att bli ett globalt företag.

Jag är förstås imponerad över att grundaren till NA-KD, Jarno Vanhatapio (som också grundade Nelly.com), har haft en så otroligt stark uppgång och kunnat öka sin omsättning och anställa så många anställda på så kort tid. Men utöver de kvaliteterna hos NA-KD så handlar det alltså om ett företag som i grunden inte är varken finare eller bättre än något annat klädmärke som inte valt att ta ett större ansvar i samhället, annat än att eftersträva ekonomisk vinst för sina ägare och lön till sina anställda.

Faktum är att det överraskar mig att influencers överhuvudtaget vågat samarbeta med NA-KD,  precis i företagets uppstart.

Är NA-KD bättre än H&M?

Ändå så stoltserar många unga på stan med NA-KD: s kläder, samtidigt som samma personer verkar välja bort att handla på exempelvis H&M av rena principskäl. Men med vilken princip som grund?

Vem kan kasta första stenen?

Ofta kan en höra argument i stil med att ”Jag handlar inte på H&M längre, på grund av att klädfabrikernas arbetare inte får bra lön”, vilket är säkert är en rimlig kritik mot företaget.

Men med handen på hjärtat: Hur många känner till klädmärken som kan stoltsera med att deras fabriksarbetare har ”bra löner”, och hur många av dessa köper alla sina kläder av företag där fabriksarbetarna har ”bra löner”? Hur höga löner har dessa personer själva, som bara kan handla i sådana butiker? Varför har de så höga löner, till skillnad från andra?

Vad är en ”bra lön”?

Och vad är en ”bra lön” – för vem? H&M exempelvis är Sveriges tredje största arbetsgivare och därmed skapar arbete, med ”bra lön”, för otroligt många unga i Sverige. 

Är det kanske de svenska lönerna vi ska sänka, till förmån för lönetagare i andra länder? Säg mig: På vilket sätt bidrar NA-KD till Sverige med sina 100 anställda, jämfört med H&M, med sina 100 000 anställda?

Förvånas du också över hur NA-KD  har kunnat flyga under radarn på detta vis? Är det verkligen okej? Eller ställer vi kanske för höga – och ibland orimliga – krav på vissa företag, jämfört med andra?

Hur länge tror du NA-KD kan åka snålskjuts på influencers personliga varumärken? Kan de falla lika snabbt som de har lyft?

Unga mår dåligt av sociala medier

En person som jag såg väldigt mycket fram emot att träffa på Influencers of Swedens Åre-träff var Jonna Jinton!

Jonna Jinton är göteborgaren som tog sitt pick och pack norrut och bor idag i en liten stuga i skogen. Där fotograferar hon, målar och kular – inför publik på sociala medier. Kreativiteten som får sprudla i den miljön Jinton befinner sig i, och förmedlar, upplever jag som magisk! Jag tror vi är många som önskar att vi kunde leva som hon gör.

Influencers drabbade av stress

För några månader sedan drabbades Jinton av synbortfall, och efter det verkar det som om hon drabbats av diverse sjukdomar, för att sedan ha hamnat i en slags sjukdom som eskalerat.

Det gjorde att hon tyvärr inte kunde delta på Influencers of Swedens möte, och som beundrare så oroar jag mig förstås för Jintons hälsa när det verkar som om hon mår allt sämre. Vad hon har drabbats av får mig att fundera på vad det är vi håller på med egentligen, med sociala medier. Jonna Jinton har personligen aldrig uttryckt att det är sociala medier eller stress som gjort henne sjuk, men statistiken talar ett språk som säger att det är mycket möjligt (även om det, som sagt, inte är något som hon själv har uttryckt som orsak). Forskning visar nämligen att unga mår dåligt av sociala medier.

Allt fler influencers är öppna med ökad psykisk ohälsa och sjukdomar – såsom  Michaela Forni, som öppnade upp sig i serien Edit: We can’t do it och Therese Lindgren, som är aktuell med sin bok Ibland mår jag inte så bra. Det kan absolut hända att det enbart handlar om att ett stigma har brutits och att vi helt enkelt vågar tala mer om psykisk ohälsa än vad vi tidigare har gjort (och att influencers visar vägen gällande just detta), men att allt fler unga drabbas av den här typen av stress och psykisk ohälsa är kanske också orsakat av sociala medier?

Unga under orimlig press 

I december mötte jag forskaren Susanne Ellbin som forskar om stress på Institutet för Stressmedicin.

Ellbins teori om varför unga är så stressade idag var att förr jämförde sig unga med sina grannar, men att idag jämför sig unga med hela världen, via sociala medier. På sociala medier ser vi allas bästa jag och bästa stunder, utan av att också ta del av de värsta stunderna.

Unga kvinnor har ofantliga förväntningar på sig, i dagens samhälle. Kanske är sociala medier den droppen som får bägaren att rinna över? Kanske är det så att Facebooks nya algoritmer är nödvändigt för att värna om enskilda individers hälsa?

Vad tror du om sociala mediers framtid? Kommer vi fortsätta orka socialisera, via sociala medier?

Sociala medier – i ständig förändring

Den senaste tiden så har jag följt debatter på sociala medier med skräckblandad förtjusning. Det är märkligt det där, hur debatter och röster har snurrat nästan fortare och fortare på sociala medier.

Sociala mediers vägar äro outgrundliga

Om man väl har tagit ett steg åt sidan från sociala medier i några dagar så är det nästan omöjligt att sätta sig in i hur ”snacket” går nu, jämfört med då (före sociala medier-pausen).

För min del känns det som en mur att ta sig igenom att försöka förstå offentliga debatten efter jul, jämfört med före jul. För vad är egentligen populärt nu? Vem tog exempelvis ledning i debatten om Alexander Bards otillräckligheter? Är det socialt självmord att uttrycka någon typ av positiva kommentar om Bard, eller är han för evigt bränd av allmänheten (till skillnad från alla andra otillräckliga män som råkar leva på denna jord)?

Sociala medier i ständig förändring

Sedan så har det också hunnit hända en hel del med själva sociala medier-plattformarna i sig.

Ingen har väl lyckats gå miste om nyheterna om att Facebook har ändrat sina algoritmer igen?

Det handlar alltså om två stora förändringar:

  1. Företags räckvidd sänks på Facebook, till förmån för mer sociala interaktioner vänner emellan.
  2. Vissa utvalda personer ska ranka företag och mediers trovärdighet på Facebook.

Företagen försvinner

För egen del så både följer, läser och delar jag gärna debatter och nyheter på sociala medier. Jag har dessutom stjärnmarkerat företag och mediehus på Facebook för att inte gå miste om något som algoritmerna avgör intresserar mig – nyheter som annars riskerar att försvinna från mitt flöde, just eftersom de är företag.

Sett till debatten om fake news så ser jag just nu också inte direkt en vinning för privatpersoner med att strypa företags synlighet på Facebook. För vilka kan egentligen ha en sann trovärdighet om inte etablerade organisationer i samhället?

Välkomnar du att företag och medier försvinner från ditt sociala medier-flöde?

Elitpersoner granskar företag

Gällande att en grupp elitpersoner ska granska nyheter så tycker jag att hela den idén egentligen är rätt så märklig.

Då kanske vissa Facebook-sidor premieras framför andra, men är det verkligen rimligt och möjligt att vissa, enskilda personer är bättre på att värdera information bättre än andra? På vilka grunder väljs dessa granskande personer ut? Vad är det som gör privatpersoner mer trovärdiga?

Är den enskilda privatpersonen verkligen bättre att ha tillit för, än för de etablerade organisationerna själva?

Orsaken till förändringarna?

Jag förstår anledningen till att Facebook har valt att göra dessa förändringar!

Själva grunden till Facebooks existens är ju att den skapades som en plattform för fler att (spionera på varandra och) socialisera med varandra, men om sociala medier istället svämmas över av företags reklaminlägg så försvinner väl egentligen syftet med Facebooks existens?

Vi alla vet ju att Facebook förlorar de yngre användarna till medieplattformar som Youtube, vilket såklart är en trend de vill vända. Att då välja att främja det tidigare avsedda användandet verkar vara den enda räddningen för Facebook, på lång sikt.

Att få se fler vänner och mindre reklam är kanske den stora lösningen på Facebooks problem?

Hur går dina tankar? 

Jag förstår poängen med förändringarna för den generella sociala medier-användaren – både ur Facebooks och Facebook-användarens perspektiv – och jag väntar med spänning på att märka mer av förändringarna.

Men jag också att jag redan har märkt av förändringarna en hel del. Min vilda gissning är att förändringarna av algoritmerna infördes redan innan årsskiftet (alltså före Mark Zuckerberg gick ut med nyheten), eftersom jag tyckte mig uppleva en förändring redan då.

Förändringarna jag upplever hör ihop just med att jag upplever att mitt sociala medier-flöde består av mycket färre hätska debatter, och mer av inlägg från vänner och bekanta. Jag upplever också att mitt flöde består av många ”anti-sociala medier”-inlägg – alltså inlägg från både privatpersoner och företag som dissar sociala medier.

Har du märkt av någon förändring i ditt nyhetsflöde på Facebook och instagram?

Hur använder vi sociala medier i framtiden? 

Hur tror du förändringarna kommer påverka de offentliga debatterna och den offentliga diskursen, rent generellt? 

Blir enskilda människor och samhället bättre av att se mer av vänner, och mindre av etablerade organisationer, på sociala medier?

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑