Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Etikett: Dejting

Våga ta till orda – som en influencer!

Tack vare feministisk utbildning och politisk aktivism, via sociala medier, så har mycket förändrats till det bättre för nuvarande och (förhoppningsvis) kommande generationer av kvinnor. 

Tystnadskulturen kring sexuella trakasserier och brott i nära relationer  – den mur som tidigare har skyddat förövare – är nu riven tack vare #metoo-kampanjen på sociala medier, vilket möjliggör för kvinnor att kunna hjälpa och stötta varandra på ett sätt som samhället aldrig tidigare har uppmuntrat på ett liknande sätt. Vi lever i fantastiska tider!

Cissi Wallin Blomberg skriver om hur 90- och 00-talister motverkar tystnadskulturen, gällande #metoo, på ett sätt som är helt olikt hur andra generationer har agerat.

Initialt så tänker jag dock att Wallin Blomberg är väldigt blygsam. Det är ju mycket tack vare många generationers arbete som dagens feministiska politik finns. Och det är tack vare 80-talisters – såsom Natashja Blombergs, Cissi Wallin Blombergs, Sandra Beijers, Clara Lidströms och Elaine Eksvärds, med fleras – politiska aktivism på sociala medier som yngre generationer har lärt sig om systerskap och feminism. Förarbetet krävdes, men 80-, 90-, och 00-talisterna tog politiken in i de sociala medierna, och där har den frodats och växt.

Våga vara som modiga 80-, 90- och 00-talister! Organisera dig politiskt, med hjälp av sociala medier. Lita på att systerskapet finns där! Och om systerskapet inte finns i din bekantskapskrets, så våga vara den första som initierar till att skapa det. Sträck ut en hjälpande hand till den som du tror kan behöva det. Försök vara en bra vän.

Våga ta till orda – som en influencer! Var den förändring du vill se i världen och använd dig av din yttrandefrihet. Din röst gör skillnad.

Kärlekskneget

Som en utveckling på tanken om att alltid vara singel… 

Givetvis vore det underbart att träffa någon. Att få vara kär, bli lite omhändertagen, få någon att dela funderingar, tankar och känslor med. Men samtidigt så molar en irritation i mig mot den eventuella personen jag skulle älska redan innan jag ens mött den personen. 

Problemet stavas Kärlekskneget.  

”Det är när du köper den där bulljäveln som han gillar när du bara råkar gå förbi bageriet en tisdagseftermiddag. Det är när du mitt i dina egna tårar, tar dig tid att förklara för honom vad han ska göra när du är ledsen. Det är när du reder ut hans känslor, och bekräftar dem.”

”Den ekonomiska analysen kan förklara upplevelsen av att singellivet är en waste. För vad är kapital om det inte investeras? Omvandlas, ger avkastning. Jag hörde mig själv säga ”Singeltillvaron är fan waste of my good underwear” till Esset en sen kväll i girltalk-telefonkonferens. ”Jag vet!”, svarade hon, och fortsatte: ”Det är en waste av mig, jag hade vart en så jävla bra flickvän”. Men investeringen, utan löfte om avkastning är för osäker. Utan löfte om att få ta del av mervärdet av produktionen får det vara. Good underwear or not, I´m out. You took kindness for weakness, mister.”

”Det är klart att det inte bara är pissigt att göra saker av kärlek (det kan ju va alldeles… alldeles underbart). Problemet är att vi inte får detsamma tillbaka.”


Känner någon igen sig? Jag kände igen mig i hennes text när jag var i en relation. Vissa saker hade jag valt att strejka i relationen från början – som att ordna hans familjs alla julklappar och presenter. Att strunta i strumporna på golvet lärde jag mig med tiden. Men andra saker fanns förstås där. Det var jag som kämpade med att vi skulle planera och därmed kunna få tid att träffas, bokade tvättid, handlade vardagsmat, talade om när det var dags att dammsuga, och så vidare. Tog ansvar för dom där ”tråkiga sakerna”. Sen tog han visserligen ansvar för att skruva ihop möbler som föll ihop då och då. Men det sker ju då kanske en gång per halvår och dom sakerna jag beskrev gör man ju varje vecka och vissa saker varje dag. Nu talar vi om en vuxen man som alltså var helt inkapabel att planera och prioritera sin tid i hemmet och relationsrelaterade saker. Och sist men inte minst: Det var jag som bokade tid och drog oss två till Familjerådgivning. Jag som frågade hur han mådde. Och så vidare. 

Därför undrar jag: Hur skulle någon kunna garantera mig att när förälskelsetiden en dag tagit slut så skulle den personen inte sluta vara omhändertagande? Hur i himmelen skulle jag lyckas tro på det? 

Alltid singel? 

När jag funderar på huruvida jag vill träffa någon att leva med eller inte så slutar alltid tankegången med att jag kanske alltid vill vara ensam med sonen!? Ser i dagsläget mestadels problem med att vara i en ”klassisk, heterosexuell relation”… 

Nackdelar med att vara i en relation: 

  • Måste finna tid till att träffa både sonen och partnern. Och gärna på tu man hand med båda då och då. 
  • Egentiden blir obefintlig. Nu har jag knappt tid för att duscha själv, så jag har svårt att se punkt ett och två gå ihop. 
  • Hur få tid till att träffa vänner? 
  • Tvätta någon annans tvätt. Laga någon annans mat. Städa någon annans hem. = Blä 
  • Tiden till att träna, sjunga eller göra något annat för bara mig själv blir mer än minimal (om det kan vara logiskt). 
  • Män generellt (analys baserad på egna erfarenheter) kan vara självupptagna mansgrisar. Är det värt risken att gilla någon OCH behöva ta reda på om den personen är en mansgris och sen behöva göra slut?  

Fördelar med att vara i en relation:

  • Sex 
  • Någon självklar att se på serier med 
  • Någon självklar att fika/luncha/äta middag med 

Än så länge har nackdelarna vägt upp fördelarna, i mitt huvud. Dessutom så tänker jag att många i min ålder som söker en livspartner förmodligen själva tänker att dom vill bilda familj, men eftersom jag hade en förlossning som nästan kostade mig livet så vill jag inte få fler barn. 

Så, ja, kanske kommer jag alltid vara singel? Som livet ser ut nu så tänker jag att jag kanske är redo att dejta igen när lillprinsen flyttat hemifrån. Så… Om cirka 20 år då. Så om 20 år får ni gärna tipsa mig om heta, dejtbara män!  

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑