Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Etikett: Facebook

Kommunikationstrenden 2018

Förra året så förutspådde jag vad som skulle komma att bli den stora kommunikationstrenden, år 2017.

Min trendspaning för år 2017 handlade om att verkliga, fysiska möten och events skulle komma att trenda. Över ett år har nu passerat och det är dags för reflektion. Är verkliga, fysiska möten fortfarande en stigande trend? Vad är effekterna av trenden? Vad kommer effekterna resultera i? Finns det fler anledningar till hur vi kommer kommunicera, år 2018?

Vad är den stora kommunikationstrenden för år 2018?

Fysiska möten i fokus

Ja, fysiska, verkliga möten har stått i centrum för hur vi vill socialisera, under år 2017. Och den stigande trenden står sig fortfarande stark. 

Events har haglat och strösslats runt alla hörn. På LinkedIn så har exempelvis det sociala nätverket LunchIn –  som organiserar luncher med människor i alla yrkeskategorier – haft enormt stora framgångar, i hela Sverige. Nätverket tog sin första form redan i juni och finns väl nu i så gott som alla städer i Sverige.

Idén om att individen är starkast har fått sig en törn och idag formulerar även framgångsrika organisationer värdegrunder som signalerar att vi är starkast tillsammans. Även offentliga verksamheter fokuserar på att skapa en starkare vi-känsla och gemenskap i samhället, och idéer om medborgardialoger trendar i kommuner.

Sociala medier ger efter

Längtan efter mer verkliga, sociala möten har gett effekter på hur sociala medier-plattformer agerar. 

Längtan efter verkliga möten har – i kombination med ny teknik – i sin tur resulterat i att Facebook nu försöker främja mer interaktioner, vänner emellan. Numera premierar algoritmerna sociala interaktioner mellan vänner, och livesändningar via video.

Facebook har dessutom skruvat ned sina algoritmer, för företag. Företag har fått en dramatiskt minskande synlighet på sociala medier.

Stora Kommunikationstrenden 2018

Verkliga möten i fokus

Den stora kommunikationstrenden för år 2018 menar jag handlar om att längtan efter mer verkliga, sociala möten ger fortsatta effekter på hur vi använder sociala medier-plattformer, och hur sociala medier-plattformer använder sig av dessa nya impulser. 

En trend är att vi använder oss mer av rörlig bild – både genom konsumtion och genom användande. Men det finns också en stark mottrend till sociala medier, som handlar om att det blir trendigt att inte vara aktiv på sociala medier alls.

Parallellt med att vi mer använder oss av sociala medier till att se mer på rörlig bild och interagera med vänner (på exempelvis Messenger) med rörlig bild så är en stark mottrend också att inte vara närvarande på sociala medier. Forskning visar exempelvis att psykisk ohälsa ökar och sociala medier anses ofta vara en bov i dramat. Vi vill nu bort från det tillrättalagda och ”perfekta”, till förmån för mer verkliga, sociala interaktioner.

I takt med att nya grupper och grupperingar för människor skapas så kommer vi också att interagera mer med de nya relationerna som skapas eller förstärks, men mer utanför den digitala sfären. Och de relationer vi vill hålla vid liv, digitalt, kommer ske alltmer med rörlig bild.

Storebror ser dig

Men varför skulle sociala medier vilja främja umgänge utanför sociala medier? Är det verkligen enbart av ren godhet som detta nu plötsligt händer? 

Det här kan komma att låta väldigt konspiratoriskt, men jag är övertygad om att tillvägagångssättet att få folk att interagera mer med varandra gynnar Facebook till att kunna skapa bättre metoder till att kunna lyssna av sina användare.

”… Om du precis stått och pratat med din kompis som sett ett par snygga röda manchesterbyxor i en affär – då skulle du ju såklart reagera på om en annons för röda manchesterbyxor plötsligt dök upp på din Facebook, eller hur?

Så då skulle det ju kunna kännas som att Facebook måste ha lyssnat på din konversation. Men i själva verket så är det kanske helt logiskt att du fick annonsen för att många personer som liknar dig (samma ålder, boendesituation, gillar samma saker) köpt röda manchesterbyxor. Olika mönster ledde helt enkelt Facebooks artificiella intelligens till att tro att denna reklam var relevant för dig.”

Elin Häggberg – Teknifik 

Många ställer sig helt emot antagandet att Facebook skulle lyssna av sina användare – a la ett ruskigt Storebror ser dig-koncept. Men jag tänker att det är ett väldigt naivt tankesätt. För varför skulle sociala medier inte granska och övervaka sina användare?

Fysiska möten stimulerar verkliga samtal

Facebook har tidigare hittat ett ultimat sätt för att kunna samla information om människor via det skrivna ordet, men nu vill de alltså försöka förmå oss till att dessutom prata mer med varandra via sociala medier, och i verkligheten. 

För hur ska Facebook kunna komma människor riktigt nära om de inte kan se vad människor tänker, av de som inte själva interagerar, utan endast bombas av intryck från företag på sociala medier? Ett utmärkt sätt för att kunna uppnå detta är förstås genom att tvinga människor till att prata mer med varandra.

Och genom avlyssning skapas en omedelbar närhet som är svår att skapa om vi inte också interagerar med andra. Därför behöver Facebook att vi umgås mer, även bortanför sociala medier.

Men hur i hela friden skulle Facebook kunna uppfatta och organisera det sagda ordet?

Storebror hör dig

Redan idag finns det företag som erbjuder företag omvärldsbevakning av det sagda ordet.

Det som sägs på sociala medier samlas och kategoriseras effektivt av företag, som gör det enkelt för andra personer och företag att samla in information om vad som sägs om dem. Så varför skulle inte Facebook kunna göra detsamma med alla samtal som förs på sociala medier – och i verkligheten?

Skillnaden här är bara att Facebook inte behöver ta omvägar till lyssnandet genom att scanna av Youtube, Facebook, radio, och så vidare. Facebook ÄR den direkta lyssnaren, utan att behöva mellanhänder. Självklart bevakas vi av företag, idag. Och så länge de inte delar ALL information om varje individ så kan de fortfarande så småningom sälja den opersonliga informationen till företag OCH fortfarande skapa perfekt skräddarsydd reklam till varje enskild individ.

Foto: Tomasz Bazylinski

Att finnas på Facebook innebär att vi godtar konstant övervakning. Att äga en smartphone innebär att vi godtar övervakningen. Att äga en TV (som också ofta är utrustade med en webbkamera) innebär att vi godtar övervakningen.

Storebror hör dig. Frågan är vem storebror är. Och vad han tänker göra med dig.

Hur går dina tankar om ämnet?

Håller du med mig? Är det möjligt att Facebook – tillsammans med andra företag – övervakar oss ständigt idag? Eller är det en fullständig omöjlighet? Dela gärna med dig av dina reflektioner!

Unga mår dåligt av sociala medier

En person som jag såg väldigt mycket fram emot att träffa på Influencers of Swedens Åre-träff var Jonna Jinton!

Jonna Jinton är göteborgaren som tog sitt pick och pack norrut och bor idag i en liten stuga i skogen. Där fotograferar hon, målar och kular – inför publik på sociala medier. Kreativiteten som får sprudla i den miljön Jinton befinner sig i, och förmedlar, upplever jag som magisk! Jag tror vi är många som önskar att vi kunde leva som hon gör.

Influencers drabbade av stress

För några månader sedan drabbades Jinton av synbortfall, och efter det verkar det som om hon drabbats av diverse sjukdomar, för att sedan ha hamnat i en slags sjukdom som eskalerat.

Det gjorde att hon tyvärr inte kunde delta på Influencers of Swedens möte, och som beundrare så oroar jag mig förstås för Jintons hälsa när det verkar som om hon mår allt sämre. Vad hon har drabbats av får mig att fundera på vad det är vi håller på med egentligen, med sociala medier. Jonna Jinton har personligen aldrig uttryckt att det är sociala medier eller stress som gjort henne sjuk, men statistiken talar ett språk som säger att det är mycket möjligt (även om det, som sagt, inte är något som hon själv har uttryckt som orsak). Forskning visar nämligen att unga mår dåligt av sociala medier.

Allt fler influencers är öppna med ökad psykisk ohälsa och sjukdomar – såsom  Michaela Forni, som öppnade upp sig i serien Edit: We can’t do it och Therese Lindgren, som är aktuell med sin bok Ibland mår jag inte så bra. Det kan absolut hända att det enbart handlar om att ett stigma har brutits och att vi helt enkelt vågar tala mer om psykisk ohälsa än vad vi tidigare har gjort (och att influencers visar vägen gällande just detta), men att allt fler unga drabbas av den här typen av stress och psykisk ohälsa är kanske också orsakat av sociala medier?

Unga under orimlig press 

I december mötte jag forskaren Susanne Ellbin som forskar om stress på Institutet för Stressmedicin.

Ellbins teori om varför unga är så stressade idag var att förr jämförde sig unga med sina grannar, men att idag jämför sig unga med hela världen, via sociala medier. På sociala medier ser vi allas bästa jag och bästa stunder, utan av att också ta del av de värsta stunderna.

Unga kvinnor har ofantliga förväntningar på sig, i dagens samhälle. Kanske är sociala medier den droppen som får bägaren att rinna över? Kanske är det så att Facebooks nya algoritmer är nödvändigt för att värna om enskilda individers hälsa?

Vad tror du om sociala mediers framtid? Kommer vi fortsätta orka socialisera, via sociala medier?

Sociala medier – i ständig förändring

Den senaste tiden så har jag följt debatter på sociala medier med skräckblandad förtjusning. Det är märkligt det där, hur debatter och röster har snurrat nästan fortare och fortare på sociala medier.

Sociala mediers vägar äro outgrundliga

Om man väl har tagit ett steg åt sidan från sociala medier i några dagar så är det nästan omöjligt att sätta sig in i hur ”snacket” går nu, jämfört med då (före sociala medier-pausen).

För min del känns det som en mur att ta sig igenom att försöka förstå offentliga debatten efter jul, jämfört med före jul. För vad är egentligen populärt nu? Vem tog exempelvis ledning i debatten om Alexander Bards otillräckligheter? Är det socialt självmord att uttrycka någon typ av positiva kommentar om Bard, eller är han för evigt bränd av allmänheten (till skillnad från alla andra otillräckliga män som råkar leva på denna jord)?

Sociala medier i ständig förändring

Sedan så har det också hunnit hända en hel del med själva sociala medier-plattformarna i sig.

Ingen har väl lyckats gå miste om nyheterna om att Facebook har ändrat sina algoritmer igen?

Det handlar alltså om två stora förändringar:

  1. Företags räckvidd sänks på Facebook, till förmån för mer sociala interaktioner vänner emellan.
  2. Vissa utvalda personer ska ranka företag och mediers trovärdighet på Facebook.

Företagen försvinner

För egen del så både följer, läser och delar jag gärna debatter och nyheter på sociala medier. Jag har dessutom stjärnmarkerat företag och mediehus på Facebook för att inte gå miste om något som algoritmerna avgör intresserar mig – nyheter som annars riskerar att försvinna från mitt flöde, just eftersom de är företag.

Sett till debatten om fake news så ser jag just nu också inte direkt en vinning för privatpersoner med att strypa företags synlighet på Facebook. För vilka kan egentligen ha en sann trovärdighet om inte etablerade organisationer i samhället?

Välkomnar du att företag och medier försvinner från ditt sociala medier-flöde?

Elitpersoner granskar företag

Gällande att en grupp elitpersoner ska granska nyheter så tycker jag att hela den idén egentligen är rätt så märklig.

Då kanske vissa Facebook-sidor premieras framför andra, men är det verkligen rimligt och möjligt att vissa, enskilda personer är bättre på att värdera information bättre än andra? På vilka grunder väljs dessa granskande personer ut? Vad är det som gör privatpersoner mer trovärdiga?

Är den enskilda privatpersonen verkligen bättre att ha tillit för, än för de etablerade organisationerna själva?

Orsaken till förändringarna?

Jag förstår anledningen till att Facebook har valt att göra dessa förändringar!

Själva grunden till Facebooks existens är ju att den skapades som en plattform för fler att (spionera på varandra och) socialisera med varandra, men om sociala medier istället svämmas över av företags reklaminlägg så försvinner väl egentligen syftet med Facebooks existens?

Vi alla vet ju att Facebook förlorar de yngre användarna till medieplattformar som Youtube, vilket såklart är en trend de vill vända. Att då välja att främja det tidigare avsedda användandet verkar vara den enda räddningen för Facebook, på lång sikt.

Att få se fler vänner och mindre reklam är kanske den stora lösningen på Facebooks problem?

Hur går dina tankar? 

Jag förstår poängen med förändringarna för den generella sociala medier-användaren – både ur Facebooks och Facebook-användarens perspektiv – och jag väntar med spänning på att märka mer av förändringarna.

Men jag också att jag redan har märkt av förändringarna en hel del. Min vilda gissning är att förändringarna av algoritmerna infördes redan innan årsskiftet (alltså före Mark Zuckerberg gick ut med nyheten), eftersom jag tyckte mig uppleva en förändring redan då.

Förändringarna jag upplever hör ihop just med att jag upplever att mitt sociala medier-flöde består av mycket färre hätska debatter, och mer av inlägg från vänner och bekanta. Jag upplever också att mitt flöde består av många ”anti-sociala medier”-inlägg – alltså inlägg från både privatpersoner och företag som dissar sociala medier.

Har du märkt av någon förändring i ditt nyhetsflöde på Facebook och instagram?

Hur använder vi sociala medier i framtiden? 

Hur tror du förändringarna kommer påverka de offentliga debatterna och den offentliga diskursen, rent generellt? 

Blir enskilda människor och samhället bättre av att se mer av vänner, och mindre av etablerade organisationer, på sociala medier?

Sociala mediers komplexitet

Det väldigt speciella med sociala medier är att vad som helst kan gå från att vara en viskning – i en sluten låda, ute i cyberrymden – till att plötsligt vara ett starkt vrål på en öppen, offentlig plats. 

Skillnaden mellan ett offentligt samtal på ett torg och ett offentligt samtal på sociala medier är ju att varje sociala medier-samtal kan ropas ut som i enorma megafoner, utan någon som helst dyr teknisk support, men med kruxet att det inte är trådstartaren eller den som kommenterar som egentligen avgör om samtalet kommer att vara viskande eller nästintill utbasunerat i Morgonsoffan-stil. Den som delar ett inlägg eller en nyhet på sociala medier är egentligen inte den som avgör eller bestämmer huruvida samtalet kommer ropas ut eller knappt höras.

Konversationen nedan tycker jag definierar det odefinierbara och komplexiteten med dagens sociala medier (OBS! Bilden är delad med trådstartarens godkännande):


Det hela gör att själva definitionen av en ”kändis”, ”medieprofil”, ”opinionsbildare”, och ”influencer” är väldigt odefinierbar. Beroende på en Facebook-delad pressreleases popularitet så kan en författare plötsligt vara opinionsbildare (exempelvis Camilla Läckberg) och en politiker (exempelvis Hanif Bali) en influencer. Själva definitionerna blir svåra att precisera, och att placera in människor i fack blir nästintill omöjligt.

Kuggfråga: Är en aktivt twittrande politiker verkligen en politiker, eller är hen istället en frilansande journalist utan uppdrag, en snart publicerad författare (á la Jonas Gardell) eller i själva verket en influencer, som snart kan vänta sig sponsrade pengar, i samarbete med Löwengrip Care & Color? Kan en och samma person vara allting samtidigt?

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑