Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Etikett: Kvinnor på sociala medier

Vad har förändrats med #metoo-rörelsen?

Ett par som jag bedömer vara ett av Sveriges mäktigaste par är Dominika Peczynski och Anders Borg. Peczynski är mäktig inom kommunikation och Borg inom ekonomi. Tillsammans bär de en förträfflig kombination av kunskap, i vår samtid. 

Men det senaste halvåret har varit tufft för dessa två personerna. Borg anklagades i somras för att visat pillesnorren på en fest och Peczynski har kämpat med förvirring till följd av #metoo-rörelsen.

Peczynskis otrygga matta som försvann

Pescynski aldrig drabbad

Först skrev Peczynski om att hon minsann aldrig drabbats av sexism i medievärlden.

Detta var något snedvridet i debatten som pågick, eftersom rörelsen sedan länge slutat att handla om endast medievärlden, utan generellt sett handlade den om de sexuella trakasserier som finns överallt i samhället.

Hon uttryckte ingen sympati eller solidaritet med alla de kvinnor som drabbats av sexuella trakasserier, utan istället menade hon att hon faktiskt lärt sig känna igen den här typen av män. Med undertonen av att andra kvinnor också borde lära sig det, för att inte drabbas.

Detta kommenterade jag med att länka till min artikel Vad handlar #metoo-kampanjen egentligen om?.

Peczynski personligen drabbad

Sedan dök en artikel upp på hennes Facebook-sida som handlade om att Peczynskis levde tillsammans med en man som misshandlade henne.

Där berättade hon också att hon efter den relationen hade väldigt svårt för att lita på män och att hon egentligen först nu känner att hon för första gången lever i en trygg relation (med stadiga Anders Borg).

”En gång när han hade skurit mig med kniv lyckades jag ta mig ut på gatan i bara trosorna, och ringde polisen från en telefonkiosk. De skjutsade hem mig, och jag gjorde en anmälan som jag senare drog tillbaka av rädsla för repressalier.

[…]

Den här relationen har skadat mig på så många sätt vad gäller tillit, rädsla och förtroende.

Jag är 46 år nu, och det här är första gången jag bor ihop med någon utan att ha känslan i bakhuvudet att jag måste dra snart.

Efter det här hade jag inte en pojkvän på fyra år. Och det tog säkert tio år innan jag började berätta för vänner vad jag hade varit med om, för det finns inpräntat i ens bakhuvud att man själv har uppfört sig på ett sätt som provocerat fram våldet.”

Dominika Peczynski, publicerat hos Amelia

Hon beskrev den våldsamma relationen som hon var i, och om hur den påverkat henne i hela hennes liv. Hon förklarade att det tog 10 år innan hon vågade berätta för vänner om vad hon varit med om och att det sedan dröjde 30 år innan hon vågade lita på en man i en nära relation igen.

Peczynski hånar offren 

Sedan dök det upp en debattartikel där Peczynski hånar feminister.

Den verklighet du beskriver, din apokalyptiska retorik med pågående könskrig, förövare runt varje krök och maktkonspirationer känner jag inte alls igen mig i. Min verklighet är helt enkelt inte sådan. Men det är knappt så jag vågar säga det av rädsla att framstå som osolidarisk. Av gammal erfarenhet vet jag att det kan straffa sig att uttrycka uppfattningar som inte ligger i linje med dina.

Så är det ju det här med humor. Det är en ganska viktig egenskap i umgänget och något jag dessvärre tror att du saknar. Det gravallvar du förmedlar är helt enkelt inte attraktivt.

Själv tycker jag att det kul (om än extremt barnsligt) att kalla genusvetare för anuspetare, till exempel. Jag skrattar högt för mig själv varje gång. Men jag antar att du tycker att det är opassande och inte roligt alls. Kanske snörper du på munnen.

[…] Med förhoppning om fortsatt dialog,

Dominika Peczynski”

Dominika Peczynski, publicerat på Aftonbladet 

Peczynski förkunnar alltså att gravallvaret med #metoos inte är ”attraktivt” och att hon gärna kallar feminister för ”anuspetare”.

Feminismen ohanterbar för Peczynski

Därefter dök det upp en debattartikel där Dominika Peczynski förkunnade att #metoo-rörelsen blev too much för henne.

”Jag skulle inte gå så långt som till att likna det hela vid Stalins utrensningar, som Staffan Heimerson gjorde, men känslan från min barndom i Polen, ett land i vilket man på den tiden inte offentligt kunde uttrycka sina åsikter om de inte gick i linje med de av staten påtvingade, återinfann sig.

Jag mindes hur vuxna då viskade saker som barnen inte fick höra, av rädsla att de skulle råka babbla bredvid mun på förskolan. Hur människor hade en persona de visade upp utåt och en annan riktig personlighet, med uppfattningar och värderingar som på den tiden ansågs inkorrekta, som endast tilläts husera innanför hemmets fyra väggar.

[…]

I samtal tête-à-tête viskade man till varandra att det här med MeToo, det var ju bara Too Much. En uppfattning som så gott som ingen vågade lufta offentligt. Det som skulle se ut som solidaritet var i själva verket rädsla att avvika och allt utspelades enligt den förväntade dramaturgin, under titeln ”Den enes död, den andres bröd”. 

Det var tråkigt att det blev så här och jag är glad att det är över. Självklart hade jag önskat mig ett annat förlopp och ett annat utfall. Men det fanns ingen plan, det blev ingen revolution.

Dominika Peczynski, i Aftonbladet

Och ja, här erkänner jag: Alexander Bards kommentar ”Heja dig, min vän!” blev helt enkelt för mycket för mig här.

Även solen har sina svarta fläckar, uppenbarligen. Digitala strategier eller inte – det här spektaklet kan faktiskt inte få passera obemärkt, för det hela är för absurt.

Maktens korridorer är blottlagda och åsikter som tidigare viskades i slutna sammanhang borde kanske ha stannat där? Men nu när orden har mött offentlighetens ljus så bör de inte få stå oemotsagda.

Du är #metoo

Peczynskis förvirring total

Nu behöver vi summera vad som egentligen hände: 

  1. Dominika Peczynski skriver att hon aldrig drabbats av sexuella trakasserier.
  2. Peczynski berättar om hur hon drabbats av den här typen av strukturella problem som debatten belyser.
  3. Peczynski berättar att hon brukar kalla feminister för ”anuspetare”.
  4. Peczynski hävdar att #metoo-rörelsen är too much och att den inte har, eller kommer, leda till någon förändring.

Är det fler än jag som reagerar starkt på skevheten i detta?

Dominika vill upprätthålla gamla maktstrukturer

Kära Dominika Peczynski,

Du har drabbats av de strukturella problemen som #metoo-rörelsen belyser.

Du har offentligt berättat om mannen som misshandlade dig, under två års tid, när du var ett barn. Ja, du berättade för Aftonbladet om den våldsamma relationen redan på nittiotalet – medan många, många andra har varit tysta i 30 år.

Det här är så långt från den Stalinistiska utrensningen som vi kan komma.

Snarare talar vi om en fransk revolution. Och istället för att vi talar om ”broderskap” så talar vi nu om systerskap.

You too – too much 

Nu hävdar du att #metoo-rörelsen är too much.

Du kallar de kvinnor som en gång kämpade för och gav dig rösträtt – rätten till att idag uttrycka dina åsikter i Sveriges största tidning – för ”anuspetare”. Du kallar ditt 16-åriga, svårt misshandlade och blodiga jag – i telefonkiosken utanför ditt hem, iklädd bara trosor, i väntan på polis – för ”anuspetare”.

Varför då? Vad är din vinning med att upprätthålla tystnaden och den gamla maktstrukturen?

Jag förstår dig. Ingen vill se sig själv som ett offer. Och du är en stark kvinna. En kvinna som har byggt en makalös karriär. Du arbetar med många mäktiga män och vill inte verka ”krånglig”. En sådan där ”hysterisk kvinna” som det inte går att arbeta och göra affärer med.

Men.

Allt har förändrats

Något har förändrats, och det är att den maktstruktur du har byggt ditt liv på har raserats och ändrat form.

Men den stora förändringen kanske du inte märker av eftersom du själv desperat verkar söka efter den otrygga marken som precis har rasat under dig. För marken har rasat och du står faktiskt inte längre där du förut stod.

Innan tog du dig framåt i en värld där män höll varandra om ryggen. Nu kliver du in i en värld där kvinnor håller varandra om ryggen. In i en värld där kvinnor kan komma att sätta spelreglerna. In en värld där utsatta kvinnor – som förstår och respekterar varandra för varandras ord och mod – plötsligt har fått kontakt med varandra. I en ny värld där kvinnor som förstår varandra – och är trötta på den gamla världen – hjälper varandra till att finna nya former och strukturer.

Vi lever nu i en öppen demokrati, där gamla maktstrukturer inte hanteras i slutna sammanhang. Sociala medier har ändrat på spelreglerna. Alla kan delta i det offentliga samtalet.

Alla är nu med och sätter spelreglerna.

Du sätter spelreglerna 

Du ÄR en del av #metoo-rörelsen. Det är inte andra som bestämmer vad som ska och inte ska hända.

Du är en lika stor del av kampanjen precis som alla andra som uttrycker sig om den – precis som hur det bör vara i ett demokratiskt samhälle.

Det finns inte ”du” och ”dem” – det finns ”vi”. Och dina beklaganden i artikeln Tråkigt att det blev Too much av Me too leder absolut ingen vart. Det enda som händer är att du förminskar, förlöjligar och försöker befästa att ingenting gott kommer hända av rörelsen.

Men det är inte sant. Metoo skapar förändring. 

Och du pissar på dig själv – och alla kvinnor med dig som någonsin har drabbats av de här strukturella problemen – när du påstår att metoo är too much.

Det gör dig till ett lika stort problem som alla andra som försöker förminska dessa strukturella problemen. De problem som personligen har drabbat dig och påverkat dig i hela ditt liv.

Ingenting är som förut

Den världen du tidigare kände till – där kvinnors ord inte var lika viktiga som männens – är på väg bort.

Du har byggt din värld och din karriär på gamla spelregler. Om du inte accepterar att spelreglerna har förändrats – och inte anpassar dig till den nya demokratin, där kvinnor anses ha trovärdighet – så är du ett lika stort problem i strukturen som männen som utgör problemen är.

Dominika, acceptera att spelreglerna har förändrats och anamma systerskapet i ditt liv. Pissa inte på dina systrar. Finn dig i den här nya världen och återfinn gemenskapen – och makten.

Välj nytt. Välj klokt.

För jo – ingenting är som förut.

Håller du med mig? Håller du inte med? Vad tycker dina vänner om det här? Dela gärna artikeln vidare och ta reda på det!

Influencers of Sweden: Maja Hurtigh – Månadens Medlem!

Influencers of Sweden är en fantastisk organisation, som grundades av Linda ”Lalinda” Hörnfeldt. Hon och Clara ”Underbaraclara” Lidström kickade igång verksamheten i sin nuvarande form, och idag har den hundratals medlemmar. 

Väletablerade influencers som exempelvis Jonna JintonMargaux Dietz och Sabina Decirée är medlemmar.

Månadens Medlem: Maja Hurtigh

Under den här månaden så har jag fått den stora äran att bli utnämnd till Månadens Medlem, av Influencers of Sweden! Jag är så glad för den här utmärkelsen. Tusen tack för att ni vill uppmärksamma vad jag gör!

Månadens Medlem: Maja Hurtigh

Du som har en passion för just sociala medier, vårt medielandskap och Influencers – vilka trender tror du vi kommer få se bland Influencers under 2018?

Vi kommer att få se mer rörlig bild och mer politiska budskap på sociala medier, under år 2018. Nästa år är det valår, och det kommer vi att tydligt märka av via sociala medier. En annan trend som är på stark uppgång är fysiska möten. Om vi under det senaste årtiondet ägnat oss åt att lära oss interagera via nätet så handlar det kommande årtiondet parallellt också om fysiska möten och grupper. Från att vi tidigare har försökt skapa ett individualiserat samhälle så längtar vi nu efter sociala sammanhang och grupper, vilket sätter press på företag att ha fler events och fysiska, sociala plattformar.

Läs gärna hela intervjun här! På Influencers of Swedens hemsida delar jag med mig av fler spaningar, inför år 2018.

Tusen tack till dig! 

Men tusen tack också till dig som följer, läser, gillar, kommenterar och delar vad jag skriver! Det är tack vare ditt engagemang som jag är aktiv, och utan dig så hade majahurtigh.se inte funnits.

TACK för ditt engagemang, och tack för att du finns! 

#forumförförtryckare

De senaste dagarna så har det dykt upp ett antal nya upprop i mediesfären, relaterade till #metoo-kampanjen. Det handlar alltså om sociala medier-kampanjen #visjungerut för sångerskor, kampanjen #tystnadtagning för skådespelerskor och #medvilkenrätt, för kvinnliga jurister

Kvinnor samlas i stora nätverk för att slå hål på tystnadskulturen. Systerskapet har aldrig varit så påtagligt som det är idag, och av någon anledning så är det så lätt att då tillfälligt plötsligt få för sig att tänka tankar i stil med: ”Hurra, nu kommer allt att förändras! Imorgon kommer den här fruktansvärda våldtäkts- och tystnadskulturen att vara ett minne blott.”. 

Men ack, så fel en kan ha.

För att undvika risk för åtal om förtal eller dylikt så censurerar jag personers namn nedan. 

I inläggen nedan så framkommer det att Sveriges största sociala medier-forum, för klassisk musik, har censurerat bort delade inlägg i gruppen som handlat om #metoo-kampanjen och #visjungerut-kampanjen. 

Mårten Falk delade #metoo-artiklar i gruppen, och moderatorn för gruppen har alltså tagit bort inläggen från forumet. 





Vad är då reglerna för den här väldigt hårt nischade gruppen? Jo, såhär väldefinierade är de heliga gruppreglerna: 

Ett fåtal kvinnor har vågat ifrågasätta censureringen i gruppen, men de får inte mycket till gehör bland alla tillrop från dessa mycket kränkta män som har tvingats utstå att LÄSA om förtrycket som kvinnor utsätts för. Ve och fasa! Kan någon ens föreställa sig det förtryck som dessa män har tvingats utstå? 

Vem tycker synd om moderatorn? Vem tycker mer synd om moderatorn än om alla de miljontals förtryckta kvinnor som finns, världen över? De förtryckta kvinnor som inte ens får lov att yttra sig om att de är förtryckta. 

UPPDATERING: Moderatorn arkiverade gruppen och den som söker med ljus och lykta efter en ny och bättre grupp får gärna gå med i gruppen Klassisk Musik

Våga ta till orda – som en influencer!

Tack vare feministisk utbildning och politisk aktivism, via sociala medier, så har mycket förändrats till det bättre för nuvarande och (förhoppningsvis) kommande generationer av kvinnor. 

Tystnadskulturen kring sexuella trakasserier och brott i nära relationer  – den mur som tidigare har skyddat förövare – är nu riven tack vare #metoo-kampanjen på sociala medier, vilket möjliggör för kvinnor att kunna hjälpa och stötta varandra på ett sätt som samhället aldrig tidigare har uppmuntrat på ett liknande sätt. Vi lever i fantastiska tider!

Cissi Wallin Blomberg skriver om hur 90- och 00-talister motverkar tystnadskulturen, gällande #metoo, på ett sätt som är helt olikt hur andra generationer har agerat.

Initialt så tänker jag dock att Wallin Blomberg är väldigt blygsam. Det är ju mycket tack vare många generationers arbete som dagens feministiska politik finns. Och det är tack vare 80-talisters – såsom Natashja Blombergs, Cissi Wallin Blombergs, Sandra Beijers, Clara Lidströms och Elaine Eksvärds, med fleras – politiska aktivism på sociala medier som yngre generationer har lärt sig om systerskap och feminism. Förarbetet krävdes, men 80-, 90-, och 00-talisterna tog politiken in i de sociala medierna, och där har den frodats och växt.

Våga vara som modiga 80-, 90- och 00-talister! Organisera dig politiskt, med hjälp av sociala medier. Lita på att systerskapet finns där! Och om systerskapet inte finns i din bekantskapskrets, så våga vara den första som initierar till att skapa det. Sträck ut en hjälpande hand till den som du tror kan behöva det. Försök vara en bra vän.

Våga ta till orda – som en influencer! Var den förändring du vill se i världen och använd dig av din yttrandefrihet. Din röst gör skillnad.

Vågar du berätta om dina personliga utmaningar?

Precis som någon så vänligt påpekade om inlägget Ung och lovande så är det inte bara unga kvinnor som drabbas av utbrändhet, utan även män drabbas! Men varför ser vi sällan män tala öppet om utbrändhet, och andra svåra och personliga motgångar?

Mäns personliga motgångar osynliggörs

Statens medieråd menar att det är stor skillnad på hur män och kvinnor presenteras i medier.  Män får ofta uttala sig som experter och talespersoner, liksom exempelvis i egenskap av politiker. Trots att det nästan är lika många män och kvinnor på politiska poster i riksdagen så är det ändå ett överrepresentativt antal män som får medialt utrymme, i svenska medier. Kvinnor framställs som bärare av en personlig erfarenhet oftare än hur män vinklas. Det är också vanligare att kvinnor får representera allmänheten.

”Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, men förekommer bara i en knapp fjärdedel av det globala nyhetsflödet. Den globala undersökningen Who makes the news – Global Media Monitoring Project Report 2010, visar att andelen nyhetsinslag eller artiklar med en kvinna som huvudsakligt nyhetssubjekt (det vill säga den person som en artikel eller ett tv/radio-inslag handlar om) var 24 procent år 2010.

I Sverige var siffran något högre, 32 procent. Trots en förhållandevis hög medvetenhet och levande debatt om frågan, har andelen varit i princip den samma i Sverige sedan 1990-talet.”

Statens medieråd

Globalt sett är det fyra gånger vanligare att kvinnor definieras och presenteras utifrån sin familjesituation – som exempelvis fru eller mamma till någon – än att män gör det. Även om en kvinna omnämns med anledning av sin roll som politiker så presenteras hon ändå ofta utan sin yrkestitel, till skillnad från män.

Musgrove trotsar rådande normer

En person som bestämt sig för att göra skillnad i den här saken är Terron Musgrove. Musgrove är aktiv på flera sociala medier, och har en stark genomslagskraft på sociala medier, och då främst på LinkedIn! Det kan verka motsägelsefullt att Musgroves genomslagskraft har varit så stark på LinkedIn, där många är verksamma för att skapa nya affärer, medan Musgrove har valt att ha en helt annan approach i sin närvaro i medier. Han har nämligen valt att istället tala öppet om när han blev utbränd!

”När jag började fundera på hur jag skulle kommunicera så tog jag bort allt som handlade om företaget jag driver, tog bort allt som handlade om produkten jag vill sälja och tog bort allting som handlade om de framgångarna jag haft med olika klienter, som coach. Istället lät jag min story ta plats. Och min story, som har varit kantad av ganska många olika motgångar i mitt liv, den lät jag ta plats tillsammans med en känsla av hopp kring att jag har tagit mig från den motgången som jag då kanske berättar om. Så det jag egentligen gör när jag kommunicerar är att jag berättar om mig själv och vart jag har varit – utan filter, och utan att vara martyr. Jag tycker inte synd om mig själv, utan jag bara berättar om den situation jag haft med min utmattningsdepression. Jag berättar alltså om de utmaningar som jag har haft, men också om vart jag är idag.

Jag kände att jag måste vara ärlig med mig själv. Jag vill inte bara framstå som perfekt. Mina motgångar har bidragit till att göra mig till den starka personen som jag är idag. Inte bara mina framgångar. Därför tyckte jag att det var viktigt att börja prata om det. Folk förstår att man inte är perfekt. Man lär sig av sina motgångar och i sina motgångar växer man.”

Motpol till perfektionismen

Terron Musgrove arbetar som livs- och företagscoach på det egenstartade företaget Musgrove. Musgroves livsresa – innan han startade just det här företaget – var lång, och kantad av misslyckanden. När Musgrove valde att starta sitt eget coachningsföretag så ville han utgå från en så ärlig plats som möjligt.

”Vi har fått ett stort genomslag på LinkedIn och jag tror att en utav anledningarna till det är för att jag kanske har varit en motpol till mycket annat som har skrivits där. Bland annat så har det ju inte varit så vanligt att män visar sin sårbarhet på det sättet som jag har gjort. Att man öppet pratar om sina motgångar. När jag började skriva på LinkedIn så fanns det nästan bara personer som talade om hur om hur bra de var. Det var bara en massa skryt! När jag läste det så tänkte jag att ’det är så mycket mer till en människa än det här skrytet som pågår’. Jag var trött på snacket om hur bra man var på det senaste projektet, om att ‘nu har jag fått den här titeln’ och så vidare. Jag har sett en förändring till hur det är idag istället. En förändring där personer inte bara talar om sina framgångar, utan också om sina motgångar.”

Musgroves drivkraft bakom närvaron på sociala medier är att nå den vanliga människan, och att på något vis försöka bidra med något slags värde. Att försöka bidra till att få andra att göra mer gynnsamma val.

”Jag tror att många som följer mig på sociala medier börjar med att connecta med mig i min story och känner ett förtroende för mig och vad jag gör, kanske för att dom känner att de är på samma ställe där jag var idag. De connectar med vad vi har gemensamt. Personen kanske också har motgångar som liknar de motgångar jag har haft. Jag ger dem en känsla av hopp, energi och inspiration om att även om du är där du är idag – och det känns hopplöst – så går det att förändra den situationen du har, och jag är ett levande exempel på det. Jag gör inte det här för att skryta om det, utan bara förmedlar på ett enkelt sätt att ’Jag är inte där längre, och det är jag glad för’.”

Godhet skapar gynnsamma affärer

Men hur gör Musgrove då, rent konkret, i sin kommunikation? Vaknar han på morgonen och skriver om det första som han kommer på? Nej, Musgrove är inte spontan i sitt arbete med sociala medier. Han har en tydlig en idé om vad han främst vill prata om under en viss period. I våras talade han om sin utmattningsdepression och vad man kan lära sig av att ha varit i en utmattningsdepression. Nu talar han främst om när han befann sig i en skuldfälla och om hur det har påverkat honom.

”Min mission handlar inte om att skapa nya kunder. Den handlar om att hjälpa människor. På mina sociala medier så har jag bara erbjudit nånting som kostat pengar en gång. Jag har aldrig nämnt en tjänst som någon kan köpa av mig. Inte en enda gång. Jag har pratat om att jag är coach, men aldrig uppmanat till köp. Jag tror på att ’ge utan krav på att få’. När man gör det, och är i linje med den värderingen och egenskapen, så får man ändå. Jag tror på kraften att ge, utan krav på att få.

Den dagen jag vaknar och tänker ‘hur mycket pengar ska jag tjäna idag?’, den dagen har jag förlorat. Så har jag tidigare tänkt, men det har aldrig lett mig dit jag vill. Vill jag ha mer av vad jag har i mitt liv idag så behöver jag vara mer i mina nya värderingar, för det är det som har fungerat.”

Tusen tack!

Tusen tack, Musgrove, för att du delade med dig av dina tankar om hur en kan variera sig för att skapa en stark genomslagskraft på sociala medier!

Min förhoppning med den här artikeln är att jag hoppas fler män känner sig inspirerade till att våga tala mer om sina personliga erfarenheter, både på sociala medier och med varandra 

© 2017 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑