Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Etikett: LinkedIn (sida 1 av 2)

Kommunikationstrenden 2018

Förra året så förutspådde jag vad som skulle komma att bli den stora kommunikationstrenden, år 2017.

Min trendspaning för år 2017 handlade om att verkliga, fysiska möten och events skulle komma att trenda. Över ett år har nu passerat och det är dags för reflektion. Är verkliga, fysiska möten fortfarande en stigande trend? Vad är effekterna av trenden? Vad kommer effekterna resultera i? Finns det fler anledningar till hur vi kommer kommunicera, år 2018?

Vad är den stora kommunikationstrenden för år 2018?

Fysiska möten i fokus

Ja, fysiska, verkliga möten har stått i centrum för hur vi vill socialisera, under år 2017. Och den stigande trenden står sig fortfarande stark. 

Events har haglat och strösslats runt alla hörn. På LinkedIn så har exempelvis det sociala nätverket LunchIn –  som organiserar luncher med människor i alla yrkeskategorier – haft enormt stora framgångar, i hela Sverige. Nätverket tog sin första form redan i juni och finns väl nu i så gott som alla städer i Sverige.

Idén om att individen är starkast har fått sig en törn och idag formulerar även framgångsrika organisationer värdegrunder som signalerar att vi är starkast tillsammans. Även offentliga verksamheter fokuserar på att skapa en starkare vi-känsla och gemenskap i samhället, och idéer om medborgardialoger trendar i kommuner.

Sociala medier ger efter

Längtan efter mer verkliga, sociala möten har gett effekter på hur sociala medier-plattformer agerar. 

Längtan efter verkliga möten har – i kombination med ny teknik – i sin tur resulterat i att Facebook nu försöker främja mer interaktioner, vänner emellan. Numera premierar algoritmerna sociala interaktioner mellan vänner, och livesändningar via video.

Facebook har dessutom skruvat ned sina algoritmer, för företag. Företag har fått en dramatiskt minskande synlighet på sociala medier.

Stora Kommunikationstrenden 2018

Verkliga möten i fokus

Den stora kommunikationstrenden för år 2018 menar jag handlar om att längtan efter mer verkliga, sociala möten ger fortsatta effekter på hur vi använder sociala medier-plattformer, och hur sociala medier-plattformer använder sig av dessa nya impulser. 

En trend är att vi använder oss mer av rörlig bild – både genom konsumtion och genom användande. Men det finns också en stark mottrend till sociala medier, som handlar om att det blir trendigt att inte vara aktiv på sociala medier alls.

Parallellt med att vi mer använder oss av sociala medier till att se mer på rörlig bild och interagera med vänner (på exempelvis Messenger) med rörlig bild så är en stark mottrend också att inte vara närvarande på sociala medier. Forskning visar exempelvis att psykisk ohälsa ökar och sociala medier anses ofta vara en bov i dramat. Vi vill nu bort från det tillrättalagda och ”perfekta”, till förmån för mer verkliga, sociala interaktioner.

I takt med att nya grupper och grupperingar för människor skapas så kommer vi också att interagera mer med de nya relationerna som skapas eller förstärks, men mer utanför den digitala sfären. Och de relationer vi vill hålla vid liv, digitalt, kommer ske alltmer med rörlig bild.

Storebror ser dig

Men varför skulle sociala medier vilja främja umgänge utanför sociala medier? Är det verkligen enbart av ren godhet som detta nu plötsligt händer? 

Det här kan komma att låta väldigt konspiratoriskt, men jag är övertygad om att tillvägagångssättet att få folk att interagera mer med varandra gynnar Facebook till att kunna skapa bättre metoder till att kunna lyssna av sina användare.

”… Om du precis stått och pratat med din kompis som sett ett par snygga röda manchesterbyxor i en affär – då skulle du ju såklart reagera på om en annons för röda manchesterbyxor plötsligt dök upp på din Facebook, eller hur?

Så då skulle det ju kunna kännas som att Facebook måste ha lyssnat på din konversation. Men i själva verket så är det kanske helt logiskt att du fick annonsen för att många personer som liknar dig (samma ålder, boendesituation, gillar samma saker) köpt röda manchesterbyxor. Olika mönster ledde helt enkelt Facebooks artificiella intelligens till att tro att denna reklam var relevant för dig.”

Elin Häggberg – Teknifik 

Många ställer sig helt emot antagandet att Facebook skulle lyssna av sina användare – a la ett ruskigt Storebror ser dig-koncept. Men jag tänker att det är ett väldigt naivt tankesätt. För varför skulle sociala medier inte granska och övervaka sina användare?

Fysiska möten stimulerar verkliga samtal

Facebook har tidigare hittat ett ultimat sätt för att kunna samla information om människor via det skrivna ordet, men nu vill de alltså försöka förmå oss till att dessutom prata mer med varandra via sociala medier, och i verkligheten. 

För hur ska Facebook kunna komma människor riktigt nära om de inte kan se vad människor tänker, av de som inte själva interagerar, utan endast bombas av intryck från företag på sociala medier? Ett utmärkt sätt för att kunna uppnå detta är förstås genom att tvinga människor till att prata mer med varandra.

Och genom avlyssning skapas en omedelbar närhet som är svår att skapa om vi inte också interagerar med andra. Därför behöver Facebook att vi umgås mer, även bortanför sociala medier.

Men hur i hela friden skulle Facebook kunna uppfatta och organisera det sagda ordet?

Storebror hör dig

Redan idag finns det företag som erbjuder företag omvärldsbevakning av det sagda ordet.

Det som sägs på sociala medier samlas och kategoriseras effektivt av företag, som gör det enkelt för andra personer och företag att samla in information om vad som sägs om dem. Så varför skulle inte Facebook kunna göra detsamma med alla samtal som förs på sociala medier – och i verkligheten?

Skillnaden här är bara att Facebook inte behöver ta omvägar till lyssnandet genom att scanna av Youtube, Facebook, radio, och så vidare. Facebook ÄR den direkta lyssnaren, utan att behöva mellanhänder. Självklart bevakas vi av företag, idag. Och så länge de inte delar ALL information om varje individ så kan de fortfarande så småningom sälja den opersonliga informationen till företag OCH fortfarande skapa perfekt skräddarsydd reklam till varje enskild individ.

Foto: Tomasz Bazylinski

Att finnas på Facebook innebär att vi godtar konstant övervakning. Att äga en smartphone innebär att vi godtar övervakningen. Att äga en TV (som också ofta är utrustade med en webbkamera) innebär att vi godtar övervakningen.

Storebror hör dig. Frågan är vem storebror är. Och vad han tänker göra med dig.

Hur går dina tankar om ämnet?

Håller du med mig? Är det möjligt att Facebook – tillsammans med andra företag – övervakar oss ständigt idag? Eller är det en fullständig omöjlighet? Dela gärna med dig av dina reflektioner!

Vågar du berätta om dina personliga utmaningar?

Precis som någon så vänligt påpekade om inlägget Ung och lovande så är det inte bara unga kvinnor som drabbas av utbrändhet, utan även män drabbas! Men varför ser vi sällan män tala öppet om utbrändhet, och andra svåra och personliga motgångar?

Mäns personliga motgångar osynliggörs

Statens medieråd menar att det är stor skillnad på hur män och kvinnor presenteras i medier.  Män får ofta uttala sig som experter och talespersoner, liksom exempelvis i egenskap av politiker. Trots att det nästan är lika många män och kvinnor på politiska poster i riksdagen så är det ändå ett överrepresentativt antal män som får medialt utrymme, i svenska medier. Kvinnor framställs som bärare av en personlig erfarenhet oftare än hur män vinklas. Det är också vanligare att kvinnor får representera allmänheten.

”Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, men förekommer bara i en knapp fjärdedel av det globala nyhetsflödet. Den globala undersökningen Who makes the news – Global Media Monitoring Project Report 2010, visar att andelen nyhetsinslag eller artiklar med en kvinna som huvudsakligt nyhetssubjekt (det vill säga den person som en artikel eller ett tv/radio-inslag handlar om) var 24 procent år 2010.

I Sverige var siffran något högre, 32 procent. Trots en förhållandevis hög medvetenhet och levande debatt om frågan, har andelen varit i princip den samma i Sverige sedan 1990-talet.”

Statens medieråd

Globalt sett är det fyra gånger vanligare att kvinnor definieras och presenteras utifrån sin familjesituation – som exempelvis fru eller mamma till någon – än att män gör det. Även om en kvinna omnämns med anledning av sin roll som politiker så presenteras hon ändå ofta utan sin yrkestitel, till skillnad från män.

Musgrove trotsar rådande normer

En person som bestämt sig för att göra skillnad i den här saken är Terron Musgrove. Musgrove är aktiv på flera sociala medier, och har en stark genomslagskraft på sociala medier, och då främst på LinkedIn! Det kan verka motsägelsefullt att Musgroves genomslagskraft har varit så stark på LinkedIn, där många är verksamma för att skapa nya affärer, medan Musgrove har valt att ha en helt annan approach i sin närvaro i medier. Han har nämligen valt att istället tala öppet om när han blev utbränd!

”När jag började fundera på hur jag skulle kommunicera så tog jag bort allt som handlade om företaget jag driver, tog bort allt som handlade om produkten jag vill sälja och tog bort allting som handlade om de framgångarna jag haft med olika klienter, som coach. Istället lät jag min story ta plats. Och min story, som har varit kantad av ganska många olika motgångar i mitt liv, den lät jag ta plats tillsammans med en känsla av hopp kring att jag har tagit mig från den motgången som jag då kanske berättar om. Så det jag egentligen gör när jag kommunicerar är att jag berättar om mig själv och vart jag har varit – utan filter, och utan att vara martyr. Jag tycker inte synd om mig själv, utan jag bara berättar om den situation jag haft med min utmattningsdepression. Jag berättar alltså om de utmaningar som jag har haft, men också om vart jag är idag.

Jag kände att jag måste vara ärlig med mig själv. Jag vill inte bara framstå som perfekt. Mina motgångar har bidragit till att göra mig till den starka personen som jag är idag. Inte bara mina framgångar. Därför tyckte jag att det var viktigt att börja prata om det. Folk förstår att man inte är perfekt. Man lär sig av sina motgångar och i sina motgångar växer man.”

Motpol till perfektionismen

Terron Musgrove arbetar som livs- och företagscoach på det egenstartade företaget Musgrove. Musgroves livsresa – innan han startade just det här företaget – var lång, och kantad av misslyckanden. När Musgrove valde att starta sitt eget coachningsföretag så ville han utgå från en så ärlig plats som möjligt.

”Vi har fått ett stort genomslag på LinkedIn och jag tror att en utav anledningarna till det är för att jag kanske har varit en motpol till mycket annat som har skrivits där. Bland annat så har det ju inte varit så vanligt att män visar sin sårbarhet på det sättet som jag har gjort. Att man öppet pratar om sina motgångar. När jag började skriva på LinkedIn så fanns det nästan bara personer som talade om hur om hur bra de var. Det var bara en massa skryt! När jag läste det så tänkte jag att ’det är så mycket mer till en människa än det här skrytet som pågår’. Jag var trött på snacket om hur bra man var på det senaste projektet, om att ‘nu har jag fått den här titeln’ och så vidare. Jag har sett en förändring till hur det är idag istället. En förändring där personer inte bara talar om sina framgångar, utan också om sina motgångar.”

Musgroves drivkraft bakom närvaron på sociala medier är att nå den vanliga människan, och att på något vis försöka bidra med något slags värde. Att försöka bidra till att få andra att göra mer gynnsamma val.

”Jag tror att många som följer mig på sociala medier börjar med att connecta med mig i min story och känner ett förtroende för mig och vad jag gör, kanske för att dom känner att de är på samma ställe där jag var idag. De connectar med vad vi har gemensamt. Personen kanske också har motgångar som liknar de motgångar jag har haft. Jag ger dem en känsla av hopp, energi och inspiration om att även om du är där du är idag – och det känns hopplöst – så går det att förändra den situationen du har, och jag är ett levande exempel på det. Jag gör inte det här för att skryta om det, utan bara förmedlar på ett enkelt sätt att ’Jag är inte där längre, och det är jag glad för’.”

Godhet skapar gynnsamma affärer

Men hur gör Musgrove då, rent konkret, i sin kommunikation? Vaknar han på morgonen och skriver om det första som han kommer på? Nej, Musgrove är inte spontan i sitt arbete med sociala medier. Han har en tydlig en idé om vad han främst vill prata om under en viss period. I våras talade han om sin utmattningsdepression och vad man kan lära sig av att ha varit i en utmattningsdepression. Nu talar han främst om när han befann sig i en skuldfälla och om hur det har påverkat honom.

”Min mission handlar inte om att skapa nya kunder. Den handlar om att hjälpa människor. På mina sociala medier så har jag bara erbjudit nånting som kostat pengar en gång. Jag har aldrig nämnt en tjänst som någon kan köpa av mig. Inte en enda gång. Jag har pratat om att jag är coach, men aldrig uppmanat till köp. Jag tror på att ’ge utan krav på att få’. När man gör det, och är i linje med den värderingen och egenskapen, så får man ändå. Jag tror på kraften att ge, utan krav på att få.

Den dagen jag vaknar och tänker ‘hur mycket pengar ska jag tjäna idag?’, den dagen har jag förlorat. Så har jag tidigare tänkt, men det har aldrig lett mig dit jag vill. Vill jag ha mer av vad jag har i mitt liv idag så behöver jag vara mer i mina nya värderingar, för det är det som har fungerat.”

Tusen tack!

Tusen tack, Musgrove, för att du delade med dig av dina tankar om hur en kan variera sig för att skapa en stark genomslagskraft på sociala medier!

Min förhoppning med den här artikeln är att jag hoppas fler män känner sig inspirerade till att våga tala mer om sina personliga erfarenheter, både på sociala medier och med varandra 

Kärleken segrar!

I världen av influencers så talas det mycket om att personer inte delar ”länkkärlek” med varandra längre, ”på samma sätt som förr”. 

Med ”länkkärlek” så avser det när en medieplattform länkar till en annan. Vad minskningen är sprungen ur vet jag inte, men gissningsvis handlar det kanske om att influencers började ta betalt för sina länkar, och således inte längre vill ”arbeta gratis”? 

För några veckor sedan hade jag den stora glädjen att få träffa Sharzad Modeli! Vi pratade mycket om livet i allmänhet, och förenades i att vi var väldigt lika, på många sätt. Framförallt delade vi samma perspektiv på livet, i många avseenden. På sin LinkedIn-artikel Relationships Are Everything så skriver Modeli något som jag tycker är väldigt träffande, gällande detta ämne:

”If you want to build real connections, it’s never just about getting what you want. It’s about making sure you selflessly provide value to others so they achieve in what they aspire to do as well. There shouldn’t be a “favor trade”, and help shouldn’t be a bargaining chip. Helping others – without keeping score – should be something you want to do in order to make the people around you better and be of service, and as a byproduct, others will naturally be more inclined to help you in the future after you’ve helped them.

Relationships are everything and people will be your best investment.”

Sharzad Modeli 

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Och med de orden så vill jag uppmuntra dig till att våga dela mer ”länkkärlek” till personer du uppskattar och tycker om! Du har inget att förlora, men väldigt mycket att vinna! Framförallt kärlek och respekt från andra. 

Kan du tipsa dina kontakter om tre personer/taggar eller länkar, på sociala medier, som du upplever skapar mervärde i ditt liv? Skriv gärna under hashtaggen #kärlekensegrar, så vi kan hitta ditt inlägg och alla tips! 

Tusen tack för inspirationen, Sharzad Modeli! Jag tycker vi kan behöva ett inlägg som det här, en dag som denna ❤️

Tagga inte Per Holknekt!

Nu i helgen så delade Per Holknekt ett inlägg på LinkedIn, som handlade om att han är trött på att bli taggad i inlägg som är helt irrelevanta för honom. 

Jag förstår verkligen att det kan bli tröttsamt och irriterande att ständigt bli taggad i tusentals inlägg, som inte bara är helt irrelevanta för den som blir taggad, utan även för den taggade personens nätverk! Självklart blir det tråkigt för alla när trådar och nyheter som är intressanta överskuggas av sådant som är av ointresse för den som taggas, och den personens nätverk.

Det som är bra med att folk taggar en person ofta, på sociala medier, är att den taggade då syns i flera personers nätverk! Något som jag kan tänka mig tidigare har varit ett starkt framgångskoncept för Per Holknekt, även om det är tröttsamt för honom idag. Att bli taggad i ett inlägg kan dessutom vara en kvalitetsstämpel inför personens hela nätverk. Och även om personen som taggar kanske inte har så många personer i sitt nätverk så behöver inte det alls vara något negativt för den taggade. Den taggade kan då tänka ”många bäckar små”, och så vidare.

Men jag förstår verkligen ändå att det måste vara irriterande för Per Holknekt att bli taggad i många inlägg varje dag, när väldigt få har med honom att göra. Kanske är taggningar sociala mediers namedropping? Akta dig i sådana fall för att göra det för mycket! Förra veckan listade Veckans Affärer namedropping som en av de 8 mest irriterande sakerna folk ägnar sig åt.

Men när är det okej att tagga en person i ett inlägg då? Jag tänker att det främst är när du vill:

  1. Ställa en fråga till personen, offentligt.
  2. Berätta om något hen har gjort (gärna något positivt…).
  3. Berätta om en upplevelse du har delat med personen.

Förra veckan fick jag en fråga av en person om ifall jag inte borde vara mer försiktig med mina taggningar på sociala medier? Exempelvis att akta mig för att tagga en person i mitt eget kommentarsfält, på ett inlägg hen gillar. Är det verkligen okej att tagga personen som gillar, och ställa en fråga till hen, om exempelvis vad hen tänker om ämnet?

Jag tänker att personer som gillar ett inlägg gör det av två huvudsakliga anledningar, och jag tänker att det är för att hen vill säga:

  1. Jag ser ditt inlägg, och jag gillar vad jag ser.
  2. Alltså finns jag. Se mig!

Därför tänker jag att den som gillar borde bli glad av en taggning, en glad smiley och en high five (😃🙌✨), eller att få en fråga om vad hen tycker om ämnet. Även om en kanske inte alltid har svar på en fråga i stunden så kanske en blir glad av att få en fråga, och därmed chansen att fundera över ämnet ett extra varv?

Vad tycker du? När är det okej att taggas i inlägg och på kommentarsfält? Vill du kunna gilla inlägg utan att behöva vara rädd för en mot-taggning (Obs! Ordet bör ej förknippas med ordet ”mottagning” /mvh göteborgare)?

Men du som faktiskt ägnar dig åt ett helt meningslöst taggande behöver nog ta dig en ordentlig funderare. Istället för att ägna dig åt att försöka nå den stora massan, genom onödiga taggningar, så borde du ägna dig åt att försöka nå din verkliga målgrupp!

Vem är det du skriver för? Vem kan tänkas vilja läsa vad du skriver? Många visningar av ett inlägg betyder nödvändigtvis inte kvalitetsvisningar. Istället för att tagga personer och nå en helt irrelevant målgrupp, så ägna dig istället åt att göra en ordentlig intressent- och målgruppsanalys. Sök upp din målgrupp där din målgrupp är, och tala med dem på deras språk. Då talar vi om kvalitets-kommunikation. Lycka till! 

Prosumers på sociala medier 

Med hjälp av inlägget Influencers hotade av krav på annonsmärkningar? blev jag upplyst om att bilden nedan föreställer Nina Jansdotter, Linda Björck, Ida Sjöholm, Henrik Björklund, Peter Meurling, Olle Leckne, Jacqueline Kothbauer, Charlotte Hågård, Ulrika Mårthén, Jan Paulusz och Annica Thorberg, som influencers, samt Lisa Gunnarsson och Oscar Rydman från LinkedIn. Tusen tack för alla tips!

Foto från Linda Björck

När jag skrev föregående inlägg så var jag övertygad om att LinkedIn själva utsett och utbildar LinkedIn-influencers, men så tänkte tydligen inte LinkedIn. Det visade sig, i kommentarsfältet på LinkedIn, att dessa personer själva organiserat sig för att boka möten med LinkedIn – precis som en egenbildad fokusgrupp!

Alltså är det fortfarande fritt fram för vem som helst att kalla sig för en influencer, på LinkedIn!

Peter Meurling menar att gruppen inte fungerar som fokusgrupp, men det vore väl vansinnigt om LinkedIn inte tog tillvara på de tankar som LinkedIn-experterna/-influencers bidrar med?

”En fokusgrupp är en grupp människor som samlas för att gemensamt fokusera på en fråga. De kan träffas en gång eller flera, beroende på frågans art. En fokusgrupp är en gruppintervju, med utvalda deltagare och tydligt syfte. Det bör även finnas en ledare, som inte ingår i gruppen. […] Till exempel kan en utvald grupp externa intressenter få diskutera sina synpunkter och sina värderingar om en fråga som är viktig för organisationen att få svar på, till exempel vad de som använder organisationens tjänster tycker om dem och vad de skulle vilja förändra. Man får en utifrån-in bedömning av verksamheten.” – Föreningsgruppen 

Det är intressant att se hur det skapas fokusgrupper på sociala medier! Tidigare har företag varit tvungna att bilda fokusgrupper som testar ett företags produkter, men idag behövs inte det. Sociala medier bidrar till att personer grupperar och organiserar sig av egen kraft. Exempelvis kan en influencer fråga sina läsare vad de tycker om en produkt, på ett formulär via sin medieplattform, och få svar från sin målgrupp direkt!

”Att arbeta med en fokusgrupp är en kvalitativ forskningsmetod vid vilken en grupp människor utfrågas kring deras uppfattningar, åsikter, tro och attityder gentemot en vara, en tjänst, ett koncept, en reklamkampanj, en idé, en förpackning etc. […] Frågorna är ställda till hela gruppen och uppmuntrar till diskussion. Fokusgruppen leds av en moderator som ska sköta intervjun utan att vara alltför styrande. Metoden är ett viktigt verktyg inom marknadsföring för att få feedback om nya produkter och tjänster innan de lanseras till en större publik.” – Wikipedia

Så arbetar Isabella Löwengrip. När hon utformar en ny sko kan hon direkt, på bloggen, fråga alla sina följare hur dem tycker att den perfekta skon ska vara, och därefter omedelbart skapa exakt det som följaren vill ha och kan tänka sig att köpa. Alla hennes följare (som vi alla vet är en stor skara personer) blir hennes alldeles egen fokusgrupp. Vi blir alla så kallade procumers, som Alexander Bard säger i en intervju med Resumé.

– Allt som görs i dag uppstår i en konstant interaktivitet mellan mig som kund och dig som producent. Det betyder att vi alla blir ”procumers” [sic], det vill säga att producenten och konsumenten upplöses som roller, säger Alexander Bard, till Resumé.

Och så verkar det även vara på LinkedIn! Det väcker många frågor hos mig. Hur kommer det sig att LinkedIn inte vill ge en skälig ersättning till personer som hjälper till med att utveckla LinkedIn som en sociala medier-plattform?


Handlar det om att det kan bli problematik med annonseringar på sociala medier? Om LinkedIn-experter får ersättning för sitt arbete med att utbilda andra LinkedIn-användare, blir de då skyldiga att annonsmärka sina inlägg om LinkedIn? På samma vis som exempelvis Isabella Löwengrip är skyldig att annonsmärka sina inlägg om sitt egna skomärke Flattered? Reklamombudsmannens opinionsnämnd fällde ett av Isabella Löwengrips inlägg för så kallad smygreklam av den typen, i oktober 2016.

Både Sveriges lagar och LinkedIns regler är ännu inte så tydliga när det gäller detta, trots att sociala medier funnits i många år. På LinkedIns användaravtal går det bland annat att läsa (notera att detta är utdrag ur en mycket längre text):

Jag antar att detta betyder att du som företagare, och du som anställd, får skriva om precis vad som helst som kan marknadsföra din egen profil. För om du gör det så borde ditt inläggs innehåll inte tolkas som reklam… Eller? Jag har börjat gräva i hur det egentligen ligger till och inväntar nu svar, men tillsvidare kan vi ju spåna!

Hur tolkar du Sveriges lagar och LinkedIns regler? Får vem som helst  rekommendera vad som helst till andra, på egna medieplattformar och på sociala medier?

Äldre inlägg

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑