Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Etikett: Sociala medier (sida 1 av 4)

Kommunikationstrenden 2018

Förra året så förutspådde jag vad som skulle komma att bli den stora kommunikationstrenden, år 2017.

Min trendspaning för år 2017 handlade om att verkliga, fysiska möten och events skulle komma att trenda. Över ett år har nu passerat och det är dags för reflektion. Är verkliga, fysiska möten fortfarande en stigande trend? Vad är effekterna av trenden? Vad kommer effekterna resultera i? Finns det fler anledningar till hur vi kommer kommunicera, år 2018?

Vad är den stora kommunikationstrenden för år 2018?

Fysiska möten i fokus

Ja, fysiska, verkliga möten har stått i centrum för hur vi vill socialisera, under år 2017. Och den stigande trenden står sig fortfarande stark. 

Events har haglat och strösslats runt alla hörn. På LinkedIn så har exempelvis det sociala nätverket LunchIn –  som organiserar luncher med människor i alla yrkeskategorier – haft enormt stora framgångar, i hela Sverige. Nätverket tog sin första form redan i juni och finns väl nu i så gott som alla städer i Sverige.

Idén om att individen är starkast har fått sig en törn och idag formulerar även framgångsrika organisationer värdegrunder som signalerar att vi är starkast tillsammans. Även offentliga verksamheter fokuserar på att skapa en starkare vi-känsla och gemenskap i samhället, och idéer om medborgardialoger trendar i kommuner.

Sociala medier ger efter

Längtan efter mer verkliga, sociala möten har gett effekter på hur sociala medier-plattformer agerar. 

Längtan efter verkliga möten har – i kombination med ny teknik – i sin tur resulterat i att Facebook nu försöker främja mer interaktioner, vänner emellan. Numera premierar algoritmerna sociala interaktioner mellan vänner, och livesändningar via video.

Facebook har dessutom skruvat ned sina algoritmer, för företag. Företag har fått en dramatiskt minskande synlighet på sociala medier.

Stora Kommunikationstrenden 2018

Verkliga möten i fokus

Den stora kommunikationstrenden för år 2018 menar jag handlar om att längtan efter mer verkliga, sociala möten ger fortsatta effekter på hur vi använder sociala medier-plattformer, och hur sociala medier-plattformer använder sig av dessa nya impulser. 

En trend är att vi använder oss mer av rörlig bild – både genom konsumtion och genom användande. Men det finns också en stark mottrend till sociala medier, som handlar om att det blir trendigt att inte vara aktiv på sociala medier alls.

Parallellt med att vi mer använder oss av sociala medier till att se mer på rörlig bild och interagera med vänner (på exempelvis Messenger) med rörlig bild så är en stark mottrend också att inte vara närvarande på sociala medier. Forskning visar exempelvis att psykisk ohälsa ökar och sociala medier anses ofta vara en bov i dramat. Vi vill nu bort från det tillrättalagda och ”perfekta”, till förmån för mer verkliga, sociala interaktioner.

I takt med att nya grupper och grupperingar för människor skapas så kommer vi också att interagera mer med de nya relationerna som skapas eller förstärks, men mer utanför den digitala sfären. Och de relationer vi vill hålla vid liv, digitalt, kommer ske alltmer med rörlig bild.

Storebror ser dig

Men varför skulle sociala medier vilja främja umgänge utanför sociala medier? Är det verkligen enbart av ren godhet som detta nu plötsligt händer? 

Det här kan komma att låta väldigt konspiratoriskt, men jag är övertygad om att tillvägagångssättet att få folk att interagera mer med varandra gynnar Facebook till att kunna skapa bättre metoder till att kunna lyssna av sina användare.

”… Om du precis stått och pratat med din kompis som sett ett par snygga röda manchesterbyxor i en affär – då skulle du ju såklart reagera på om en annons för röda manchesterbyxor plötsligt dök upp på din Facebook, eller hur?

Så då skulle det ju kunna kännas som att Facebook måste ha lyssnat på din konversation. Men i själva verket så är det kanske helt logiskt att du fick annonsen för att många personer som liknar dig (samma ålder, boendesituation, gillar samma saker) köpt röda manchesterbyxor. Olika mönster ledde helt enkelt Facebooks artificiella intelligens till att tro att denna reklam var relevant för dig.”

Elin Häggberg – Teknifik 

Många ställer sig helt emot antagandet att Facebook skulle lyssna av sina användare – a la ett ruskigt Storebror ser dig-koncept. Men jag tänker att det är ett väldigt naivt tankesätt. För varför skulle sociala medier inte granska och övervaka sina användare?

Fysiska möten stimulerar verkliga samtal

Facebook har tidigare hittat ett ultimat sätt för att kunna samla information om människor via det skrivna ordet, men nu vill de alltså försöka förmå oss till att dessutom prata mer med varandra via sociala medier, och i verkligheten. 

För hur ska Facebook kunna komma människor riktigt nära om de inte kan se vad människor tänker, av de som inte själva interagerar, utan endast bombas av intryck från företag på sociala medier? Ett utmärkt sätt för att kunna uppnå detta är förstås genom att tvinga människor till att prata mer med varandra.

Och genom avlyssning skapas en omedelbar närhet som är svår att skapa om vi inte också interagerar med andra. Därför behöver Facebook att vi umgås mer, även bortanför sociala medier.

Men hur i hela friden skulle Facebook kunna uppfatta och organisera det sagda ordet?

Storebror hör dig

Redan idag finns det företag som erbjuder företag omvärldsbevakning av det sagda ordet.

Det som sägs på sociala medier samlas och kategoriseras effektivt av företag, som gör det enkelt för andra personer och företag att samla in information om vad som sägs om dem. Så varför skulle inte Facebook kunna göra detsamma med alla samtal som förs på sociala medier – och i verkligheten?

Skillnaden här är bara att Facebook inte behöver ta omvägar till lyssnandet genom att scanna av Youtube, Facebook, radio, och så vidare. Facebook ÄR den direkta lyssnaren, utan att behöva mellanhänder. Självklart bevakas vi av företag, idag. Och så länge de inte delar ALL information om varje individ så kan de fortfarande så småningom sälja den opersonliga informationen till företag OCH fortfarande skapa perfekt skräddarsydd reklam till varje enskild individ.

Foto: Tomasz Bazylinski

Att finnas på Facebook innebär att vi godtar konstant övervakning. Att äga en smartphone innebär att vi godtar övervakningen. Att äga en TV (som också ofta är utrustade med en webbkamera) innebär att vi godtar övervakningen.

Storebror hör dig. Frågan är vem storebror är. Och vad han tänker göra med dig.

Hur går dina tankar om ämnet?

Håller du med mig? Är det möjligt att Facebook – tillsammans med andra företag – övervakar oss ständigt idag? Eller är det en fullständig omöjlighet? Dela gärna med dig av dina reflektioner!

Unga mår dåligt av sociala medier

En person som jag såg väldigt mycket fram emot att träffa på Influencers of Swedens Åre-träff var Jonna Jinton!

Jonna Jinton är göteborgaren som tog sitt pick och pack norrut och bor idag i en liten stuga i skogen. Där fotograferar hon, målar och kular – inför publik på sociala medier. Kreativiteten som får sprudla i den miljön Jinton befinner sig i, och förmedlar, upplever jag som magisk! Jag tror vi är många som önskar att vi kunde leva som hon gör.

Influencers drabbade av stress

För några månader sedan drabbades Jinton av synbortfall, och efter det verkar det som om hon drabbats av diverse sjukdomar, för att sedan ha hamnat i en slags sjukdom som eskalerat.

Det gjorde att hon tyvärr inte kunde delta på Influencers of Swedens möte, och som beundrare så oroar jag mig förstås för Jintons hälsa när det verkar som om hon mår allt sämre. Vad hon har drabbats av får mig att fundera på vad det är vi håller på med egentligen, med sociala medier. Jonna Jinton har personligen aldrig uttryckt att det är sociala medier eller stress som gjort henne sjuk, men statistiken talar ett språk som säger att det är mycket möjligt (även om det, som sagt, inte är något som hon själv har uttryckt som orsak). Forskning visar nämligen att unga mår dåligt av sociala medier.

Allt fler influencers är öppna med ökad psykisk ohälsa och sjukdomar – såsom  Michaela Forni, som öppnade upp sig i serien Edit: We can’t do it och Therese Lindgren, som är aktuell med sin bok Ibland mår jag inte så bra. Det kan absolut hända att det enbart handlar om att ett stigma har brutits och att vi helt enkelt vågar tala mer om psykisk ohälsa än vad vi tidigare har gjort (och att influencers visar vägen gällande just detta), men att allt fler unga drabbas av den här typen av stress och psykisk ohälsa är kanske också orsakat av sociala medier?

Unga under orimlig press 

I december mötte jag forskaren Susanne Ellbin som forskar om stress på Institutet för Stressmedicin.

Ellbins teori om varför unga är så stressade idag var att förr jämförde sig unga med sina grannar, men att idag jämför sig unga med hela världen, via sociala medier. På sociala medier ser vi allas bästa jag och bästa stunder, utan av att också ta del av de värsta stunderna.

Unga kvinnor har ofantliga förväntningar på sig, i dagens samhälle. Kanske är sociala medier den droppen som får bägaren att rinna över? Kanske är det så att Facebooks nya algoritmer är nödvändigt för att värna om enskilda individers hälsa?

Vad tror du om sociala mediers framtid? Kommer vi fortsätta orka socialisera, via sociala medier?

Sociala medier – i ständig förändring

Den senaste tiden så har jag följt debatter på sociala medier med skräckblandad förtjusning. Det är märkligt det där, hur debatter och röster har snurrat nästan fortare och fortare på sociala medier.

Sociala mediers vägar äro outgrundliga

Om man väl har tagit ett steg åt sidan från sociala medier i några dagar så är det nästan omöjligt att sätta sig in i hur ”snacket” går nu, jämfört med då (före sociala medier-pausen).

För min del känns det som en mur att ta sig igenom att försöka förstå offentliga debatten efter jul, jämfört med före jul. För vad är egentligen populärt nu? Vem tog exempelvis ledning i debatten om Alexander Bards otillräckligheter? Är det socialt självmord att uttrycka någon typ av positiva kommentar om Bard, eller är han för evigt bränd av allmänheten (till skillnad från alla andra otillräckliga män som råkar leva på denna jord)?

Sociala medier i ständig förändring

Sedan så har det också hunnit hända en hel del med själva sociala medier-plattformarna i sig.

Ingen har väl lyckats gå miste om nyheterna om att Facebook har ändrat sina algoritmer igen?

Det handlar alltså om två stora förändringar:

  1. Företags räckvidd sänks på Facebook, till förmån för mer sociala interaktioner vänner emellan.
  2. Vissa utvalda personer ska ranka företag och mediers trovärdighet på Facebook.

Företagen försvinner

För egen del så både följer, läser och delar jag gärna debatter och nyheter på sociala medier. Jag har dessutom stjärnmarkerat företag och mediehus på Facebook för att inte gå miste om något som algoritmerna avgör intresserar mig – nyheter som annars riskerar att försvinna från mitt flöde, just eftersom de är företag.

Sett till debatten om fake news så ser jag just nu också inte direkt en vinning för privatpersoner med att strypa företags synlighet på Facebook. För vilka kan egentligen ha en sann trovärdighet om inte etablerade organisationer i samhället?

Välkomnar du att företag och medier försvinner från ditt sociala medier-flöde?

Elitpersoner granskar företag

Gällande att en grupp elitpersoner ska granska nyheter så tycker jag att hela den idén egentligen är rätt så märklig.

Då kanske vissa Facebook-sidor premieras framför andra, men är det verkligen rimligt och möjligt att vissa, enskilda personer är bättre på att värdera information bättre än andra? På vilka grunder väljs dessa granskande personer ut? Vad är det som gör privatpersoner mer trovärdiga?

Är den enskilda privatpersonen verkligen bättre att ha tillit för, än för de etablerade organisationerna själva?

Orsaken till förändringarna?

Jag förstår anledningen till att Facebook har valt att göra dessa förändringar!

Själva grunden till Facebooks existens är ju att den skapades som en plattform för fler att (spionera på varandra och) socialisera med varandra, men om sociala medier istället svämmas över av företags reklaminlägg så försvinner väl egentligen syftet med Facebooks existens?

Vi alla vet ju att Facebook förlorar de yngre användarna till medieplattformar som Youtube, vilket såklart är en trend de vill vända. Att då välja att främja det tidigare avsedda användandet verkar vara den enda räddningen för Facebook, på lång sikt.

Att få se fler vänner och mindre reklam är kanske den stora lösningen på Facebooks problem?

Hur går dina tankar? 

Jag förstår poängen med förändringarna för den generella sociala medier-användaren – både ur Facebooks och Facebook-användarens perspektiv – och jag väntar med spänning på att märka mer av förändringarna.

Men jag också att jag redan har märkt av förändringarna en hel del. Min vilda gissning är att förändringarna av algoritmerna infördes redan innan årsskiftet (alltså före Mark Zuckerberg gick ut med nyheten), eftersom jag tyckte mig uppleva en förändring redan då.

Förändringarna jag upplever hör ihop just med att jag upplever att mitt sociala medier-flöde består av mycket färre hätska debatter, och mer av inlägg från vänner och bekanta. Jag upplever också att mitt flöde består av många ”anti-sociala medier”-inlägg – alltså inlägg från både privatpersoner och företag som dissar sociala medier.

Har du märkt av någon förändring i ditt nyhetsflöde på Facebook och instagram?

Hur använder vi sociala medier i framtiden? 

Hur tror du förändringarna kommer påverka de offentliga debatterna och den offentliga diskursen, rent generellt? 

Blir enskilda människor och samhället bättre av att se mer av vänner, och mindre av etablerade organisationer, på sociala medier?

Vad har förändrats med #metoo-rörelsen?

Ett par som jag bedömer vara ett av Sveriges mäktigaste par är Dominika Peczynski och Anders Borg. Peczynski är mäktig inom kommunikation och Borg inom ekonomi. Tillsammans bär de en förträfflig kombination av kunskap, i vår samtid. 

Men det senaste halvåret har varit tufft för dessa två personerna. Borg anklagades i somras för att visat pillesnorren på en fest och Peczynski har kämpat med förvirring till följd av #metoo-rörelsen.

Peczynskis otrygga matta som försvann

Pescynski aldrig drabbad

Först skrev Peczynski om att hon minsann aldrig drabbats av sexism i medievärlden.

Detta var något snedvridet i debatten som pågick, eftersom rörelsen sedan länge slutat att handla om endast medievärlden, utan generellt sett handlade den om de sexuella trakasserier som finns överallt i samhället.

Hon uttryckte ingen sympati eller solidaritet med alla de kvinnor som drabbats av sexuella trakasserier, utan istället menade hon att hon faktiskt lärt sig känna igen den här typen av män. Med undertonen av att andra kvinnor också borde lära sig det, för att inte drabbas.

Detta kommenterade jag med att länka till min artikel Vad handlar #metoo-kampanjen egentligen om?.

Peczynski personligen drabbad

Sedan dök en artikel upp på hennes Facebook-sida som handlade om att Peczynskis levde tillsammans med en man som misshandlade henne.

Där berättade hon också att hon efter den relationen hade väldigt svårt för att lita på män och att hon egentligen först nu känner att hon för första gången lever i en trygg relation (med stadiga Anders Borg).

”En gång när han hade skurit mig med kniv lyckades jag ta mig ut på gatan i bara trosorna, och ringde polisen från en telefonkiosk. De skjutsade hem mig, och jag gjorde en anmälan som jag senare drog tillbaka av rädsla för repressalier.

[…]

Den här relationen har skadat mig på så många sätt vad gäller tillit, rädsla och förtroende.

Jag är 46 år nu, och det här är första gången jag bor ihop med någon utan att ha känslan i bakhuvudet att jag måste dra snart.

Efter det här hade jag inte en pojkvän på fyra år. Och det tog säkert tio år innan jag började berätta för vänner vad jag hade varit med om, för det finns inpräntat i ens bakhuvud att man själv har uppfört sig på ett sätt som provocerat fram våldet.”

Dominika Peczynski, publicerat hos Amelia

Hon beskrev den våldsamma relationen som hon var i, och om hur den påverkat henne i hela hennes liv. Hon förklarade att det tog 10 år innan hon vågade berätta för vänner om vad hon varit med om och att det sedan dröjde 30 år innan hon vågade lita på en man i en nära relation igen.

Peczynski hånar offren 

Sedan dök det upp en debattartikel där Peczynski hånar feminister.

Den verklighet du beskriver, din apokalyptiska retorik med pågående könskrig, förövare runt varje krök och maktkonspirationer känner jag inte alls igen mig i. Min verklighet är helt enkelt inte sådan. Men det är knappt så jag vågar säga det av rädsla att framstå som osolidarisk. Av gammal erfarenhet vet jag att det kan straffa sig att uttrycka uppfattningar som inte ligger i linje med dina.

Så är det ju det här med humor. Det är en ganska viktig egenskap i umgänget och något jag dessvärre tror att du saknar. Det gravallvar du förmedlar är helt enkelt inte attraktivt.

Själv tycker jag att det kul (om än extremt barnsligt) att kalla genusvetare för anuspetare, till exempel. Jag skrattar högt för mig själv varje gång. Men jag antar att du tycker att det är opassande och inte roligt alls. Kanske snörper du på munnen.

[…] Med förhoppning om fortsatt dialog,

Dominika Peczynski”

Dominika Peczynski, publicerat på Aftonbladet 

Peczynski förkunnar alltså att gravallvaret med #metoos inte är ”attraktivt” och att hon gärna kallar feminister för ”anuspetare”.

Feminismen ohanterbar för Peczynski

Därefter dök det upp en debattartikel där Dominika Peczynski förkunnade att #metoo-rörelsen blev too much för henne.

”Jag skulle inte gå så långt som till att likna det hela vid Stalins utrensningar, som Staffan Heimerson gjorde, men känslan från min barndom i Polen, ett land i vilket man på den tiden inte offentligt kunde uttrycka sina åsikter om de inte gick i linje med de av staten påtvingade, återinfann sig.

Jag mindes hur vuxna då viskade saker som barnen inte fick höra, av rädsla att de skulle råka babbla bredvid mun på förskolan. Hur människor hade en persona de visade upp utåt och en annan riktig personlighet, med uppfattningar och värderingar som på den tiden ansågs inkorrekta, som endast tilläts husera innanför hemmets fyra väggar.

[…]

I samtal tête-à-tête viskade man till varandra att det här med MeToo, det var ju bara Too Much. En uppfattning som så gott som ingen vågade lufta offentligt. Det som skulle se ut som solidaritet var i själva verket rädsla att avvika och allt utspelades enligt den förväntade dramaturgin, under titeln ”Den enes död, den andres bröd”. 

Det var tråkigt att det blev så här och jag är glad att det är över. Självklart hade jag önskat mig ett annat förlopp och ett annat utfall. Men det fanns ingen plan, det blev ingen revolution.

Dominika Peczynski, i Aftonbladet

Och ja, här erkänner jag: Alexander Bards kommentar ”Heja dig, min vän!” blev helt enkelt för mycket för mig här.

Även solen har sina svarta fläckar, uppenbarligen. Digitala strategier eller inte – det här spektaklet kan faktiskt inte få passera obemärkt, för det hela är för absurt.

Maktens korridorer är blottlagda och åsikter som tidigare viskades i slutna sammanhang borde kanske ha stannat där? Men nu när orden har mött offentlighetens ljus så bör de inte få stå oemotsagda.

Du är #metoo

Peczynskis förvirring total

Nu behöver vi summera vad som egentligen hände: 

  1. Dominika Peczynski skriver att hon aldrig drabbats av sexuella trakasserier.
  2. Peczynski berättar om hur hon drabbats av den här typen av strukturella problem som debatten belyser.
  3. Peczynski berättar att hon brukar kalla feminister för ”anuspetare”.
  4. Peczynski hävdar att #metoo-rörelsen är too much och att den inte har, eller kommer, leda till någon förändring.

Är det fler än jag som reagerar starkt på skevheten i detta?

Dominika vill upprätthålla gamla maktstrukturer

Kära Dominika Peczynski,

Du har drabbats av de strukturella problemen som #metoo-rörelsen belyser.

Du har offentligt berättat om mannen som misshandlade dig, under två års tid, när du var ett barn. Ja, du berättade för Aftonbladet om den våldsamma relationen redan på nittiotalet – medan många, många andra har varit tysta i 30 år.

Det här är så långt från den Stalinistiska utrensningen som vi kan komma.

Snarare talar vi om en fransk revolution. Och istället för att vi talar om ”broderskap” så talar vi nu om systerskap.

You too – too much 

Nu hävdar du att #metoo-rörelsen är too much.

Du kallar de kvinnor som en gång kämpade för och gav dig rösträtt – rätten till att idag uttrycka dina åsikter i Sveriges största tidning – för ”anuspetare”. Du kallar ditt 16-åriga, svårt misshandlade och blodiga jag – i telefonkiosken utanför ditt hem, iklädd bara trosor, i väntan på polis – för ”anuspetare”.

Varför då? Vad är din vinning med att upprätthålla tystnaden och den gamla maktstrukturen?

Jag förstår dig. Ingen vill se sig själv som ett offer. Och du är en stark kvinna. En kvinna som har byggt en makalös karriär. Du arbetar med många mäktiga män och vill inte verka ”krånglig”. En sådan där ”hysterisk kvinna” som det inte går att arbeta och göra affärer med.

Men.

Allt har förändrats

Något har förändrats, och det är att den maktstruktur du har byggt ditt liv på har raserats och ändrat form.

Men den stora förändringen kanske du inte märker av eftersom du själv desperat verkar söka efter den otrygga marken som precis har rasat under dig. För marken har rasat och du står faktiskt inte längre där du förut stod.

Innan tog du dig framåt i en värld där män höll varandra om ryggen. Nu kliver du in i en värld där kvinnor håller varandra om ryggen. In i en värld där kvinnor kan komma att sätta spelreglerna. In en värld där utsatta kvinnor – som förstår och respekterar varandra för varandras ord och mod – plötsligt har fått kontakt med varandra. I en ny värld där kvinnor som förstår varandra – och är trötta på den gamla världen – hjälper varandra till att finna nya former och strukturer.

Vi lever nu i en öppen demokrati, där gamla maktstrukturer inte hanteras i slutna sammanhang. Sociala medier har ändrat på spelreglerna. Alla kan delta i det offentliga samtalet.

Alla är nu med och sätter spelreglerna.

Du sätter spelreglerna 

Du ÄR en del av #metoo-rörelsen. Det är inte andra som bestämmer vad som ska och inte ska hända.

Du är en lika stor del av kampanjen precis som alla andra som uttrycker sig om den – precis som hur det bör vara i ett demokratiskt samhälle.

Det finns inte ”du” och ”dem” – det finns ”vi”. Och dina beklaganden i artikeln Tråkigt att det blev Too much av Me too leder absolut ingen vart. Det enda som händer är att du förminskar, förlöjligar och försöker befästa att ingenting gott kommer hända av rörelsen.

Men det är inte sant. Metoo skapar förändring. 

Och du pissar på dig själv – och alla kvinnor med dig som någonsin har drabbats av de här strukturella problemen – när du påstår att metoo är too much.

Det gör dig till ett lika stort problem som alla andra som försöker förminska dessa strukturella problemen. De problem som personligen har drabbat dig och påverkat dig i hela ditt liv.

Ingenting är som förut

Den världen du tidigare kände till – där kvinnors ord inte var lika viktiga som männens – är på väg bort.

Du har byggt din värld och din karriär på gamla spelregler. Om du inte accepterar att spelreglerna har förändrats – och inte anpassar dig till den nya demokratin, där kvinnor anses ha trovärdighet – så är du ett lika stort problem i strukturen som männen som utgör problemen är.

Dominika, acceptera att spelreglerna har förändrats och anamma systerskapet i ditt liv. Pissa inte på dina systrar. Finn dig i den här nya världen och återfinn gemenskapen – och makten.

Välj nytt. Välj klokt.

För jo – ingenting är som förut.

Håller du med mig? Håller du inte med? Vad tycker dina vänner om det här? Dela gärna artikeln vidare och ta reda på det!

Influencers of Sweden: Maja Hurtigh – Månadens Medlem!

Influencers of Sweden är en fantastisk organisation, som grundades av Linda ”Lalinda” Hörnfeldt. Hon och Clara ”Underbaraclara” Lidström kickade igång verksamheten i sin nuvarande form, och idag har den hundratals medlemmar. 

Väletablerade influencers som exempelvis Jonna JintonMargaux Dietz och Sabina Decirée är medlemmar.

Månadens Medlem: Maja Hurtigh

Under den här månaden så har jag fått den stora äran att bli utnämnd till Månadens Medlem, av Influencers of Sweden! Jag är så glad för den här utmärkelsen. Tusen tack för att ni vill uppmärksamma vad jag gör!

Månadens Medlem: Maja Hurtigh

Du som har en passion för just sociala medier, vårt medielandskap och Influencers – vilka trender tror du vi kommer få se bland Influencers under 2018?

Vi kommer att få se mer rörlig bild och mer politiska budskap på sociala medier, under år 2018. Nästa år är det valår, och det kommer vi att tydligt märka av via sociala medier. En annan trend som är på stark uppgång är fysiska möten. Om vi under det senaste årtiondet ägnat oss åt att lära oss interagera via nätet så handlar det kommande årtiondet parallellt också om fysiska möten och grupper. Från att vi tidigare har försökt skapa ett individualiserat samhälle så längtar vi nu efter sociala sammanhang och grupper, vilket sätter press på företag att ha fler events och fysiska, sociala plattformar.

Läs gärna hela intervjun här! På Influencers of Swedens hemsida delar jag med mig av fler spaningar, inför år 2018.

Tusen tack till dig! 

Men tusen tack också till dig som följer, läser, gillar, kommenterar och delar vad jag skriver! Det är tack vare ditt engagemang som jag är aktiv, och utan dig så hade majahurtigh.se inte funnits.

TACK för ditt engagemang, och tack för att du finns! 

Äldre inlägg

© 2018 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑