Yoga och core

I slutet på förra veckan kunde jag äntligen gå på en efterlängtad yoga-lektion. Så otroligt skönt. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att jag ju borde avsky det, precis som all annan träning jag tycker är jobbig. Men yoga är inte så för mig. Jag älskar att göra djupa andningsövningar. Fokusera på var det gör ont och hålla kvar. Hålla balansen. Känna svetten lacka när jag fokuserar på en punkt och känner smärtan och fokuserar på den. Jag förstår hur dumt det kan låta när jag läser vad jag skriver, men jag älskar att träna yoga. Det ger mig livskraft. 

I en serie jag följer så reser en av huvudpersonerna på yoga-läger och en annan huvudperson får där erfara ”reiki”. Har någon provat det? Är det nåt att ha? 

Även i måndags kom jag iväg, fast på ett Core soft-pass. Där är det fokus på magmuskler, och för mig som knappt hade magmuskler före graviditeten (väldigt stark rygg dock, som kompensation) så har jag ju inga magmuskler kvar alls, känns det som. Även det passet kändes bra. För mig känns träningen prestationslös och bara som en investering i mig själv. Det är ju så skönt att få fokusera på bara sig själv ibland! Enda gången jag inte tänker på nånting annat kan nog vara när jag tränar. Innan E var det så med sången också, men nu sjunger jag ju inte på heltid längre… Så nu när jag sjunger är det ju mest barnsånger, och jag kan inte direkt påstå att det låter som när jag övade på den elitnivån jag gjorde tidigare ?

Så jag tror jag kan påstå att jag har kommit igång med träningen nu! Och det känns än så länge otroligt bra ?

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.