Kaninen som så gärna ville somna 

Den här helgen inleddes med kräkfest, hela fredagskvällen ☹️ Det var väldigt synd om E. Kändes hemskt att byta pyjamas på honom flera gånger samtidigt som han skakade och darrade efter alla kräkningar. Usch. 

Eftersom jag brukar söva honom med amningen och han bara kräktes upp allt så kände jag mig rätt rådvill. Jag har bara kunnat söva honom i bärsele, vagn och med amning tidigare. Bärselen börjar bli för liten och det var ju inte som om jag övervägde att söva honom genom att dra ut honom i vagnen, mitt i stan, en fredagsnatt… 

Men så tog E själv initiativ att hämta en massa böcker, och då gick jag och hämtade boken Kaninen som så gärna ville somna, som E fått av min farmor Anna-Stina. 

Den boken är annorlunda på så vis att den som läser får angivelser i boken, där läsaren bland annat ska betona fetstilta ord, läsa långsamt på kursiverade ord, (gäspa) och ibland säga (barnets namn). Tanken med boken är att läsandet ska bli en slags hypnos, som vaggar barnet till sömns. Boken handlar också alltså om Kaninen som så gärna ville somna, och vi får följa med på kaninens äventyr för att kunna bli trötta och sömniga. 

Så läste jag. Jag har försökt mig på att läsa den tidigare, men då har E bara slängt undan den. Men den här gången tror jag att han egentligen ville somna. Han puttade undan boken lite halvhjärtat då och då, men lyssnade, alldeles fascinerad. 

Medan jag läste satt han först upp och sen la han sig med huvudet på min arm. Därefter tog jag bort min arm så han låg helt på rygg. Sen la han sig på sidan och jag vände mig med min mage mot hans rygg och boken framför oss båda. När vi kommit till sista sidan så hade han fortfarande ögonen öppna, men så sa jag god natt och la undan boken. Så låg vi stilla (!) tillsammans så en stund och sen hörde jag plötsligt hur Es röst blivit tung. Han hade somnat! 

Hallelujah! 

Jag har tidigare läst om barn som vid första läsningen somnat först i slutet och allt eftersom sedan somnat tidigare och tidigare – och ibland till och med på första sidan – i boken. Därför har jag inte gett mig utan tagit fram boken då och då för att se om den ger effekt. 

Jag kan alltså varmt rekommendera boken och även om det inte fungerar första gången så kan den ge effekt senare! Så ha hoppet kvar, alla trötta och tappra föräldrar ?

Nu återstår att se om E är mottaglig för läsandet som sövningsmetod flera kvällar framöver…