Amningsavslut ?

Jag har försökt dra ner på amningen i några veckor nu. Har till och med sagt det till grannarna, med förhoppningen att dom ska ha överseende för diverse avgrundsvrål hemifrån oss… 

Hade tänkt köpa den välrenommerade boken från Jay Gordon, som tydligen ska ge goda råd för bra amningsavslut, men har inte riktigt kommit till skott. Har istället försökt följa diverse råd jag tidigare har snappat upp av metoder för amningsavslut och försökt pröva mig fram när amningsaversionerna varit som värst. 

Ett steg i rätt riktning – mot amningsavslutet – var nog att jag lyckades börja söva E med boken Kaninen som så gärna ville somna. Sen började jag erbjuda vatten och att läsa ”Kaninen” (som han själv säger) vid nattliga uppvak, vilket var mindre populärt hos lille herrn om jag nekade amningen, men om han visste att han kunde få amningen eller läsa ”Kaninen” så gick det lättare.

Dock har mina amningsavslutsinitiativ inte varit särskilt populära, och ska jag erkänna sanningen så har det väl egentligen gått sådär…

Men när jag var på BVC förra veckan berättade jag att jag fortfarande ammar men egentligen kände mig rätt så redo att sluta (WHO rekommenderar ju amning av barn i minst 2 år, och om en månad är ju E två, så…), och nu känns det som om E kanske snappade upp vad jag sa då?

 I måndags kväll så drog han i min tröja och sa ”Hålla tutten”. Då drog vi upp tröjan och tittade på tutten tillsammans och så sa han ”Smaka tutten. Nej.” Och skakade på huvudet med ledsen min. Jag blev SÅ LEDSEN och villa bara ropa ”JO, DET ÄR KLART DU SKA FÅ TUTTE”, men insåg att det var bäst för honom om jag hakade på så jag sa inget och sa istället ”Klappa tutten! Som klappa vovven”. Då skrattade han åt mig och så klappade vi tutten tillsammans, lekte tittut med den, och så vidare. 

Så gjorde vi samma procedur några gånger. Efter ett tag frågade han efter ”Macka” istället, så vi gick och åt lite, lekte med bilar och satte oss sen och såg på Skavlan tillsammans en stund. 

Alltså, åh, jag storgråter när jag skriver det här. Det känns så fruktansvärt sorgligt. När jag tänker på det mer så inser jag att: 

  1. Min lilla bebis har blivit stor.
  2. Jag tar bort nånting som varit en trygg punkt, främsta tröst och närmsta kontakt med mig fysiskt i hela hans liv efter graviditeten. Vilken dramatisk omställning för honom! Och för mig. Vi har ju suttit ihop i 3 år. 
  3. Eftersom jag vet att jag bara vill ha ett barn så förstår jag att kommande dagarna kanske blir dom sista dagarna med amningen för mig i hela mitt liv.

Till slut somnade E med nallen i famnen, vattenflaskan i handen och medan jag läste ”Mamma Mu och Kråkans Jul”, vilket var ännu en premiär för oss. Med mig har han bara somnat när jag har läst ”Kaninen”

Åh, vad det gör ont i bröstet att skriva allt detta. Men varför blir jag då så ledsen? Han var ju inte ledsen. Han grät inte, han skrek inte, han var inte arg… Allt gick bra. 

Men jag tror jag nu har drabbats av insikten att en era är förbi för oss båda, och nu väntar en annan typ av kommunikation, närhet och tröst för oss båda. En så svår vemod som jag känner nu har jag kanske aldrig tidigare känt i mitt liv. Känner mig ganska överraskad av detta eftersom jag själv tog initiativet till ett amningsavslut, men insikterna om vad det verkligen innebär kanske inte riktigt fallit mig in förrän nu. 

Men nu väntar framtiden. Mitt lilla stora hjärta, jag älskar dig ❤️

8 Comments

  1. Sofie november 29, 2016 at 19:30

    Fint att läsa att ni ammat så länge ändå (om man jämför med vad som är vanligt här i Sverige).

    Vi är inte riktigt där än (att sluta) men jag har ju redan börjat tänka på det och funderat hur vi ska gå tillväga. Att läsa bok verkar fint tycker jag!
    När ungefär började du läsa för E på kvällarna? Jag har testat på min Edwin men han är inte alls intresserad…

    Reply
    1. Maja Hurtigh november 29, 2016 at 21:11

      E var helt ointresserad också, men just boken ”Kaninen som så gärna ville somna” var effektiv på E ? inte första gångerna, men efter ett tag tror jag han tyckte det vad mysigt att höra mig prata med honom mjukt och sövande. Nu frågar han själv efter ”Kalle Kanin” ❤️

      Reply
  2. Emma november 24, 2016 at 00:00

    Så fint skrivet. Sitter med en tår i ögat. Jag är snart i samma sits som du. Vill inte heller ha fler barn och försöker ta till vara på amningstiden men känner samtidigt att jag snart vill börja trappa ner (15 mån nu).
    Märkligt men också förståeligt att det blir så emotionellt och stort. Härligt att känna livet starkt ändå. Stor kram till dig.

    Reply
    1. Maja Hurtigh november 24, 2016 at 15:52

      Tack för att du dela med dig, Emma ❤️ Hoppas du kunde finna lite tips och styrka i mitt inlägg! Stor kram ❤️✨

      Reply
  3. Jennyjenny.se november 22, 2016 at 16:31

    Han verkar ju vara med på beslutet men kan verkligen förstå dina känslor. Att det är en period i livet som är slut o aldrig kommer tillbaka. Det är ju ett stort steg för er båda men ni går också igenom det tillsammans och får hitta nya sätt tillsammans. Hur tycker du förresten att boken funkar? Har läst mycket (både bra och dåligt) om den men varit väldigt sugen på att testa 🙂

    Reply
    1. Maja Hurtigh november 22, 2016 at 17:05

      Ja, vi har haft några strider om amningen fram till nu, men det var så fint att han tog initiativ till att avsluta också ❤️ Får se och hoppas att det går lika bra ikväll. Ja, det ska bli roligt att se hur våran kommunikation nu kommer ta form framöver ? Jag tycker boken fungerat bra! Dock tror jag den var en slags öppning för konceptet för honom, så nu gillar han att lyssna på längre böcker och tycker det är roligare att lyssna till mer livfulla böcker ? Men ”Kaninen” är fortfarande en favorit! Här beskriver jag hur det gick till när vi läste i den första gången: http://majahurtigh.se/2016/10/08/kaninen-som-sa-garna-ville-somna/

      Reply
      1. Jennyjenny.se november 29, 2016 at 20:14

        Tack! Ja, andra böcker funkar ganska bra här med. 🙂

        Reply
        1. Maja Hurtigh december 1, 2016 at 12:36

          Ja, nu har jag börjat läsa flera böcker, men när han själv frågar efter ”Kaninen”/”Kalle kanin” vet jag att han själv vill sova ?❤️

          Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.