#openstockholm 

Vårvädret i Göteborg i fredags var fantastiskt. Jag tog av mig jackan och kände mig ändå varm i solen. Flanerade en bit för att hämta ut ett paket på posten. Njöt av promenaden, då jag kunde höra fåglarna kvittra, känna hur den ljumna vinden virvlade runt mitt utsläppta hår, samt känna hur doften av grönska, vår och hav riktigt omslöt mig. Jag kände kärlek till livet och gick till den närmsta blomsterbutiken och köpte med mig ett fång blommor hem – bara för sakens skull. 

När jag kom innanför dörren och fick en lugn minut med telefonen i handen så möttes jag av sociala medier i kris. Människor i kris. Mina vänner – i kris. Jag började leta efter om dom noterat sig själva som säkra. Närmare 250 av mina vänner, på Facebook, bor i Stockholm. Ångesten grep tag om mitt hjärta. Det värsta får liksom inte ha hänt. 

En vän var mitt på Hötorget när det hände. En annan lämnade Åhléns, vid T-centralen, klockan 14:20 – strax innan terrordådet. En tredje blev ett vittne, från ett kontor rakt ovanför. Mängder kunde inte ta sig hem. Folk uppmanades till att hålla sig inne, men det enda alternativet för många att ta sig hem – eller till förskolan för att hämta sina barn – var till fots. Flera mil. Jag väntade tålmodigt för att kunna säkerställa att alla jag kände var i säkerhet. Samtidigt såg jag hur människor började öppna sina hem till främlingar. En kompis fick sova över hos en vilt främmande människa, vid Skanstull. Mitt flöde fylldes av omtänksamhet, då många vänner och bekanta öppnade upp sina hem, med hashtaggen #openstockholm för människor i nöd. 

Jag försöker hålla mig lugn inför det inträffade. Många människor dör varje dag. Det sker brott och våld varje dag. Men när jag sagt god natt till E och hört hans andning bli djup… När jag ser Stefan Löfven hålla sitt pressmöte. När jag ser poliser sammanbitet försöka ta sig igenom en riktigt tung dag på jobbet. När jag tänker på familjerna som har drabbats… Då gråter jag. Tårarna rinner – timme efter timme. 

Det är inte såhär livet ska levas. Vi föds inte för att döda varandra. Vi finns till för att göra oss själva, och andra, så lyckliga som vi bara förmår. 

Mina vänner, tack för att ni visar sådant mod och sådan styrka i en så pressad situation. Tack för att ni öppnar era hem till främlingar. Tack för att ni är så jävla medmänskliga och vackra. 

Stockholm stängdes tillfälligt men började snabbt åter öppnas. Stockholm står starkt. Stockholm knäcker ni inte.

Hans Brun says this kind of attack needs no leadership from organisations like so-called Islamic State, and instead such groups try to take advantage of them.

”They want to increase fear and worry, and increase the pressure on our politicians, so they make bad decisions,” says Hans Brun, at the defence university Försvarshögskolan, to Swedish Radio.

And on the contrary, the way Sweden and Stockholmers have reacted is a setback for the terrorists.

What we have shown is we are a society that takes care of each other. Standing tall. Unselfishly. We don’t back down.” 

Stockholm och Sverige har visat att kärleken segrar över hatet. Idag står Stockholm och Sverige enat. Det värmer mitt hjärta mer än vad jag kan beskriva i ord. 

1 Comment

  1. Pingback: Sociala medier - rykten eller reklam?  - Maja Hurtigh

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.