Aldrig fullkomlig 

Jag skriver ofta självförhärligande om mig själv här på bloggen, och det är förstås ett medvetet val. Jag vill gärna lyfta vad jag gör bra, men sanningen är också att ända sedan jag blev mamma så gör jag faktiskt sällan allting bra samtidigt. 

Vissa dagar är jag en förträfflig student. Andra dagar är jag en god kollega. Vissa dagar är jag en bra vän. Ibland är jag en vass skribent. En del dagar känner jag att jag är en rolig mamma. Men vet du vad? Sanningen är också att när jag är en god kollega är jag ofta en usel mamma. När jag är en förträfflig student försummar jag mina vänner. När jag är en rolig mamma är jag en skitdålig skribent. 

Att vara förälder innebär att aldrig vara fullkomlig. Det är den tuffaste insikten jag har fått som förälder. När jag är bra på en sak så är det alltid något annat som får stå tillbaka, och det kan vara mer kännbart vissa dagar än andra. För det mesta känner jag oftast att jag försummar något, och det kämpar jag ständigt för att inte behöva känna. 

Häromdagen så var jag en frånvarande kollega, men jag var också en bättre mamma än vad jag har varit på länge. Att vara perfekt på allt samtidigt går inte. Att stundvis vara fullkomlig på en sak får helt enkelt ibland kännas som en fullkomlig handling, trots att annat kan få lida parallellt. Ingen kan göra allt samtidigt. 

Så till dig som känner att ingenting nånsin blir perfekt, eller att allt vissa dagar blir halvdant, vill jag bara säga: Om du gör ditt bästa varje dag – utifrån din dagsform – så är det bra. 

Du är bra ❤️

Hur går dina tankar om ämnet?

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.