Ålderism - är du drabbad?
Precis som jag skrev i PR-strategi på sociala medier så driver John Mellkvist en PR-strategi, via sociala medier, för att lyfta ålderism! Ålderism kan, i stora drag, förklaras som fenomenet att samhället nedvärderar äldres arbetsförmåga, på grund av ålder. Detta fenomen försöker Mellkvist motarbeta – bland annat i sin artikel Gubbarna och tanterna blir trendsättare, i Resumé.
Det här ämnet tycker jag är otroligt viktigt, och upplever att det verkligen är på tiden att någon vågar lyfta ämnet ”mångfald” i fler aspekter, i medier. Men jag kan också uppleva att vi alla också borde lyfta hur orimligt det är att kvinnor så sällan syns i diverse medier.
”Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, men förekommer bara i en knapp fjärdedel av det globala nyhetsflödet. Den globala undersökningen Who makes the news – Global Media Monitoring Project Report 2010 visar att andelen nyhetsinslag eller artiklar med en kvinna som huvudsakligt nyhetssubjekt (det vill säga den person som en artikel eller ett tv/radio-inslag handlar om) var 24 procent år 2010.
I Sverige var siffran något högre, 32 procent. Trots en förhållandevis hög medvetenhet och levande debatt om frågan, har andelen varit i princip den samma i Sverige sedan 1990-talet.”
Bilder av sidor inuti Svensk Damtidning, nr 32 2017
I våras sände Kobra ett avsnitt som handlade om kvinnors övergångsålder – även känt som ”menopause” – eller med andra ord ”klimakteriet”, vilket jag skrev om i våras under rubriken Klimakterie-Kobra. Där avslöjade jag också att jag gärna läser Svensk Damtidning eftersom det är en av få tidningar som lyfter och skriver om äldre kvinnor. Jag tycker verkligen att det är tragiskt att äldre kvinnor plötsligt ses som utdaterade och obrukbara på en helt annan nivå än hur äldre män ses. Är det för att kvinnor går igenom klimakteriet? Bör kvinnors duglighet endast baseras på huruvida de kan föda barn eller inte? Svar: Nej, självklart inte.
På samma vis är det lika märkligt för mig att unga är så illa representerade i medier. Nu i sommar så publicerades min artikel Barn borde få synas och höras fritt – även på nätet, i GP. Där berättade jag om den nya lagstiftningen som snart kommer införas, på sociala medier.
”I april 2017 antog EU den nya dataskyddsförordningen, GDPR, som innebär att Sverige kommer att vara tvunget att införa en åldersgräns på internet. Med den lagen kan barn och unga under 16 år att behöva målsmans tillstånd för att kunna registrera sig på hemsidor som lagrar personuppgifter, såsom i exempelvis sociala medier. Nu i dagarna presenterar regeringen en utredning med förslag på hur den svenska lagstiftningen ska anpassas till den nya förordningen.
[…]
Av 4 614 artiklar så fick unga upp till 25 år endast komma till tals i 4,4 procent av fallen, i Ung Media Sveriges och Svenska Journalistförbundets gemensamma utredning Unga i Medier. När vuxna inte lyfter ungas röster i medier, parallellt med att unga nu själva inte får hävda sig, vad kommer då hända med samhället? Kommer unga verkligen kunna känna sig sedda och hörda? Kommer de kunna intressera sig och ens förstå nyttan med demokrati i samhället?
Bara det faktum att unga knappt kommer till tals i medier, och att frågan om ungas tillåtelse till närvaro på sociala medier knappt har synts till på dagordningen, menar jag tydligt visar att unga ändå behöver få ha en egen röst – och då även på nätet. Demokrati och yttrandefrihet bör finnas till för alla. Även barn borde få synas och höras.”
Summa sumarum är att när vi pratar om mångfald så behöver vi prata om män och kvinnor, gamla och unga, hetero och homo, vita och mörka, samt fattiga och rika. Fördomar skadar mer än de förbättrar.
Samhället behöver alla människor, och att exkludera en hel grupp på grund av fördomar är inte bara förkastligt. Det skadar dessutom vårt demokratiska samhälle.