Konservativa vindar viner kraftigt

Vilken fantastisk sommar vi har varit välsignade med, sommaren 2018!

Det har varit dubbla känslor för mig, inför vädret, när bränder härjat och bönder blir av med både foder och djur, samtidigt som en själv har kunnat njuta av det vackraste sommarvädret på många år – en sommar då jag dessutom till stora delar har varit ledig! Högsommarvärmen, klimatförändringar, lycka och klimatångest har funnits sida vid sida.

Andra tankar som har gäckat mitt stilla sinne i sommar är hur utfallet av valet, hösten 2018, blir.

Radikala vindar viner

Jag är rädd för att ett parti med opålitliga ledare ska ta över vårt land och förändra det i grunden, för alltid.

Genomslagskraften som Sverigedemokraterna har på sociala medier är enorm, och faktaresistensen hos denna väljargruppen verkar vara omfattande. Ett parti som finns i en tid då radikala krafter generellt sett växer sig allt starkare.

Det är skrämmande att se hur snabbt saker kan förändras. Kraftiga högerradikala vindar blåser i Europa, och risken att Sverige blir en mer konservativt formad nation verkar öka sig allt starkare för var dag som går.

”Det SD kallar en “frihetsreform” gjorde förr att kvinnor fick be maken om hushållspengar. Något som i sin tur gjorde det svårare att skiljas. Med vilka pengar köper du bostad och försörjer barn? Att stanna i äktenskapet – hur olyckligt eller våldsamt det än är – blir enda utvägen. Vill du bestämma över din egen kropp? Aborträtten, som kvinnor stridit och dött för, ska tryckas tillbaka. SD vill flytta gränsen för fri abort från vecka 18 till 12.”

Pernilla Eriksson, Aftonbladet 

Men det beror förstås på fler faktorer än enkom på klimatförändringar och invandring. Det beror förstås på fler faktorer än Sverigedemokraterna, som parti. Såsom exempelvis faktorn att kvinnor får allt bättre betyg och utbildning än män. Såsom att kvinnor kan välja bort att vara tvungen till att ha en pappa till sina barn. Såsom att kvinnor blir allt friare och oberoende män, tack vare förskola, bättre ekonomiska förutsättningar, och så vidare.

Såsom den faktorn att män därmed lockas till att göra radikala val för att behålla – eller återta – kontrollen och makten.

Beslöjad kvinna – en trygg kvinna?

Häromdagen stod jag i kön på Zara (en spansk klädkedja), där det bakom kassan visades en lång reklamfilm där alla kvinnor bar långärmade överdelar, långa kjolar och slöja.

Det är lätt att avfärda sådant med att det är ”trendigt” med heltäckande kläder, och att det kan tolkas som ett annat sätt att långsiktigt arbeta för att skapa ett mer inkluderande samhälle, och att motverka polarisering.

Samtidigt så påminner det mig kraftigt om när jag var i Turkiet år 2014 (ett år före konflikterna där tog fart på allvar), där det fanns starkt konservativa områden, och mer Europeisk-liknande områden. Ett land där varenda kvinna på reklampelarna bar slöja.

Turkiet 2014

Att hälften av kunderna i Zara-butiken dessutom bar slöja, och hälften inte, förstärkte känslan av att vi befinner oss i ett slags skifte, i tiden.

För ett tag sedan började jag själv alltmer använda längre kjolar, och det handlar dels om att jag uppfattar det som trendigt, men också för att jag känner mig alltmer lättklädd i samhället, ju fler beslöjade och heltäckta kvinnor jag möter på stan.

Jag har inga problem med att kvinnor bär heltäckande kläder och hijab, och det är ju mycket möjligt så att de inte har några problem med att jag inte gör det. Jag har också haft samtal med många beslöjade kvinnor som menar att de känner sig vackra inför gud i slöja, och att de helt och hållet gör det för sin egen skull, och absolut inte för någon annan.

Ändå oroar det mig att det är män som fortsätter bestämma hur saker ”ska” vara. Jag är själv absolut påverkad av samhället jag lever i, och försöker anpassa mig till en värld där män sätter villkoren. Jag spenderar en stor del av mina inkomster på kläder och trender eftersom jag förstår att det påverkar mina förutsättningar i vardagen. Män klär sig i skjorta och kostym och kvinnor i smink och trendiga kläder. Jag förstår det sociala spelet. Jag förstår också att jag är en del av det, hur jag än agerar. Och ibland så tänker jag att ”Tänk vad skönt det hade varit om alla såg likadana ut i slöja och heltäckande kläder, där alla kunde leva utan att behöva oroa sig för vikt, begynnande finnar och rynkor som kan påverka vilket typ av bemötande vi får i samhället, baserat på hur vi ser ut”.

Ändå. Ändå oroar det mig att vi alltmer lämnar ett samhälle där jag får vara den jag vill vara. Att de friheter jag har som kvinna ska begränsas. Att mina friheter kommer begränsas i ursäktande former som ska handla om att ”skydda” mig, men som i själva verket handlar om att kontrollera mig.

Det kan oroa mig att jag – som ogift, ensamstående kvinna – ska behöva ha i åtanke och reflektera över att jag i ett konservativt samhälle skulle uppfattas som en person utan ”manligt” beskydd. Det kan oroa mig att en sådan aspekt skulle kunna påverka min framtida livskvalitet, i ett konservativt Sverige.

Jag är rädd. Jag har alltid varit rädd för världen jag lever i, och försökt anpassa mig, efter bästa förmåga. Men samtidigt som vi kvinnor aldrig tidigare i historien haft det så bra som vi har det nu, så undrar jag ibland om det kanske ändå inte är den svåraste tiden vi lever i är nu. Nu, då de ”nya” reglerna ska etableras i samhället – eller visa sig vara så löst rotade att de snart försvinner lika fort som de kom.

Rädslan är inte min bästa vän, men den finns ändå hos mig. Och jag önskar varje dag att jag visste hur jag borde hantera rädslan, och samhället jag lever i, på bästa möjliga vis.

Jag önskar att jag visste vilken väg som faktiskt är den bästa vägen framåt.

Hur går dina tankar om hur politiken utvecklas? Vilken väg tror du är den bästa vägen framåt? 

Hur går dina tankar om ämnet?

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.