Dialogen som utmanar debatten

Dialogen som utmanar debatten

Ett av de mest spännande begrepp jag har studerat, under hela min utbildning på Medie- och kommunikationsprogrammet, är begreppet ”dialog”. ”Dialog?”, tänker du kanske nu. ”Det är ju ett ord som var och varannan människa känner till och använder dagligen. Varför skulle det begreppet vara särskilt intressant?”. Jo, det ska jag förklara för dig nu.

Begreppet ”dialog” är ju mycket riktigt ett begrepp som alla känner till, mer eller mindre, men väldigt lite forskning finns i ämnet – sett till hur många som faktiskt påverkas av dialog (det vill säga: ungefär alla människor på denna jord). Har du själv exempelvis nånsin funderat över vad som skiljer dialog från debatt?

På Göteborgs Universitet forskar Maria Sjögren om dialog, men hon är också en av få dialogforskare som jag känner till, i hela Sverige. Och ändå – ändå (!) – så är det just dialog som de flesta människor ägnar sig åt hela dagarna. Inte minst idag – tack vare internet och sociala medier. Därför ger jag dig nu en crash course i ämnet, utifrån forskningen och vetenskapen!

Dialogen som utmanar debatten

Forskningen om dialog har ofta sin utgångspunkt i Habermas forskning om deliberativ demokrati.

Det normativa (prescriptive) sättet att se på dialog anses vara särskilt relevant för kommunikationsteoretiker och -utövare eftersom dialog då avser alla identifierbara stunder av kontakt mellan alla människor. Detta perspektiv utgår jag från, här nedan.

Vad är dialog?

Definitionen av konceptet dialog ger vanligtvis uttryck för att en dialog handlar om en tvåvägs- eller flervägskommunikation. Att tillhandahålla information till någon eller att hålla tal och predika för någon i en envägskommunikation handlar inte om en dialog, utan då handlar det om en monolog.

Dialog är att ”tänka tillsammans”

Forskaren Bohmian definierar dialog som att ”tänka tillsammans”. Bohmians tillvägagångssätt definierar dialog som en specialiserad form av samverkande kommunikation som betonar interpersonella win-win-relationer. Forskarna Goddall och Kennett menar att uppnådd dialog ofta resulterar i en fördjupad förståelse för både sig själv och andra.

Forskarna Kent och Taylor menar att deltagare i en dialog demonstrerar ”förmågan att lyssna utan att förutse, störa, tävla, motbevisa eller förvränga betydelser i förutbestämda tolkningar”. Kent och Taylor menar också att dialog inte är synonymt med ”debatt”, utan är snarare mer besläktad med en konversation mellan älskare där var och en har sina egna önskningar, men söker den andras goda.

‘‘Achieving dialogue often results in a deepened sense of connection between oneself and others” – Goddall & Kennett 

Forskaren Kent menar att dialog är ett one-on-one relationsverktyg. Dialog handlar inte om masskommunikation. Dialog representerar en ge och ta-relation som uppstår mellan två personer eller i små grupper som följer strikta regler för att upprätthålla rättvisa, förtroende och möjlighet för alla inblandade att uttrycka deras åsikter. Dialog handlar om en orientering mot kommunikation med andra, inte om en enkel procedur eller process. Dialogiska möten kan bygga långvariga relationer, men dialog som ett professionellt verktyg är mycket mer än så, enligt Kent.

Dialog i praktiken

Konsensus är ett ideal i mycket forskning om dialog. Genom det rationella samtalet menar forskaren Habermas att dialogen kommer resultera i ett förslag där alla är överens och att dialogen har lett till konsensus.

Konsensusbegreppet kan läggas på två nivåer, enligt Habermas, vilka definieras som den formella ramnivån respektive den innehållsliga nivån. Han menar att på ramnivån handlar det om att det bör finnas en gemensam idé om hur samtalet ska gå till, och det innehållsliga handlar om att det bör finnas en gemensam idé om vad det är det ska talas om.

Hur går dina tankar?

Allt ovan beskrivet är förstås bara små, små delar av forskningens perspektiv på dialog som är så otroligt intressanta, och då inte minst sett till sociala mediers uppgång – och fall?

För visst är vi väl trötta på allt detta debatterandet? Visst längtar vi nu efter fler fördjupade diskussioner och färre hetsiga monologer? Sett till exempelvis samtalet om ”constructive journalism” och ”participatory journalism” så tycker jag att mycket pekar på att fler än jag känner så. Och jag tror att journalistikens och sociala medier överlevnad hänger på att man lämnar större plats för dialogen än debatten. Eller vad tror och tycker du?

Är du trött på det vinklade, enkelspåriga samtalet på sociala medier? Längtar du också efter mer fördjupade och nyanserade samtal och dialoger, snarare än hetsiga debatter online?