Göteborgare på mediernas dejtingkarta?

Allt i livet handlar om balans. Och i vissa perioder i livet så behöver vi ibland än det ena och än det andra.

För egen del så tenderar jag att sluta mig när jag står inför något helt nytt att erövra – om så bara i tanken. Då behöver jag sortera mina egna tankar innan jag kan fokusera om och blicka utåt igen.

Det är som om att när jag skruvar lite på plattformen jag står på så behöver jag navigera om mig på nytt. Det gör mig visst rätt så fåordig också, har jag märkt genom åren. Som att jag känner att innan jag fortsätter springa framåt så behöver jag peka ut riktningen om vart jag är på väg och kan uttala mig. Är uppenbarligen viktigt för mig att göra så. Och kanske är det inte så ovanligt.

Så förlåt för mina knappa uppdateringar emellanåt – men please, bare with me! Jag hoppas du litar på att jag delar med mig av reflektioner när jag har något vettigt att säga.

Vad händer i livet just nu?

Den här hösten har varit full av spännande nya utmaningar, äventyr och upplevelser!

Nu i höst har jag antagit min nya roll som PR-konsult på Andréasson PR, här i Göteborg, och mycket är fortfarande nytt för mig. Men nu börjar åtminstone delarna falla på plats och jag vet vad som funkar bra för mig.

På Danny Saucedos The Run(a)way show med fantastiska Nina Malmström, På smällen-Emma och Josse Moberg, tack vare Göteborgsmamman och Eventolutions <3
Spana in den lyckliga minen på mig över att få hålla fina Evelina Nordbergs alldeles nykläckta bebis, på eventet hos Sovkoncept <3
På dukningsinspirerande NK-event tack vare Göteborgsmamman och Eventolutions igen, med goa Evelina Nordberg, Annika Pettersson, Nina Malmström, Theodora Larsson, Johanna Toftby, Malin Granat, Josefin Moberg, Carolina Åberg, Erika, och fina Eleonor.

Förutom nya jobbet så har jag också fått den stora äran att få delta på en massa kul events med magiska Malin Granat, Göteborgsmamman, och hennes fantastiska business Eventolutions. Så jag har verkligen haft fullt upp med nya jobbet, att hämta och lämna till sonens fritidsaktiviteter, och så vidare.

Jag sjunger Mozarts Requiem med Göteborg Domkyrkas Domkyrkokör, Gustavikör och solister tillsammans med symfoniker från Göteborgsoperan, under ledning av Michael Sager.

Nu i höst började jag också sjunga i Göteborgs Domkyrkas Domkyrkokör, efter ett långt uppehåll från körerna där, vilket har varit superkul! Att rivstarta terminen med mitt absoluta favoritverk genom åren – Mozarts Requiem – kunde inte heller gett mig en bättre start i körerna.

Så både jobb och fritid har varit fullspäckat på alla sätt och vis under hösten och det har varit sååå roligt! Så tusen tack till Eventolutions för inbjudan till alla dessa fantastiskt roliga events, tack till Andréasson PR för en spännande start på nya jobbet och tack också till goa Domkyrkokören för en flygande nystart med sjungandet igen, efter en lång sångpaus under småbarnsåren.

Men utöver alla dessa roliga nyheter i höst så har jag också under det senaste halvåret funderat en hel del på det här med att dejta. Hur är det bästa sättet att dejta när man har barn? Hur bör det egentligen gå till?

Hur lyckas en med att dejta?

Det är inspirerande att se hur andra ensamstående får vardagen att gå ihop och om hur de hittar kärleken.

Som att få ta del av Magdalena Graafs livshistoria när hon berättar om hur hon mötte sin man Filip. Hon har trots allt varit gift och har flera barn sedan tidigare, men ändå verkar lyckas hon träffa rätt i kärlek.

Själv förstår jag inte hur andra med barn gör för att lyckas dejta. Hur hittar man egentligen mannen i sitt liv? Varför verkar det så enkelt för alla andra att hitta rätt – men inte för mig?

Om att dejta när man har barn

Att dejta när man har barn på heltid tycker jag, personligen, inte är särskilt lätt. Men kanske gör jag det svårt för mig? Jag vet inte.

Det är liksom gulligt när män hör av sig och frågar om när man kan ses och att de blir förvånade när mitt svar liksom är ”Jag vet inte. Kan jag återkomma?”. För faktum är ju att varje vaken sekund som jag inte är på jobbet så ansvarar jag ju för mitt barn – såväl morgon som kväll – och det verkar många ha svårt för att kunna förstå och verkligen ta till sig på riktigt.

Nu har jag otroligt mycket fin uppbackning från både familj och vänner som är sååå fina och ställer upp som barnvakter för mig i tid och otid. Men så kommer ju den här lilla detaljen så småningom fram också: Jag tycker ju om att vara med min son. Jag tycker om när det är han och jag hemma på en onsdag och bara lagar middag, kollar på film och kramas i soffan. Och när man dejtar så är det som om den enda tiden jag kan vara med dejten är genom att sätta min son åt sidan – och det vill jag ju inte!

Samtidigt så är det kanske inte så vansinnigt hett då att dejta någon som kan ses exklusivt med typ var tredje vecka… Jag förstår det. Och då är det förstås bra om dejten kan tänka sig träffa sonen hyfsat snabbt.

Men OJ vad nervösa män jag träffat blivit när jag bjudit in dem till att träffa sonen!

Min son är inte din

För mig och sonen är det inte märkligare med att introducera en man till familjen än vad det är att introducera en ny kompis till familjen.

För mig är det liksom helt odramatiskt att introducera min son till en ny ”kompis” till mig.

”Vad ska sonen säga om att jag ligger med hans mamma!?”

Men män verkar bli nervösa och darrar plötsligt som frusna asplöv i vinden av bara tanken på att träffa en dejts barn. Jag kan riktigt höra hur tankarna går: ”Vad ska sonen säga om att jag ligger med hans mamma!?” (som om min son, på snart 5 år, har någon som helst tanke på, eller aning om, vad det innebär), men också ”Ska jag nu möta min eventuellt framtida SON!?”.

Det är förstås väldigt charmigt att de har så höga tankar om sig själva och att de bara genom att titta på min son också omedelbart blir en fadersgestalt för honom. Men genom att tänka så så tror jag också de bygger orimligt höga förväntningar – på både mig, barn och sig själva – när de föreställer sig ett första möte med ett barn.

Bara för att män träffar min son för första gången så betyder det ju inte att allt är avgörande på ett första möte, eller att det ens kommer bli ett särskilt bra första möte. Det kanske till och med – och högst troligtvis – blir ett rätt så kasst första möte.

För här kommer breaking news: Barn är bara barn! Barn är som barn är mest. Och detsamma gäller givetvis min son. Han kan plötsligt gråta över spilld mjölk, få ett utbrott över att jag inte lyssnar på bara honom när han pladdrar på dagarna i ända om transformers, likväl som han kan gapskratta åt mina taskiga mammaskämt och plötsligt ge mig en varm kram och säga ”Jag älskar dig, mamma”.

Tid är min största bristvara

För let’s face it: När barn är med så är det ett stort fokus på barnet/barnen, (även om det såklart är bra om alla i rummet kan få plats). Allt annat är rätt skumt. Men att i ett första möte då sätta press och förväntningar på barnet om att han ska vara på ett visst sätt inför en ny vuxen när den vuxna träffar barnet för första gången gör mig otroligt stressad.

Visst, jag har kanske någon gång mött barn som inte låter ett knyst. Men ett sådant slags barn har jag inte fått. Och på sätt och vis är jag väl glad för det, för det hade väl kanske varit trist i längden.

Men här kommer då det riktigt kluriga i det hela att lista ut: Det är så svårt för mig att tänka mig dela ett liv med någon som inte älskar min son lika mycket som jag älskar honom. Men att älska någon sker ju aldrig över en natt. Sånt tar tid. Och det gäller ju både barn och vuxna.

Och då kommer vi tillbaka till den onda cirkelns början: Tid är min största bristvara.

Så hur gör man för att lyckas dejta med barn? Är det en omöjlig ekvation? Det är lätt att misströsta ibland.

Enastående kvinnor som lyckas dejta

Men därför är det då så inspirerande för mig att få ta del av hur andra kvinnor lämnar en relation, men sen inte alls tvekar eller ser hinder för sig själva när de går in i nya relationer.

Jag tycker exempelvis det är sååå inspirerande att få ta del av om hur På smällen-Emma och hennes fästmans första dejtingtid såg ut och blev så glad över att läsa hennes så fina svar till mig om hur hon lyckades träffa sin fästman. Emma var bara ensamstående i knappt ett halvår innan hon träffade sin nu blivande man!

Jag och goa Theodora Larsson, på NK <3

Sen var det också så roligt att få träffa fina goa Theodora Larsson på ett av Granats, Göteborgsmammans, läckra events från Eventolution, och att få höra Theodora berätta om hur hon träffade sin fina man via realityserien Ensam mamma söker.

Det är också kul att kunna följa Isabella Löwengrip och få ta del av hur hon fortsätter dejta på som om inga hinder finns genom alla möjliga olika typer av livskriser – och just nu då ingen mindre än en av Sveriges största fastighetsägare: Erik Selin.

Jag kan liksom inte låta bli att tycka att det är roligt genom att se att Löwengrip dels inte tvekar över att träffa någon på annan ort. (Det kan jag tycka är lite skrämmande – går det att bygga hållbara relationer på distans? Lär man verkligen känna varandra på djupet då?) Men också att hon sätter Göteborg på mediekartan lite, i likhet med hur Bianca Ingrosso gjorde detsamma genom att dejta Philippe Cohen.

Göteborg endast intressant när det handlar om dejting?

Sen är det förstås på ett sätt lite löjligt att media hellre skriver om män i Göteborg först när de dejtar kvinnor i Stockholm. Vart finns medielogiken i det?

Jag är den förste att instämma med Emanuel Karlsten när han påpekar att medier i Sverige måste blir bättre på att bjuda in experter från hela Sverige, och sluta med att endast bjuda in experter från Stockholm.

Jag bodde i flera år på Söder i Stockholm och, ja, det var inte sällan som jag suckade djupt inombords över stockholmares lilla bubbla och ibland smärtsamt uppenbara oförstående inför att resten av världen faktiskt inte cirkulerar kring Stockholm och tycker att Stockholm är världens centrum.

Att Sveriges alla smartaste människor otroligt nog faktiskt inte är samlade just i Stockholm verkar inte ens finnas på kartan för vissa.

Det synsättet i Stockholm gör att man nästan tycker lite synd om stockholmare ibland. Att de liksom på riktigt tror att den enda, sanna glädjen kan finnas i Stockholm. Särskilt eftersom vi göteborgare också vet att Göteborg och västkusten ständigt vinner undersökningar, utnämningar och priser efter priser för att vara världens bästa stad på flera vis. Något som mediesfären i Stockholm kanske lever i förnekelse kring? Just sayin’.

Men kanske vassa, kvinnliga medieprofiler kan fortsätta sätta Göteborg på kartan genom att dejta våra goa göteborgare? Kanske Margeaux Dietz står på tur? Det återstår att se.

Hur går dina tankar i ämnet?

Hur känner du inför att dejta? Har du någon gång dejtat, som ensamstående på heltid? Har du dejtat någon som har barn, och fått bonusbarn? Hur gick det?

2 Comments

  1. Lexochlogan november 9, 2019 at 19:04

    Fina Maja, alltid lika kul att träffa dig ♥️ Ja man blir inspirerad hur dessa fina tjejer hittat kärleken. Hade ingen aning om att du var ensam. Jag är ju personen på ”andra” sidan, min man hade ju två barn sedan innan och det har inte alltid varit lätt det heller, men kärleken övervinner allt, så är det. Hoppas du träffar den där rätta och att vi ses snart igen

    Reply
    1. Maja Hurtigh november 9, 2019 at 19:13

      Åh, tack detsamma fina Therese! Tusen tack för alla vackra bilder från dagarna tre också! Du är en så fantastisk fotograf 😍 Har tappat track på bilderna nu, men säg gärna till om jag glömmer tagga dig nånstans!!! Så kul att höra att du var på andra sidan! Hur fick ni det att funka? Vad gjorde att du trivdes i situationen? Jag är så imponerad av alla fantastiska bonusföräldrar världen över. Själv har jag ju en bonusfarmor som jag är så otroligt tacksam över att ha i familjen och kan inte tänka mig ett liv utan henne ❤️ Drömmen är ju såklart att träffa någon att dela livet med, och då känns det så kul att få inspiration i så många fantastiska kvinnor omkring mig 🌟 Stora varma helgkramar till dig och hela goa familjen! 💫

      Reply

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.