Är alla frågor okej? 

I vår samtid så går det verkligen att välja sina diskussioner. På nätet kan du i princip vara vem du vill, tycka vad du vill och säga vad du vill. Det resulterar förstås i att det finns många som använder möjligheterna att skapa debatt till att bara skapa osämja. Personer som ”hatar” och ”trollar” på nätet. Men jag undrar – hur kan vi särskilja trollen från vanliga människor med korkade frågor? Och hur mycket energi behöver vi ödsla på dom personerna?

Natashja Blomberg/Lady Dahmer luftar sina tankar i inlägget Får man testa sina tankar öppet? Blomberg skapade en av dom största feministiska grupperna på nätet, och där kan tonen snabbt bli rätt så hetsk och folk uppmanar mindre kunnande att ”läsa på” snarare än att dom själva förklarar varför dom är av annan åsikt – alltså förminskar/fördummar hellre än att inte svara på frågan alls. Ibland tas så kallade ”dumma frågor” bort. 

Jag tänker att i ett diskussionsforum så borde väl alla frågor vara tillåtna? Det är väl snarare svaren som det kan ställas högre krav på?

Att ta bort en fråga eller svara fördummande/förminskande på en fråga är ju inte särskilt konstruktivt för någon? Jag undrar hur folk gör när dom får ”dumma” frågor i ”verkliga livet”? Då går det ju knappast att radera en fråga eller hånskratta åt alla dumma frågor en får. Eller är det så att ni som fördummar andra i diskussionsforum också hånskrattar åt barns alla frågor? Frågor från barn kan ju liksom också vara rätt så ”dumma”. 

Jag tänker att när en fråga ställs och en person vill svara så får väl personen svara på den nivån en mäktar med i stunden – men undvika fördummandet. Att välja ta bort en fråga/förminska någons upplevelse leder knappast till större kunskapsrikedom hos någon? Det finns fler val. Som att välja att inte svara alls eller svara på den nivån en orkar i stunden. 

Dessutom så tror jag att när en väl väljer att svara på frågor så är det väldigt lärorikt för en själv. När ens egna sensmoral och åsikter ifrågasätts så kan en själv tvingas söka nya svar både inom sig själv och tvingas söka ny information bortom den tidigare kunskapen. För varje gång en svarar på en fråga så förfinas ens egna svar. Och ibland så händer det ju även att en själv faktiskt kommer till nya insikter… Kanske till och med ändrar sina åsikter helt och hållet. 

Jag är idag av åsikten att det mest respektfulla sättet att bemöta en ”dum” fråga på diverse diskussionsforum är att antingen inte svara alls, faktiskt säga att en inte vill eller orkar svara och anledningen till det (och då duger självklart inte anledningen att ”du är dum”, för då hamnar vi ju i sandlådan), alternativt svarar så långt en orkar för ögonblicket. 

Jag själv är ju en av dom som verkligen haft dumma frågor till feminister och hade personligen aldrig kommit till mina feministiska insikter om inte Blomberg, med flera, verkligen hade orkat svara på mina frågor genom åren. 

Så sammanfattat vill jag påstå att jag verkligen tror på dom klassiska orden: 

”Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar”