En fyrkantig person 

Min vän Johanna sa till mig sa för några veckor sedan att ”Jag kan uppfattas som så fyrkantig” och jag kan bara instämma med henne. Inte nödvändigtvis att hon är det, men om att detsamma måste gälla mig. 

Jag kan vara så rak i min kommunikation att folk omkring mig nog ofta häpnar. Det stämmer nog inte riktigt överens med det övriga i min person, som är att jag är otroligt inkännande av människors reaktioner. Därför kan jag ofta hamna i väldigt märkliga situationer som jag upplever är stela, men förstår inte varför. Det lustiga är att jag nästan aldrig inser i stunden hur fyrkantig jag måste uppfattas förrän flera dagar, veckor eller år senare. 

En sådan situation uppstod för några veckor sedan. Jag mötte en företagsledare och hade väldigt tydliga mål med mitt möte med honom, vilket var att jag 1) Vill gärna jobba där 2) Få reda på vad han söker för personer till företaget, så jag kunde ha möjlighet att redan nu under utbildningen anpassa min utbildning till vad som efterfrågades. 

Så, helt uppladdad kl 07:30 på morgonen (efter att ha blivit väckt kl 04:00 på morgonen av sonen), möter jag VD: n och uppfattar det som om tiden jag har att prata med honom är knapp, så jag hasplar ur mig:

”Okej, jag undrar över vad du söker hos personer du anställer?” 

Hahaha, alltså jag skrattar så jag gråter nu när jag skriver detta! ? 

Det blev en väldigt stel stämning – förmodligen för att han inte alls var inställd på att få en sådan rak fråga tidigt på morgonkvisten – och NU, flera VECKOR senare, inser jag att en ofyrkantig person förmodligen hade frågat sin första fråga som något i stil med ”Hur har din morgon varit?”. Eller ännu hellre: inte sagt särskilt mycket alls. 

När jag berättade detta för min pappa (som tidigare har varit företagsledare) och frågade hur han hade uppfattat mig i den situationen så skrattade han otroligt nog inte utan ryckte på axlarna och svarade snällt:

”Det blir nog bra. Du får fila lite på kanterna bara.”