Under de senaste veckorna så har jag deltagit på en hel del event via Bokmässa/Mediedagarna i Göteborg, Sveriges Kommunikatörer och Byråsamarbetet. Kommunikationsnyheterna praktiskt taget haglar över mig!

Dessa inspirationsperioder är så fantastiska på så vis att många nya kunskaper tar form, men samtidigt så kan det ju också innebära att tid för reflektion och tid för att skriva ned spaningarna hamnar i skymundan. Dock så kan jag lova att många nya, färska spaningar är på ingång, även om jag fortsätter suga på karamellerna för mig själv ett litet tag till.

Men en spaning som jag kan dela med mig av redan idag är min kommunikationsspaning och påverkan tillsammans med Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson.

Normkritiskt perspektiv med ”gender swap”

Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson höll nyligen en föreläsning för kommunikationsbyråerna som är en del av Byråsamarbetet, här i Göteborg.

Byråsamarbetet är Göteborgsbyråernas samlade gensvar på #metoo-rörelsen och #sistabriefen-rörelsen som tog sin första form hösten 2017. Idag är över 70 byråer medlemmar, och så är även Ung Media Sverige, som många av er säkert känner till att jag är styrelseledamot för.

Tomas Gunnarssons föreläsning var full med exempel på hur en absolut inte ska göra när en kommunicerar, och tips på hur en kan tänka genusmedvetet och normkritiskt när en arbetar med bild och formspråk.

Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson, Foto: Maja Hurtigh

En personlig favorit – gällande exempel på misslyckat normmedveten kommunikation – är Länsförsäkringarnas reklamkampanj som illustreras på presentationen ovan, som även går att läsa om hos Dagens Media. Reklamkampanjen togs ned strax efter att Tomas Gunnarsson skrev kritiskt om den.

Och det kan jag tycka att de gjorde helt rätt i! För på den här kampanjen så står kvinnan och ler, håller en hand i håret och säger ”Det hade väl ingen trott, att jag skulle äga min egen bank”, samtidigt som mannen står självsäkert, med armarna i kors, och säger ”Självklart äger jag min bank. Gör inte du det?”.

Kvinnan talar förminskande och ursäktande och sig själv, samtidigt som mannen hävdar sig själv. En uppenbar uppdelning av personer i snäva, stereotypa normer. Väldigt tröttsam kampanj att se.

Om vi tänker oss att situationen hade varit tvärtom – att mannen porträtterades som kvinnan och att kvinnan porträtterades som mannen – så hade kampanjen förmodligen uppfattats helt annorlunda.

Normkritiskt perspektiv kan skapas med ”gender swap”

Efter Tomas Gunnarssons inspirerande föreläsning frågade jag Tomas om han kunde tipsa mig om hur jag själv kan tänka för att ta genusmedvetna fotografier! Tomas tipsade mig då bland annat om att ett enkelt sätt att skapa maktbalansen i en bild är att se till att personerna på fotografiet hamnar i jämnhöjd.

Maja Hurtigh & Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson, Foto: Maria Alexén

Detta tipset passar mig väldigt bra! För ett typiskt ”problem” när jag hamnar på bild är att eftersom jag är en kort kvinna så tas oftast bilder på mig ovanifrån, och bildens perspektiv anpassas mest till den som är längre. Då skapas ofta en slags maktobalans i bilden av mig, och särskilt vid de tillfällena då andra dessutom tar tillfället i akt att till och med ”hänga” på mig – ungefär som om jag vore en möbel.

På bilden ovan så leker vi med detta och gör en så kallad ”gender swap”. Bildens maktbalans ändras när Tomas hamnar i jämnhöjd med mig. Att jag lägger en arm runt Tomas förändrar också maktbalansen i bilden. Håller du med om att det blir en annan slags maktbalans i den här bilden, än vad som hade kunnat bli om vi inte aktivt tänkt på allt detta, när bilden togs? Om Tomas hade hängt på mig, som en möbel?

Vi provade även ett annat arrangemang, där jag övade på att se allvarlig och självgod ut (mer likt hur män ofta porträtteras på bild), och där Tomas övade på att se mjuk, vän och beundrande ut (mer likt hur kvinnor ofta porträtteras på bild).

Jag tycker att resultatet blev mycket tankeväckande! Hur går dina tankar när du ser bilden nedan?

Maja Hurtigh & Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson, Foto: Maria Alexén

När jag kom hem frågade jag min son (snart 4 år) vad han tyckte om fotografiet och han svarade att ”Den är söt”. ”Vem är söt?”, frågade jag. ”Hon”, svarade han, och pekade på Tomas… Sedan frågade sonen ”Varför ville du inte krama honom där?”. När jag berättade detta för Tomas så svarade han att ”Ska börja säga det om kavajmän som blir tittade på så av beundrande kvinnor, när jag föreläser. ’Hur länge ska hon behöva vänta på en kram!?!’”

Visst kan vi väl vara överens om att det problematiska, i den normativa gestaltningen, ligger i just detta? Att vi inte höjer på ögonbrynen när män gestaltas som narcissistiska, självupptagna personer, och att kvinnor porträtteras som passiva mähän. Att en kvinna som står och väntar på en kram, och inte får det, är något normalt – och kanske till och med eftersträvansvärt. Att män kan agera känslokallt och ignorant, och att det faktiskt kanske är något som vi till och med förväntar oss av män.

När kvinnor och porträtteras så, så höjer vi inte alls på ögonbrynen, medan barn – som ännu kanske inte färgats så mycket av patriarkala strukturer – undrar varför den stackars trånande kvinnan inte får någon kram.

Men att uppmärksamma den här typen av problem, och lyfta ett normkritiskt perspektiv på porträtt, kan faktiskt ge ringar på vattnet!

Bara några dagar efter att jag och Tomas Gunnarsson delade bilderna ovan så lade Isabella Löwengrip upp sin bild ovan på sin instagram isabellalowengrip. En tillfällighet? Kanske. Men jag har heller ALDRIG tidigare sett Isabella Löwengrip porträtteras på detta viset, och det är inte alls otroligt att mina och Tomas bilder inspirerade Löwengrip, eller någon i deras team. Oavsett: Snyggt drag av dig som ligger bakom detta fotografi!

Vill du veta mer?

Vill du ta del av fler snabba kommunikationsspaningar? Spana gärna in mina mikrospaningar från Bokmässan/Mediedagarna i Göteborg på min instagram majahurtigh, på min instastorie Meg2018.