Från antifeminist till feminist

Jag och Natashja Blomberg/Lady Dahmer 

Dom som  har känt/följt mig länge vet att jag – när jag var yngre – bloggade antifeministiskt och drömde om ett hemmafruliv. Jag ville – till synes – ta hand om barn, hem och inredning och inte göra nånting annat än att älska man och barn och ta hand om dom. Vem vet – om jag hade valt en man som var mer rätt för mig så hade jag kanske fortfarande närt den drömmen? 

Men som det var för några år sedan så debatterade jag flitigt med Natashja Blomberg – aka Lady Dahmer – om ämnet Kvinnans roll i samhället under några år och blev mer och mer övertygad om att jag helt enkelt hade stendumma argument till varför alla kvinnor borde vara hemmafruar och att feminismen därför inte behövdes (hahaha ?), och fick låta mig bli övertalad om att det enda rätta för mig var att kalla mig feminist. 

Att jag är feminist innebär inte jag tycker alla kvinnor ska göra precis som jag tycker. Det innebär att jag tycker kvinnor ska vara fria att få göra vad dom vill – på samma villkor som männen. 

Vill du vara hemmafru? Bli det! Vill du göra karriär? Gör det! Idag har kvinnan i Norden många val  och som feminist vill jag av hela mitt hjärta att alla kvinnor ska göra vad som känns rätt för dom själva. Men med det sagt, så något jag tycker är viktigt om en väljer att vara hemmafru/hemmaman är att se till att den som arbetar ser pengarna som familjens och ser till att båda vuxna i familjen får lika mycket pengar av lönen – både på kontokortet, men också på sparkontot. Det tycker jag visserligen borde gälla alla par – så båda lever på lika villkor – men framför allt när den ena inte arbetar, såklart. 

Framförallt borde den som jobbar även pensionsspara till den som är hemma (på hennes egna sparkonto, under hennes namn, förstås). I Sverige så pensionssparas våra pengar i skattesystemet per automatik, men även arbetsgivare sparar kanske pengar till sina anställda. Den som är hemma med barn får ju inga pengar alls på varken sparkonto eller i sitt pensionssparande – så inte har hen inte bara inga pengar NU utan heller inte i framtiden. Då lever inte paret på lika villkor i nutid, för tänk om paret trots allt ändå väljer att separera senare? Då kanske kvinnan står både utan spar och pension. Så om ni väljer att leva ut hemmafru-drömmen – se då till att ni som par både har gemensamt konto med pengar som ska gå till familjen, egna konton där ni får spendera pengarna som ni själva vill och så även gemensamt sparkonto, egna sparkonton och pensionsspar. Först då lever ni på lika villkor och kan känna er fullt trygga i situationen ni lever i nu. ❤️

Jag började ju med att berätta om att jag förr bloggade antifeministiskt och argumenterade för hemmafrulivet, men blev feminist. Innebar det att jag gav upp drömmen om att vara hemmafru? Nej, den tanken fanns fortfarande kvar ett tag, men det var när jag separerade från Es pappa som jag också kastade ut den drömmen för gott. Kanske är det för att den möjligheten inte längre existerar för mig på samma sätt, men nu så tänker jag också att det verkar vara tråkigt och ostimulerande att vara hemmafru hela livet. Vad innebär det egentligen? Att förutom att spendera tid med barnen bara städa, tvätta och laga mat? Byta blöjor och ta på rena kläder? Att verkligen leva för bara barnen? Nog för att jag älskar att spendera tid med E, men känner även att jag kan spendera annan tid på så mycket mer givande sätt i framtiden än att bara städa och jobba med att täcka upp för någon annan som väljer bort dom tråkiga delarna av hemmalivet med barn och bara äter godisbitarna – dom mysiga helgmornarna och parkhänget med saft och medhavda bullar? 

Vad innebär det egentligen för en familj när dom vuxna inte delar på bördorna när det gäller att ta hand om barn och att tjäna pengar? 

Nu längtar jag efter att bana min egen väg  framöver, och ser väldigt mycket fram emot att få se vart vägen bär mig ?