Historien upprepar sig 

Clara Lidström/Underbaraclara delade följande länk på sin privata Facebook-sida igår kväll: 

Krönikan beskriver hur första och andra världskriget startade, och vad som hände, samt hur Brexit och Trumps vinst i valet kommer påverka oss i framtiden. I texten finns citatet:

”So I feel it’s all inevitable. I don’t know what it will be, but we are entering a bad phase. It will be unpleasant for those living through it, maybe even will unravel into being hellish and beyond imagination.”

När jag läser texter av den här typen så undrar jag om jag sett för mycket otäcka filmer under den senaste tiden, eller om känslan av skräck är en förnuftig reaktion i mig utifrån vad som händer i världen nu…

Funderar ofta över hur jag bör agera om det blir krig men kommer ofta till samma slutsats, och det är att vart i all sin dar kan lilla jag och pyttelilla E egentligen ta vägen om det blir krig? Vi skulle vara så utelämnade på nåd av andra. Vi kan ju inte bo i stan, men här är ju vårt hem. Vart i världen skulle vi kunna börja om? Hur skulle vi ta oss dit egentligen? När vet jag att det är dags att gå? Hur ska vi ta oss fram? 

Vad händer nu?