I o-/fördelaktigt ljus 

Ett av mina bekymmer i livet är att jag har otroligt lätt för att ta in andra människors perspektiv. 

Det är förstås en styrka i de studier och det yrket jag har valt, och är förstås en fördel även när det gäller att sätta mig in i och förstå människor omkring mig i mitt privatliv, men det kan också innebära en svaghet. Svagheten blir att eftersom jag ser perspektiven så förstår jag vad som förväntas av mig i olika situationer, vilket gör att jag lätt intar en position som jag förstår sätter mig i ett fördelaktigt ljus för just den som observerar mig i stunden. Detta kan göra att vissa ser mig som bedräglig och falsk (tänk dig att du ser klassens duktiga elev som charmar läraren med ett äpple) och att andra kan se mig som fullkomlig, när jag i själva verket bara visar upp en del av mig. Men i grunden så blir problemet och resultatet att andra faktiskt inte vet vem jag är. Om jag kan bli exakt den som jag vill att någon kan se, så har jag också lätt för att glömma vem jag är och vad jag faktiskt vill. Att behålla fokus på mina mål blir otroligt viktigt för mig, och så fort jag börjar hamna på avvägar så måste jag sparka in mig själv på vägen som ska föra mig dit JAG vill, och inte dit någon annan vill, haha ? 

Jag tänker att detta problemet kanske gäller många kvinnor. Forskning visar (exempelvis denna) att kvinnor från barnsben vägleds till att vara inkännande och serviceinriktade individer. Att serva barn och män blir nästan en livsuppgift – ett uppdrag flickor och kvinnor ofta får, enbart utifrån vilket kön de har. Vi drillas i att se andras behov och perspektiv.

Förstår du vad jag menar? Kan du känna igen dig eller har du helt andra typer av styrkor, svagheter och problem?