När kreativiteten flödar fritt

Ibland kan jag sitta och vrida och vända på orden. Söka trevande efter de rätta bokstäverna, utan att det ändå känns som om jag verkligen får sagt det jag vill säga.

Nu, efter mellandagarna, så har jag stundtals känt så. Jag har velat skriva om så mycket, men det har varit som om orden inte riktigt har velat komma ut.

Kanske har det varit för att jag har känt mig hämmad av att det ibland känns som om det jag brinner för inte tas på allvar eller förminskas av andra. Kanske har det varit för att det känts som att det ändå kanske inte spelar någon roll vad jag skriver. Att jag skriver. Att det kanske inte gör någon skillnad ändå.

När orden forsar som vatten

Men då påminner jag mig om att jag inte kände så överhuvudtaget när jag skrev min dikt ”Jorden”, när jag var 15 år. 

Jag minns så tydligt hur det kändes när dikten flög ur mig. Mitt budskap kändes så viktigt! Det var knappt så jag hann skriva ner vad jag ville säga! Men så plötsligt fanns orden bara där, på ett papper. Jag kommer ihåg hur jag läste dikten för min familj och att det blev helt stilla omkring oss när dem lyssnade.

Jorden

Du slet i mitt hår.

Du rev i min hud.
Jag bad dig: ”Snälla sluta!”
Du förgiftade luften jag andades.
Du högg i mig och pumpade mig på blod.

Jag varnade dig:
”Det är du som långsamt dödar dig själv”
Men du lyssnade inte,
så jag dränkte dig i vatten,
brände dig, tog din mat
och lät dig skaka av köld i bittra vintrar.

Men det var som om du inte förstod.
Långsamt, långsamt tynade du bort från mig.
Förtvivlat sträckte jag ut en hjälpande hand,
men du ville inte leva som jag.
Du var för smart för att bli
den du en gång var.

Så jag såg dig dö.
Medveten om att det var du som
långsamt dödade dig själv.
Det var ditt val.

När ditt ljus sakta falnade trodde du förstås
att mitt liv nu skulle ta slut,
att jag inte kunde leva utan dig.
Men trots att du haft så många fel och brister,
så har du aldrig haft så fel som då.

När du försvann återkom mitt hopp,
mitt hopp om liv och grönska.
Mitt hår växte ut igen,
min hy läkte sakta samman,
min luft blev åter ren och klar
och jag fick många nya vänner.

Jag är jorden,
du var människan.
När du dog började jag åter leva.

Maja Hurtigh, 15 år (2007)

Senare vann dikten ”Jorden” förstapris i Västsvenska Författarsällskapets tävling Unga Skrivare. Dikten blev även uppläst på Al Gore-galan, i Scandinavium! I publiken satt en hel del mäktiga människor som politiker och – en stor idol för mig – Kronprinsessan Victoria.

Mina ord blev tagna på allvar. Det var stolta ögonblick som jag alltid kommer bära med mig! Och när jag tänker tillbaka på det så känner jag att det är precis så som jag alltid vill använda min röst – både nu och i framtiden.

Behovet av att uttrycka mig är stort

Jag vill använda min röst för att påverka, förändra och förbättra!

Jag vill skriva för att göra skillnad för någon. Ibland verkar jag i det lilla, och ibland i det stora. Ibland leder det lilla till det stora. Men oavsett vad jag gör så försöker jag alltid komma ihåg att det är viktigt att försöka göra sin röst hörd, när någonting känns angeläget!

För kanske leder det till att mina tankar – som flyger ur mig en stillsam kväll och hamnar på ett litet skrynkligt A4-papper – senare läses upp på en scen inför en stor mängd mäktiga människor, som i sin tur kanske påverkas till att göra skillnad.

Foto: WikiImages

Tusen tack!

Just nu använder jag min röst väldigt mycket här, på majahurtigh.se. Och jag är så tacksam för att du lyssnar! 

Jag vill att du ska veta att du gör mig till både en bättre skribent och en bättre person! Dels för att jag får möjlighet att uttrycka mig till dig som värdesätter mina ord, och dels för att du i din tur använder dina ord för att svara och inspirera mig till att bli bättre. Och min stora förhoppning är förstås att du själv i förlängningen själv inspireras till att göra skillnad för din omgivning! För vi är alltid starkare tillsammans.

Tusen tack till dig som läser här!

Jag vill också rikta ett särskilt tack till dig som har svarat på mitt frågeformulär, så jag kan skapa ett mer relevant innehåll för dig som läser här.

Har du inte hunnit svara på mitt frågeformulär än? Gör gärna det!