Den tredje almedalsdagen

Den tredje dagen i Visby inleddes med forsande ösregn, men lagom till att jag begav mig ut så tog det inte lång tid innan solen återigen strålade!

Dagens första seminarium handlade om spaningar på kommunikatörers och journalisters arbetsmetoder och kanaler! 

Cision presenterade fantastiskt intressant statistik och jag lyssnade idel öra! Här ovan delar jag med mig av några smakbitar, men den fulla rapporten går också att finna på Cisions hemsida. 

Därefter gick jag för att höra Sveriges Kommunikatörers seminarium ”Vi utan dem – är kärlekssagan mellan journalister och kommunikatörer slut?”. Färre journalister efterfrågas och antalet kommunikatörer ökar. Seminariet handlade därmed om huruvida maktbalansen kommer skifta, och om vi rör oss mot en större transparens från företag eller istället desinformation, i allt högre grad.

Kommunikationschefen Per Ljungberg, från Post Nord, resonerade att alla kan vara publicister och att det är viktigt att skapa sant innehåll. Han kom snabbt in på ämnet att det finns en viss problematik med att Native Advertising blir allt vanligare. 

Native advertising handlar alltså om redaktionellt liknande texter som har betalat för sitt utrymme och därmed i själva verket är en annons, men som ser ut som en vanlig tidningsartikel. 

Skribenten Moa Kärnstrand poängterade att det är olagligt att inte annonsmärka och att det också alltid måste finnas en tydlig avsändare. Chefredaktören Thomas Mattsson, från Expressen, förklarade att Expressen gör tydlig skillnad på granskande journalister och kommersiella redaktörer, och för att undvika kundrelaterade problem så är därmed kommersiella redaktörer separerade från övriga journalister och arbetar istället på Wasp, som är en filial till Expressen och för en separat verksamhet. Cecilia Schön Jansson, Sveriges Kommunikatörers VD, menade att det är viktigt att vi gör skillnad på journalister och kommunikatörer, för att det demokratiska samhället behöver det. Hon förklarade att Kommunikatörer främjar demokratin eftersom de tillhandahåller information, och att journalistens roll som en granskande makt verkligen inte får underskattas.  

Mer om seminariumet går att läsa på Dagens Media, och på Sveriges Kommunikatörers podd går det snart även att höra hela seminariumet. 

Berghs hade ett seminarium med tre skilda talare som varade under en något längre tid. De tre talarna resonerade om huruvida  reklambranschen är medskyldig till att ”sanning” i media blivit ett relativt koncept, hur ledarskapet påverkas när medarbetarnas kompetens ständigt måste utvecklas, och om vem det egentligen är som bestämmer i förhållandet mellan företag och influencers. 

Det pratades genomgående mycket om influencers under dagens alla seminarier, och jag kan tycka att det är lite märkligt att influencers får bära så mycket skuld och ansvar gällande annonsmärkning-problematiken, när det så tydligt framgår att även de stora mediehusen är väldigt osäkra på vad som gäller när. 

Influencers är alltså ett annat ord för opinionsbildare, men då man vanligtvis avser en person som bloggar, instagrammar eller youtubear, och därmed har blivit en känd medieprofil.

Dessutom nämnde ingen att instagram håller på att lansera en ny funktion och möjlighet till annonsmärkning på instagram-inlägg, vilket jag tror kommer leda till att det blir enklare och bättre för influencers att kunna vara öppna för sina läsare, utan att riskera tråkiga böter. 

I publikhavet mötte jag dessutom reklamombudsmannen Elisabeth Trotzig, och med mig delade hon den chockerande informationen att kommunikatörer måste tala sanning, och att reklam måste vara sann, men att journalister INTE har någon lag att förhålla sig till som säger att de måste tala sanning! Det hade jag ingen aning om! Visst borde väl det självklart finnas? I så fall så hade ju dessutom trovärdigheten gentemot journalister garanterat ökat, och fake news hade blivit straffbart i Sverige. 

På kvällen inleddes minglandet på Wallers Terass, med BBS Group, som följdes av middag med nyfunna vänner och sedan mingel med Sweco. Därefter fortskred minglandet med än mer promenader, nya bekantskaper och fantastiskt trevliga återseenden av vänner och bekanta. Mitt intryck var att 90% av alla på Almedalsveckan var boende i Stockholm (om inte mer), så det blev många glada återseenden för mig, efter min tid boendes på Södermalm. 

Det var den sista mingelkvällen för mig i Visby, men morgondagen bjöd också på ett sista seminarium för mig, som jag självklart kommer berätta mer om snart. Stay tuned!