Pappor överallt
Jag var i London en kort period under Es första, halva, levnadsår. Perioden var så kort så det knappt känns som om det hänt, men det var ändå under så pass lång tid så jag hann notera enorma skillnader mellan hur folk tog hand om sina barn där och hur svenskar tar hand om sina barn. Det är lätt att bli hemmablind, men när jag var tillbaka i Sverige så såg jag många saker med nya ögon.
”There are dads EVERYWHERE.
Dads wearing their babies in woven wraps, dads spooning yogurt into tiny faces at the playground, and picking up their kids after school. There are changing tables in the men’s rooms and nobody thinks twice if a man has to miss work to take his child to a doctor’s appointment. If this doesn’t seem surprising to you, you probably grew up in Sweden.”
Exempelvis tyckte jag det var fascinerande att det i London fanns så många mammor och barn i allmänheten, men oftast utan sällskap av pappor. Ibland tänkte jag att pappor liksom nästan inte fanns. Så himla märkligt att uppleva som svensk. Lika märkligt var det att vara tillbaka i Sverige och nästan BARA se pappor överallt! I lekparker och museum var ofta 60% pappor, under min föräldraledighet. Jo, jag räknade ofta. Faktum är att när E skolades in på förskolan så var det bara pappor som skolade in sina barn, och jag var enda mamman.
I början kändes det konstigt att vara i Sverige igen och se pappor överallt. Det kändes nästan som om dom inkräktade på kvinnornas arena. Nu är jag bara så himla stolt. Stolt över att män i Sverige tar mer ansvar för hem, barn och familj. Stolt över att nästa generation förhoppningsvis kommer se delandet av ansvaret av familjen som ännu mer självklart.
Ett av mina mål som förälder är ju att E ska bli en omhändertagande person, som vill finnas nära till hands under sina barns uppväxt. Det finns verkligen mycket för barn att vinna på att ha flera vuxna individer omkring sig som dom kan lita på. Därför är jag så glad att min familj finns nära E och att han har så många i sitt liv som bryr sig så mycket om honom ❤️