Sociala medier - gränslöst

Precis som jag tidigare har skrivit så är jag djupt imponerad av hur Nina Jansdotter generöst delar med sig av erfarenheter gällande PR och kommunikation! Jag betraktar Jansdotter som en sann influencer, som ofta sätter spelreglerna för hur LinkedIn borde användas som plattform, och håller allt som oftast med henne. Men alldeles nyligen skrev hon ett inlägg på LinkedIn där hon delade med sig av en viss känsla av frustration och missnöje över att många delar sina egna länkar i trådar, som gör att personer lämnar trådstartarens egna trådar och klickar sig vidare till andra plattformar.

… Och just den här gången håller jag inte riktigt med Jansdotter! Jag förstår att det måste vara frustrerande att se andra personer ta över samtal och locka över följare till andra plattformar, men samtidigt så ser jag det som ofrånkomligt, och inte alls som något ”ofint”. Jag skulle till och med vilja drista mig till att påstå att hennes inlägg faktiskt var naivt, och varför jag menar det kommer jag förklara här nedan.

Stora och etablerade TV-kanaler och tidningar kallas ofta för ”köpt media”. Sen finns det också vad som kallas ”ägd media”, som avser vilket innehåll som du som företag eller ditt varumärke äger och själva skapar. Sociala medier tillhör vad som ofta kallas för ”förtjänt media”.

”Förtjänt media är den digitala versionen av ’du får vad du förtjänar’. Det handlar om digital PR och att skapa trogna fans som omtalar era tjänster positivt i digitala medier.” – Viva Media

Samtliga användare av sociala medier sätter spelreglerna, och inte varken enskilda privatpersoner eller stora mediehus! Detta sätter förstås en oerhörd press på olika organisationer som delar information på sociala medier, eftersom utfallet av informationen och talets makt plötsligt inte längre enbart tillhör mediehusen eller företag, utan tillhör då och formas av folkets enskilda röster i samma ögonblick som informationen når sociala medier. Alla är mottagare och avsändare.

Forskaren Jesper Falkheimer och Gullers Grupps Seniorkonsult Katarina Gentzel Sandberg har under det gångna året skrivit boken ”NU: Strategisk improvisation för effektiv kommunikation”, som handlar om att vi måste lära oss att anpassa vår kommunikation till en snabbföränderlig värld. Att kommunikatörer idag behöver anpassa sin kommunikation till att handla om improvisatorisk kommunikation, inom vissa ramar. Boken har ännu inte publicerats, så jag vet ju inte vad som står i den, men mitt intryck av bokens budskap är att vi helt enkelt kan komma att se mer av den här typen av interaktioner mellan företag, privatpersoner och PR-byråer, på sociala medier.

Måste jag skriva en ny bok som svar på varje ny bok som skrivs, eller kan det ibland få räcka med att jag hänvisar till en bok jag redan har skrivit, när vi samtalar om ett visst ämne?

Många andra influencers är redan experter på att kommentera och länka till varandras och egna plattformar, och det tycker jag är genialt. Jag vet inte hur många gånger jag sett Natashja Blomberg, Cissi Wallin och Elaine Eksvärd länka till varandra när dom diskuterat samma ämne – vilket jag tycker är helt i sin ordning. Men att alltid hänvisa till alla eventuella källor gör jag inte ens när jag skriver mina arbeten till universitet. Då nöjer jag mig kanske med att referera till en bok, även om jag har läst tre böcker om samma ämne, och det måste också få vara okej i världen av internet och sociala medier, kan jag tycka. Allt måste få vara inom rimlighetens gränser.

När någon har en väldigt intressant reflektion i en trådstart så sätter det ofta igång mycket tankar hos mig, och leder gärna till att jag skriver ett långt inlägg som svar, på en egen plattform. Jag skulle ju då kunna nöja mig med att bara skriva det på min egna plattform då, och inte dela inlägget i tråden, men då får ju inte den ursprungliga tråden ta del av mina egna reflektioner. Att skriva mina egna reflektioner i en tråd utan att publicera samma reflektioner på den egna plattform får ju inte heller samma gynnsamma gensvar för mig som skriver. Ofta skriver jag ett eget inlägg på egen plattform, sammanfattar den längre texten och delar den korta texten och länken i en kommentar. Vart diskussionen sen fortsätter tycker jag på något vis är irrelevant. Då får väl trådstartaren helt enkelt följa efter, till den andra länken, och fortsätta föra dialogen där?

Så mitt svar till Nina Jansdotter den här gången är helt enkelt att jag anser att det egentligen inte finns ett ofint sätt att interagera på olika trådar på sociala medier (så länge kommentarer inte är otrevliga i tonen), men för att vara tillmötesgående med Nina så ger jag två förslag för att dela länkar i andra personers trådar på ett ”fint” sätt:

OM det inte är så att personen i fråga (som vill dela sin länk) har skrivit sin text och sitt resonemang för länge sedan (där trådstartaren mycket väl själv kan ha funnit SIN egna inspiration till sin trådstart sen innan, utan att dela det i sin egna trådstart), och att det i det här fallet verkligen handlar om en helt nyskriven text, med inspiration från trådstartaren, så tycker jag att det – i den här nyskrivna texten – mycket väl kan nämnas i det egna inlägget. Liksom jag inledningsvis nämner Jansdotters trådstart, här ovan.
När personen i fråga sen väljer att dela den egna länken så kan hen vara så pass finkänslig att personen sammanfattar den egna texten i tråden, men sedan hänvisar till den fullt utvecklade texten – i sin fulla längd och sitt resonemang – på den egna plattformen.

På så vis menar jag att det ändå kanske går att undvika att trampa på ömma tår. Samtidigt kan jag tycka att den här interagerade utvecklingen är omöjlig att undvika, och heller inte bör motarbetas.

Anledningen till att jag menar att Jansdotter här var naiv är alltså dels på grund av ovan nämnda anledningar, men också för att jag tror att hon kan behöva påminna sig själv om varför just hennes trådar och interaktioner på LinkedIn är så populära – vilket jag menar är tack vare just den frikostiga möjligheten hon skapar för så många att få chansen att synas för, och förhoppningsvis nå ut till – sin blivande, framtida arbetsgivare.

Kan vi kanske helt enkelt utgå från att personer och organisationer delar länkar i trådar för att de faktiskt anser att deras länkning är relevant i sammanhanget? Att de flesta är av samma åsikt som Jansdotter delar när hon skriver att ”Jag har för vana att lyfta upp sådant som jag lägger märke till för att skapa dialog och förhoppningsvis ökad förståelse”.

Vad tycker du? Vad är rimligt? Hur kommer framtiden se ut? Vill du fortsätta föra ditt resonemang här, på egna plattformar eller i Nina Jansdotters tråd…? ?

Vill du ta del av fler reflektioner gällande medier och kommunikation? Besök gärna fliken Mediekritan, här på majahurtigh.se ?

Bonusmaterial, den 28 augusti: Jansdotter följer med till min nya tråd i ämnet, med mitt fortsatta resonemang om ämnet ”delning av inlägg i andras trådar”! Genom frisk och flitig debatt kunde Nina utveckla sitt resonemang, och vi kom överens om nya vett och etikett-regler på sociala medier. Och genom att följa upp sitt ämne med fortsatt diskussion i min nya tråd så sluter hon cirkeln om hur en bör gå tillväga när andra trådkapar din tråd på ett ”fint” sätt!