Maja Hurtigh

Medie- och Kommunikationsvetare

Tagga inte Per Holknekt!

Nu i helgen så delade Per Holknekt ett inlägg på LinkedIn, som handlade om att han är trött på att bli taggad i inlägg som är helt irrelevanta för honom. 

Jag förstår verkligen att det kan bli tröttsamt och irriterande att ständigt bli taggad i tusentals inlägg, som inte bara är helt irrelevanta för den som blir taggad, utan även för den taggade personens nätverk! Självklart blir det tråkigt för alla när trådar och nyheter som är intressanta överskuggas av sådant som är av ointresse för den som taggas, och den personens nätverk.

Det som är bra med att folk taggar en person ofta, på sociala medier, är att den taggade då syns i flera personers nätverk! Något som jag kan tänka mig tidigare har varit ett starkt framgångskoncept för Per Holknekt, även om det är tröttsamt för honom idag. Att bli taggad i ett inlägg kan dessutom vara en kvalitetsstämpel inför personens hela nätverk. Och även om personen som taggar kanske inte har så många personer i sitt nätverk så behöver inte det alls vara något negativt för den taggade. Den taggade kan då tänka ”många bäckar små”, och så vidare.

Men jag förstår verkligen ändå att det måste vara irriterande för Per Holknekt att bli taggad i många inlägg varje dag, när väldigt få har med honom att göra. Kanske är taggningar sociala mediers namedropping? Akta dig i sådana fall för att göra det för mycket! Förra veckan listade Veckans Affärer namedropping som en av de 8 mest irriterande sakerna folk ägnar sig åt.

Men när är det okej att tagga en person i ett inlägg då? Jag tänker att det främst är när du vill:

  1. Ställa en fråga till personen, offentligt.
  2. Berätta om något hen har gjort (gärna något positivt…).
  3. Berätta om en upplevelse du har delat med personen.

Förra veckan fick jag en fråga av en person om ifall jag inte borde vara mer försiktig med mina taggningar på sociala medier? Exempelvis att akta mig för att tagga en person i mitt eget kommentarsfält, på ett inlägg hen gillar. Är det verkligen okej att tagga personen som gillar, och ställa en fråga till hen, om exempelvis vad hen tänker om ämnet?

Jag tänker att personer som gillar ett inlägg gör det av två huvudsakliga anledningar, och jag tänker att det är för att hen vill säga:

  1. Jag ser ditt inlägg, och jag gillar vad jag ser.
  2. Alltså finns jag. Se mig!

Därför tänker jag att den som gillar borde bli glad av en taggning, en glad smiley och en high five (😃🙌✨), eller att få en fråga om vad hen tycker om ämnet. Även om en kanske inte alltid har svar på en fråga i stunden så kanske en blir glad av att få en fråga, och därmed chansen att fundera över ämnet ett extra varv?

Vad tycker du? När är det okej att taggas i inlägg och på kommentarsfält? Vill du kunna gilla inlägg utan att behöva vara rädd för en mot-taggning (Obs! Ordet bör ej förknippas med ordet ”mottagning” /mvh göteborgare)?

Men du som faktiskt ägnar dig åt ett helt meningslöst taggande behöver nog ta dig en ordentlig funderare. Istället för att ägna dig åt att försöka nå den stora massan, genom onödiga taggningar, så borde du ägna dig åt att försöka nå din verkliga målgrupp!

Vem är det du skriver för? Vem kan tänkas vilja läsa vad du skriver? Många visningar av ett inlägg betyder nödvändigtvis inte kvalitetsvisningar. Istället för att tagga personer och nå en helt irrelevant målgrupp, så ägna dig istället åt att göra en ordentlig intressent- och målgruppsanalys. Sök upp din målgrupp där din målgrupp är, och tala med dem på deras språk. Då talar vi om kvalitets-kommunikation. Lycka till! 

Welcom till Göteborg 

Innan helgen inleddes förra veckan, så var jag på ett fantastiskt spännande event hos Welcom i Göteborg, som presenterades i samarbete med Sveriges Kommunikatörer

Julia Mjörnstedt Karlsten och Robert Kalinagil uppmanade oss alla att bete oss på sociala medier! Med det menade de att kommunikatörer bör ha som mål att alltid försöka svara på alla kommentarer som skickas till företag via sociala medier, för att därmed lyckas skapa ett så stort engagemang som möjligt, hos kunden.

I seminariet visade Mjörnstedt Karlsten och Kalinagil flera olika exempel på hur en kan göra för att skapa engagemang på sociala medier! Exempelvis visades en reklamfilm från Save the children, med en flicka som tittaren får följa i korta sekvenser under ett års tid, där det tydligt illustreras att krig bryter ut och trappas upp.

Kommunikationen bestod alltså till stor del av storytelling. Jag kan faktiskt knappt se den här bilden nu, utan att mina ögon tåras, så jag fick kämpa med tårarna när hela det här filmklippet visades. Eller sanningen är att jag faktiskt fällde en tår, eller två.

Storytelling handlar om att berätta i bilder, ord, symboler och känslor. Syftet med berättelsen är att förhöja upplevelsen av ett varumärke, ett företag eller en organisation.

Det kanske känns cyniskt att analysera reklam av den här typen, men filmen har garanterat lyckats beröra och skapa känslor hos många människor, med sina 58 144 549 visningar på youtube, så Save the children har ju verkligen lyckats skapa engagemang med den här filmen.

Vad jag verkligen slogs av under seminariet var att de företag som hade uppenbart goda syften var de företag som verkade lyckas allra bäst med sina kampanjer! Det tycker jag säger en hel del om vår tid, idag. Eftersom Julia Mjörnstedt Karlsten är grundare till Ung Cancer, och att det var under hennes ledning som pärlarmbandet Fuck Cancer kunde nå så stor popularitet, så är det kanske inte så konstigt att just Mjörnstedt Karlsten och Kalinagil valde att visa upp företag vars kommunikation har goda avsikter. Men samtidigt så tror jag inte det är en slump att det är just de här kampanjerna som det går extra bra för.

Ingen kommer komma ihåg vad du har sagt. Ingen kommer komma ihåg vad du har gjort. Men ingen kommer någonsin glömma hur du fick dem att känna.

Vad jag menar är att tidigare har många företag kunnat komma undan med att inte ta sitt samhälleliga ansvar i sin verksamhet, men så fungerar det inte riktigt längre. Det kan vi också se stämmer med statistiken. 60 procent av unga mellan 16-24 år instämmer helt/delvis med att de ”föredrar att handla varumärken från företag som uppträder etiskt”, enligt Insight One och TNS Sifo, skriver SvD. Instämmer du också med de svenska ungdomarna? I sådana fall är det inte helt överraskande, eftersom hela 45 procent av alla svenskar är av samma åsikt.

Vill du skapa en bra verksamhet? Försäkra dig om att företaget också engagerar sig i projekt som verkar för att förbättra samhället, i stort. Det kommer i sin tur ge effekt på företagets spridning och – i förlängningen – företagets vinstrapporter. Godhet säljer.

Tusen tack, Welcom, Sveriges Kommunikatörer, Astrid Boisen, Julia Mjörnstedt Karlsten och Robert Kalinagil för en fantastiskt inspirerande och engagerande förmiddag! 

Influencers arbetar tillsammans


Nu i veckan har Influencers of Sweden fått kritik från företagen Splay, United Influencers, Cube, Bonnier Tidskrifter och Tailsweep, som alla arbetar med att skapa matchningar mellan influencers och företag.  

Influencers of Sweden är en branschorganisation för Sveriges influencers. Ordet influencers är ett annat ord för opinionsbildare, men avser vanligtvis en person som bloggar, instagrammar eller youtubear, och som därmed har blivit en känd medieprofil.

Vi som ingår i nätverket Influencers of Sweden är alla väldigt förvånade över att de här företagen offentligt har riktat så stark kritik mot Linda Hörnfeldt, eftersom kritiken inte verkar ha lyfts till Hörnfeldt i en tidigare dialog, där eventuella oegentligheter hade kunnat utredas. Hörnfeldt uttrycker både förvåning, sorg och ilska över utspelet.

– Jag tycker att det känns underligt att så stora branschaktörer går ut gemensamt och kritiserar en liten nystartad organisation. I de samtal jag har haft med de här personerna har jag aldrig fått höra annat än att vi gör ett bra arbete som är positivt för branschen, och uppfattat det som att de stöttar initiativet, säger Linda Hörnfeldt, VD för Influencers of Sweden, till Dagens Media.

– Många av Influencers of Swedens medlemmar har ju dessa nätverk som arbetsgivare, medan vi snarare fungerar som ett fackförbund, så det är klart att jag är mån om att ha en god relation med dem. De är varmt välkomna till mig om de vill diskutera det här, men jag kommer alltid att representera mina medlemmar. Just nu känner jag mig faktiskt så pass besviken att tiden får utvisa hur eventuella framtida samarbeten kan komma att se ut.

Enligt Hörnfeldts uttalande så är den uppenbara backstabbingen det största problemet med företagens kritik mot henne.

– Man kan likna det vid att de är arbetsgivarna, och att vi är fackföreningen. Vi representerar individerna som är med i vår förening. Vi har 1.500 medlemmar och det är deras agenda vi driver, inte min personliga, säger Linda Hörnfeldt till Breakit.

Att Influencers of Sweden på ett fantastiskt sätt verkar för att skapa en känsla av samhörighet, och erbjuder utvecklingsmöjligheter till sina medlemmar, tror jag är det som bidrar till känslan av upprördhet även hos medlemmarna av Influencers of Sweden. Många medlemmar är upprörda och vittnar om en känsla av David och Goliat.

En stor del av Influencers of Swedens positiva funktion för mig är att organisationen bidrar till att vi, som influencers, kan organisera oss. Det är en stark fördel för personer som annars arbetar väldigt isolerat och ensamt. Alla som någon gång har arbetat som frilansare kan vittna om att det är oslagbart att ha ett sammanhang där en kan få hjälp och stöd för att utvecklas. En plattform där organiserad utveckling och organiserade möten inte är en omöjlighet. Ett sammanhang som arbetar för att hjälpa sina medlemmar till att få en skälig lön för sitt arbete.

Med anledning av de upprörda känslorna, som det här utspelet mot Linda Hörnfeldt har skapat, så är min spontana tanke kring detta att det inte är ett särskilt smart drag, av företag, att attackera personer i en bransch som särskilt påverkas av och ogillar näthat.

Splay, United Influencers, Cube, Bonnier Tidskrifter och Tailsweep, vi är inte imponerade av ert utspel.

Vi är Influencers of Sweden:

Clara Lidström | Jonna Jinton | Elin Häggberg | Clara Löfvenhamn | Flora Wiström | Katarina WohlfartAnnie MånssonMia Fernando | Anders Möller | Helena Enqvist | Helena Bursjöö | Elin Kero | Angeliqa Mejstedt | Madeleine Rybeck | Jennifer Sandström | Jennifer Sandström | Amanda Matti | Maria Björkman | Valkyria Nordenberg | Annica Myhre | Dorotea Pettersson | Julia Erikson | Katarina Jansson | Jennifer Sandström | Mikael Winterkvist | Lola Akinmade Åkerström | Emmi Holmer | Therese Wiksten | Sandra Nicole Freiman |  Madeleine Stenberg | Sofia Marklund | Nina Sandahl | Emilia Westerström | Caroline Wijkström | Wilda Kristiansson | Anna Ström Åhlén | Linda Engström | Malin Lundskog | Charlotta Colliander Golding | Sandra Nicole Freiman | Charlie Cramer |

Prosumers på sociala medier 

Med hjälp av inlägget Influencers hotade av krav på annonsmärkningar? blev jag upplyst om att bilden nedan föreställer Nina Jansdotter, Linda Björck, Ida Sjöholm, Henrik Björklund, Peter Meurling, Olle Leckne, Jacqueline Kothbauer, Charlotte Hågård, Ulrika Mårthén, Jan Paulusz och Annica Thorberg, som influencers, samt Lisa Gunnarsson och Oscar Rydman från LinkedIn. Tusen tack för alla tips!

Foto från Linda Björck

När jag skrev föregående inlägg så var jag övertygad om att LinkedIn själva utsett och utbildar LinkedIn-influencers, men så tänkte tydligen inte LinkedIn. Det visade sig, i kommentarsfältet på LinkedIn, att dessa personer själva organiserat sig för att boka möten med LinkedIn – precis som en egenbildad fokusgrupp!

Alltså är det fortfarande fritt fram för vem som helst att kalla sig för en influencer, på LinkedIn!

Peter Meurling menar att gruppen inte fungerar som fokusgrupp, men det vore väl vansinnigt om LinkedIn inte tog tillvara på de tankar som LinkedIn-experterna/-influencers bidrar med?

”En fokusgrupp är en grupp människor som samlas för att gemensamt fokusera på en fråga. De kan träffas en gång eller flera, beroende på frågans art. En fokusgrupp är en gruppintervju, med utvalda deltagare och tydligt syfte. Det bör även finnas en ledare, som inte ingår i gruppen. […] Till exempel kan en utvald grupp externa intressenter få diskutera sina synpunkter och sina värderingar om en fråga som är viktig för organisationen att få svar på, till exempel vad de som använder organisationens tjänster tycker om dem och vad de skulle vilja förändra. Man får en utifrån-in bedömning av verksamheten.” – Föreningsgruppen 

Det är intressant att se hur det skapas fokusgrupper på sociala medier! Tidigare har företag varit tvungna att bilda fokusgrupper som testar ett företags produkter, men idag behövs inte det. Sociala medier bidrar till att personer grupperar och organiserar sig av egen kraft. Exempelvis kan en influencer fråga sina läsare vad de tycker om en produkt, på ett formulär via sin medieplattform, och få svar från sin målgrupp direkt!

”Att arbeta med en fokusgrupp är en kvalitativ forskningsmetod vid vilken en grupp människor utfrågas kring deras uppfattningar, åsikter, tro och attityder gentemot en vara, en tjänst, ett koncept, en reklamkampanj, en idé, en förpackning etc. […] Frågorna är ställda till hela gruppen och uppmuntrar till diskussion. Fokusgruppen leds av en moderator som ska sköta intervjun utan att vara alltför styrande. Metoden är ett viktigt verktyg inom marknadsföring för att få feedback om nya produkter och tjänster innan de lanseras till en större publik.” – Wikipedia

Så arbetar Isabella Löwengrip. När hon utformar en ny sko kan hon direkt, på bloggen, fråga alla sina följare hur dem tycker att den perfekta skon ska vara, och därefter omedelbart skapa exakt det som följaren vill ha och kan tänka sig att köpa. Alla hennes följare (som vi alla vet är en stor skara personer) blir hennes alldeles egen fokusgrupp. Vi blir alla så kallade procumers, som Alexander Bard säger i en intervju med Resumé.

– Allt som görs i dag uppstår i en konstant interaktivitet mellan mig som kund och dig som producent. Det betyder att vi alla blir ”procumers” [sic], det vill säga att producenten och konsumenten upplöses som roller, säger Alexander Bard, till Resumé.

Och så verkar det även vara på LinkedIn! Det väcker många frågor hos mig. Hur kommer det sig att LinkedIn inte vill ge en skälig ersättning till personer som hjälper till med att utveckla LinkedIn som en sociala medier-plattform?


Handlar det om att det kan bli problematik med annonseringar på sociala medier? Om LinkedIn-experter får ersättning för sitt arbete med att utbilda andra LinkedIn-användare, blir de då skyldiga att annonsmärka sina inlägg om LinkedIn? På samma vis som exempelvis Isabella Löwengrip är skyldig att annonsmärka sina inlägg om sitt egna skomärke Flattered? Reklamombudsmannens opinionsnämnd fällde ett av Isabella Löwengrips inlägg för så kallad smygreklam av den typen, i oktober 2016.

Både Sveriges lagar och LinkedIns regler är ännu inte så tydliga när det gäller detta, trots att sociala medier funnits i många år. På LinkedIns användaravtal går det bland annat att läsa (notera att detta är utdrag ur en mycket längre text):

Jag antar att detta betyder att du som företagare, och du som anställd, får skriva om precis vad som helst som kan marknadsföra din egen profil. För om du gör det så borde ditt inläggs innehåll inte tolkas som reklam… Eller? Jag har börjat gräva i hur det egentligen ligger till och inväntar nu svar, men tillsvidare kan vi ju spåna!

Hur tolkar du Sveriges lagar och LinkedIns regler? Får vem som helst  rekommendera vad som helst till andra, på egna medieplattformar och på sociala medier?

Influencers hotade av krav på annonsmärkningar? 

När jag var på Almedalsveckan i somras så talades det väldigt mycket om native advertising och influencersNative advertising handlar om redaktionellt liknande texter som har betalat för sitt utrymme och därmed i själva verket är annonser, även om de ser ut som vanliga tidningsartiklar. Influencer är ett annat ord för opinionsbildare, men då man vanligtvis avser en person som bloggar, instagrammar eller youtubear, och därmed har blivit en känd medieprofil.

Under Almedalsveckans många seminarier reagerade jag på att influencers fick bära mycket skuld och ansvar gällande annonsmärknings-problematiken, trots att det samtidigt tydligt framgick att även de stora mediehusen var osäkra på vad som gäller när. I resonemangen på scenerna nämnde dessutom ingen att instagram redan då höll på att lansera en ny funktion och möjlighet till annonsmärkning på instagram-inlägg! Att jag själv inte nämnde något vet jag inte huruvida det var street smart eller inte, men där och då ifrågasatte jag mina egna källor och huruvida jag själv läst felaktiga uppgifter. Men nu kan vi med säkerhet alltså veta att jag var väl påläst eftersom möjligheten till annonsmärkning nu finns på instagram.

Nu i veckan så har alltså lanseringen av möjligheten till annonseringsmärkning på instagram fått väldigt stor uppmärksamhet i diverse tidningar, såsom på Breakit och i Resumé. Clara Lidström reagerade, liksom jag, på att ordalagen om influencers är väldigt hårda i dessa artiklar, även här. Som i Breakits rubrik ”Stort maktskifte på Instagram när stjärnorna tvingas tagga reklam” och Resumés rubrik ”Instagrams nya annonsmärkning kan bli svettig för influencers”.

Av alla influencers jag har pratat med, om den här nya möjligheten att märka annonser, så har ALLA varit väldigt positivt inställda till den här möjligheten till annonsmärkning! Utropen har snarare varit ”Äntligen!” än ”Nooo!”. Dels eftersom öppenheten till följaren blir mer transparens, men också för att transparensen till företagen ökar. Detta har influencern mycket att vinna på! Och det är också en positiv nyhet för de som har en mindre skara följare, eftersom det kan synliggöra att personer med mindre följarskaror kan ha större inverkan med sina inlägg än vad konton med större följarskaror har.

Men vem är en influencer då? Kan alla som vill kalla sig för influencers? Begreppet håller på att bli urvattnat, enligt många, eftersom det inte finns några strikta regler om vem som får kalla sig själv för en influencer. Men häromdagen fick jag se att LinkedIn har föregått den problematiken genom att själva peka ut vilka som – enligt LinkedIn – kan kalla sig för influencers! Smart drag av LinkedIn, tycker jag.

Bland Nordens influencers finner vi exempelvis Linda Björck och Nina Jansdotter, men jag erkänner att jag faktiskt inte känner igen övriga personer på bilden nedan. Vilka LinkedIn-influencers känner du igen, på bilden nedan?

Foto från Linda Björck

Jag undrar också hur dina framtidsspaningar ser ut! Vad tror du om framtiden för influencers? Kommer annonsmärkningsmöjligheter göra en influencer mer trovärdig? Och tror du att även LinkedIn kommer välja att erbjuda en möjlighet att annonsmärka inlägg?

« Äldre inlägg

© 2017 Maja Hurtigh

Tema av Anders NorenUpp ↑