Influencers - Samtida Nätokrater

Har du sett intervjun med Alexander Bard, i tidningen Resumé? Bard säger bland annat: 

Det nya med internet är att kommunikation går i alla riktningar. Vi har fullt upp med att ta emot kommunikation och kommunicera tillbaka. När vi människor en gång lärt oss att kunna påverka det vi tar emot skapas ett helt nytt landskap. Vi ignorerar alla som skriker åt oss. Megafonen når inte fram längre. Tvärtom, den som skriker från en annonsplats har förmodligen dödat sig själv i samma ögonblick. […] Allt som görs i dag uppstår i en konstant interaktivitet mellan mig som kund och dig som producent. Det betyder att vi alla blir ”procumers”, det vill säga att producenten och konsumenten upplöses som roller. […] Det är inte som att marknadsförare plötsligt kan bli kommunikatörer. De är bra på att skriva ett klatschigt budskap som de trycker ut, men urusla på att lyssna, vilket är grundläggande för att kunna kommunicera. Kommunikation handlar om att ha en dialog, inte att sitta i ett hörn och prata. Det betyder i sin tur att vi behöver helt andra talanger än de som sköter marknadsföringen i dag. […]

Vem ska betala journalisternas löner?

– Ingen. Alltså försvinner de. Det finns ingen naturlag som säger att det ska finnas journalister.

Vem ska sammanställa och verifiera informationen?

– Ingen. Det är därför vi har det kaos vi har i dag, med Donald Trump som president. Och så kommer det att vara fram till dess att efterfrågan dyker upp. Då kommer man att uppfinna nya medier som gör detta genom kuratorer. Återigen: det blir en betygsättning av nyhetsflödet där de bästa och mest faktuella kommer att vinna.

Jag tror på och instämmer med mycket av vad Bard säger. Jag tänker alltså att framtiden för kommunikatörer – eller snarare kanske i framtiden en slags ”goda lyssnare och producenter” – är ljus och framtiden för journalister mindre ljus. Skribenter kommer alltid behövas – som kan paketera information i texter och formulera sig på ett bra vis i skrift – men inte nödvändigtvis i form av just yrket journalister. 

Influencers är det stora trendordet – för opinionsbildare – inom bloggosfären, kommunikationsbyråer och marknadsföring. Vi kommer i framtiden att i huvudsak vända oss till trovärdiga kommunikatörer på egna plattformar, för att få den sanning levererad som vi tycker stämmer bäst med den egna verkligheten. 

Jag har själv skummat igenom Alexander Bards omtalade bok Nätokraterna. Boken innehåller många begrepp och historiebeskrivningar som Medie- och Kommunikationsvetarprogrammet erbjuder i sin utbildning, men vad som också beskrivs om det troliga framväxande nya samhället känns som en fullständigt rimlig framtidsbeskrivning för mig, utifrån hur vi lever idag. Det spännande med detta är att en framtida Influencer kan födas vart som helst i samhället! Såväl en som föds på Hisingen, Östermalm eller  i Luleå kan vara en framtida influencer. Mycket av framtidsbeskrivningarna boken beskriver tycker jag finns parallellt med traditionella medier redan idag. 

Något som jag dock tycker att författarna till Nätokraterna missar är vilken viktig relevans forskare kommer få inom snar framtid. Bara genom att studera kärleken till Hans Rosling – som hann växa fram på kort tid – och sorgen över hans bortgång, är en indikation på vilken vikt vi kommer lägga vid källan hos informationen i framtiden. Och vi kommer själva att söka oss så nära källan som möjligt för att göra oss en uppfattning om samtiden! Kanske att en framtidens Influencers precis har blivit anställd på Göteborgs Universitet som forskare? 

Vi är trötta på klickjournalistiken, och snart kommer vi vilja möta information och sanning på ett annorlunda sätt, jämfört med hur vi möter den idag.