Sociala mediers komplexitet

Det väldigt speciella med sociala medier är att vad som helst kan gå från att vara en viskning – i en sluten låda, ute i cyberrymden – till att plötsligt vara ett starkt vrål på en öppen, offentlig plats. 

Skillnaden mellan ett offentligt samtal på ett torg och ett offentligt samtal på sociala medier är ju att varje sociala medier-samtal kan ropas ut som i enorma megafoner, utan någon som helst dyr teknisk support, men med kruxet att det inte är trådstartaren eller den som kommenterar som egentligen avgör om samtalet kommer att vara viskande eller nästintill utbasunerat i Morgonsoffan-stil. Den som delar ett inlägg eller en nyhet på sociala medier är egentligen inte den som avgör eller bestämmer huruvida samtalet kommer ropas ut eller knappt höras.

Konversationen nedan tycker jag definierar det odefinierbara och komplexiteten med dagens sociala medier (OBS! Bilden är delad med trådstartarens godkännande):


Det hela gör att själva definitionen av en ”kändis”, ”medieprofil”, ”opinionsbildare”, och ”influencer” är väldigt odefinierbar. Beroende på en Facebook-delad pressreleases popularitet så kan en författare plötsligt vara opinionsbildare (exempelvis Camilla Läckberg) och en politiker (exempelvis Hanif Bali) en influencer. Själva definitionerna blir svåra att precisera, och att placera in människor i fack blir nästintill omöjligt.

Kuggfråga: Är en aktivt twittrande politiker verkligen en politiker, eller är hen istället en frilansande journalist utan uppdrag, en snart publicerad författare (á la Jonas Gardell) eller i själva verket en influencer, som snart kan vänta sig sponsrade pengar, i samarbete med Löwengrip Care & Color? Kan en och samma person vara allting samtidigt?

2 Comments

  1. niceyaya september 7, 2017 at 14:14

    I Trumps fall så har jag dragit denna slutsatsen: Han gick ut mot Mainstream Media väldigt hårt och kallade dem Fake News, något han vidhåller. Ett bra sätt att skaffa fiender snabbt. Att han twittrar är han sätt att visa att jag är inte beroende av Mainstream Media för att visa mina åsikter eller för att bli hörd. Däremot har han redan uppnått sin ambition att bli president och jag måste erkänna att jag har inte alls följt hans twittrande men då han gjort journalisterna till sina fiender, kommer de då att säga något snällt om honom? Troligen inte – jag har sett många fristående informationskällor som berättar att Trump har åstadkommit mycket gott också – hur får man reda på det om inte pressen vill publicera det? Twittra kanske? Varför det inte skulle anses som seriöst ? Ja, kanske för att personen inte har den talangen som krävs för att bli tagen seriöst. Inlägg kräver trots allt en viss förmåga att vara sin egen kritiker och att kunna framföra sina idéer med klarhet. Tänker man inte efter innan man skriver – så basuneras alla fel du har av dina följare som sitter dessutom i sin comfort zone – framför datorn och vågar konfrontera på ett annat sätt än om de stod framför dig.

    Reply
  2. Anton Ahlström september 6, 2017 at 19:28

    Mitt svar på din fråga: I politikens fall kan det aldrig handla om journalistik utan enbart opinion. Journalistisk förutsätter en aspekt av ”objektivitet” som en politiker är motsatsen till. Man bör nog separera metod och ambition, en politiker som twittrar har förmodligen ingen ambition att bli något annat än just en opionsbildare, även om metoden kan yttra sig i ett influencer-manér (som i sin tur är en kommersiell twist på just opinion).

    Jag tror man inte ska fokusera på mediet i sig med dess inbyggda medielogik, utan innehållet. Att en politiker twittrar sina åsikter eller står på ett torg med flyers är ingen skillnad, samma ambition, olika metoder. Det är min reflektion!

    Reply

Hur går dina tankar om ämnet?

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.